och där faller ännu ett år...

sönder till små minnen
alla dagar blir till igår...

det var först när jag träffade piff och puff släpandes på en varsin stor resväska som jag förstod att höstterminen faktiskt är slut. vi stod framför varandra utanför 26:an på studentgatan och visste inte vad vi skulle säga. det enda jag fick fram var "are you leaving?". de nickade och önskade mig "merry christmas" på sin brutna italienska/spanska. sen gick de.

jag har vant mig att träffa människor som jag aldrig kommer att se mer. de senaste åren har jag lämnat eller blivit lämnad ett flertal gånger och dessa avsked har delat upp åren i kortare perioder. i örebro har avsked blivit naturliga avslut på terminerna. som när daniel åkte förra hösten. jag skulle inte påstå att piff och puff har gjort några speciella avtryck i mitt liv eller att jag kommer sakna dem. det var nog mer själva känslan.

det har varit en märklig höst. det har hänt mycket men samtidigt ingenting. den har präglats av stress, utveckling, slentrian, förtvivlan, glädje, förvirring, frustration, insikter & kärlek. allt detta i en salig blanding.

en termin återstår för mig på studentgatan.

men innan dess ska jag hem till uppsala. min tillvaro där är delad ifrån örebrotillvaron. lite väl mycket ibland. det är två skilda världar som sällan möts. så fort jag åker in med bussen i flogsta känner jag det. det känns fortfarande som att det är då jag kommer hem. men samma känsla har faktiskt infunnit sig i mitt studentrum här på studentgatan. rätt många gånger på sistone faktiskt.

och där faller ännu ett år
spricker upp och försvinner...


 







Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits