första månaden den här hösten gick som på räls. den var fullspäckad. jag gjorde saker hela tiden.
plötsligt tog det stopp. jag orkade inte mer. det värsta av allt var att jag inte kände igen mig själv längre.
 det är det värsta jag vet.  jag visste inte vad jag ville. jag visste ingenting.

nu är jag tillbaka. nästan helt i allafall. det är skönt. jag har reflekterat så mycket. jag är  fortfarande mitt uppe i en period där jag  bearbetar och lär känna mig själv och mina behov. det är så skönt. det ger mig kickar varje dag.

 emmy sa till mig idag
"du verkar alltid ta tag i problemen direkt, ta reda på vad som är fel, göra något åt saker och ting. det är inte alla som gör det, du är stark även när du är svag".
och emma sa förut
"även om du mår dåligt så är du alltid en av de mest positiva personerna jag känner, du funderar alltid på vad som ligger bakom problemen och vad du kan göra för att må bra igen".

Sådana saker är så jävla sköna att höra. jag har flera otroligt bra vänner som verkligen stöttar mig i allt.
men i slutändan är det ju jag som måste få mig själv att må bra igen. det bästa någon kan säga är "du är stark, du kommer kunna ta dig ur det, jag finns här för dig, men du klarar det".

jag menar inte att ensam är stark. vill inte ens tänka på vad jag skulle gjort utan mina vänner den senaste1,5 månaden. men som sagt, det är alltid man själv som måste göra grovjobbet.
att man har ansvar för sitt eget liv är väl inte direkt någon nyhet. det  har man hört 1000 gånger.
det är nyttigt dock att då & då att tänka över vad det verkligen innebär. man kan inte skylla på omständigheter.  I am the boss. detta framkallar hos mig både känslor av behag och obehag. men mest tycker jag att det är jävligt skönt. om det går dåligt dömer jag mig själv hårt, men om det går bra- vilken belöning man får!!

tillbaks till hösten då så känns det som att det är fler än jag som varit i down-perioder.
jag har nog aldrig haft så många djupa samtal  med så många olika av mina vänner som nu.
 man kan alltså konstatera att man inte är ensam. ibland känns det som att man är den enda i världen med problem. tittar man sig omkring upptäcker man dock att så inte är fallet. de flesta bär på något som tynger dem.

det bästa man kan göra är att prata. jag har upplevt under den senaste tiden att både jag & andra blivit bättre på det. så låt oss fortsätta öppna oss och fortsätta stötta varandra.
och självklart inte glömma bort att ha lite roligt mellan varven. life can be a bitch sometimes, men ibland måste man bara släppa allt och skratta åt eländet. vafan, det man inte dör blir man ju starkare av som det heter.