katalin på juldagen var verkligen sjukt bra. en riktig klubb för en gångs skull.det var hippt. det var storstad.  inga finlandsfärjelåtar, inga fejkbrats. utan riktig klubbmusik och de verkligt coola människorna. en perfekt blandning av folk.  hanna var hemma ifrån london och kunde inte sluta vrida och vända på sig, "alla svenska killar var ju så jävla snygga". I know the feeling. måste säga att jag kände likadant även om jag inte direkt bott utomlands under hösten. men det är skillnad. örebro är så jävla dokusåpa. bonnigt överstajlat. detta gäller inte alla såklart. och givetvis finns det i uppsala också...men örebro skulle behöva ett rejält lyft på många områden, men den diskussionen tar vi en annan gång...


för övrigt är juldagen en rätt speciell dag att gå ut på. särskilt när man besöker sin hemstad.
det finns vissa personer jag träffar 2 gånger om året. på juldagen och på bryggan på sommaren.
bland annat  grabben jag var förälskad i en gång i tiden. jag lever fortfarande i en vision om att det är han och jag. den här gången lyckades jag att inte hångla med någon annan framför ögonen på honom i alla fall. det var ett stort framsteg. men jag kan inte stöta på honom. det går inte.
min livsfilosofi är att fånga dagen och göra allt jag vill. när det gäller kärlek är jag dock förbannat feg. men i sommar...

knätofs var såklart också där. knätofs är enormt charmig men man kommer inte längre än så. jag har inget att hämta hos honom längre och tänker låta honom vara.

annat som hände var att folk ifrån förr (läs gamla klasskompisar) taffsade och gav mig skamliga förslag....även vissa storvretabor var på hugget. det har börjat hända alltmer senaste åren och inleds alltid med frågan "du kommer ifrån storvreta..va?" vilket är en helt onödig fråga då man är mycket väl medveten om att det är så. förmodligen vet man namnen på personen i frågas syskon och vilken enhet de gick i på ärentunaskolan också.

niklas ifrån spanskan på skrapan hade riktigt malfoyhår. jag kände inte alls igen honom och började tramsa såklart. "där är malfoy, erkänn att du vill ragga upp honom hanna!". varav niklas vänder sig om i baren, tittar på mig och hälsar. efter 2 sekunder ser jag vem det är. han vänder sig då om igen och säger  "känner du inte igen mig eller är du bara dryg". jag ba "ehh...alltså, ja men nu ser jag ju vem det är...ehh spanska med elisabet, härliga tider...ehhh".