Det pirrar i magen, kliar i fingrarna, sprätter i benen. minnena väller över mig, jag känner lukter. Den har anlänt igen, Barcelona-nostalgin.
Det är inget jag kan förhindra eller göra något åt, det är bara att vänta tills allting har gått över.
Inte för att känslorna är enbart jobbiga, tvärtom, de är otroligt härliga- men så härliga att insikten om att de egentligen är känslor som existerade för 2,5 år sedan.
Barcelona- aldrig har jag levt, älskat, skrattat och gråtit så mycket som jag gjorde i Barcelona.
Det är där jag vill bo och leva. Det finns ingen annan plats. & vad gör man i Örebro? Men men...allt varar inte föralltid.