eller?
det verkar så. jag har helt enkelt urusel karma när det gäller killar/pojkar/män. det är därför jag får utstå sånt här meningslöst dravel.

var och "hämtade mina örhängen" hos mannen i fråga häromdagen
(jag vet att du, mannen "tjuvläser" min blogg, men du får helt enkelt stå ut med detta, du vet att jag inte är arg, jag har bara ett extremt behov av att uttrycka mig).
skit. det blev katastrof av alltihop. dessutom tappade jag ena örhänget  i den där trallen eller vad det heter, mellan räfflorna, utanför dörren när jag skulle låsa upp. det är inte ens mina örhängen.

nej, det är väl som mamma sa till mig i telefonen häromdagen "du är nog helt enkelt för upptagen för att träffa någon, det är nog inte meningen så bara".
ja, det är så. jag är inte inställd på att träffa "mannen i mitt liv" just nu. men när man för en gångs skull träffar någon som det känns okej med. då funkar det inte. fast det ska kännas mer än okej. var det bara för att jag var den som var i underläge den här gången? jag satte mig själv i underläge. det var mitt fel. jag skyller allt på mig själv. för det är ju mitt fel. vi kanske borde ha dejtat först fick jag höra sen. jaha. jaja, jag trodde vi vart två om att "kasta oss över varandra".

"ta det inte personligt" "du är trevlig och söt".

nej. man kan inte vara med någon som beskriver en som "trevlig". det funkar faktiskt inte.
jag är värd 100 ggr bättre än så och det vet jag.
det mest irriterande är att han nog inte alls har fattat vad han går miste om.

nej. det här inlägget var inte särskilt konsekvent. men skit samma.