När jag kom tillbaks till rummet i tisdags eftermiddag satt det en lapp på dörren; "Emma - your luggage has arrived, is in the Adeplhi Office". Och där var den, min stora, gröna väska, repigare och smutsigare än någonsin. Jag grät av glädje när jag äntligen kunde packa upp kläder och bädda i sängen med riktiga lakan. 

Det har fortfarande inte flyttat in någon i mitt rum. Just nu tycker jag att det är rätt schysst att vara ensam. Det värsta med rummet är att det är så jäkla kallt på nätterna. Precis ovanför min säng finns en ventil som spottar ut kall luft. Första nätterna vaknade jag och trodde det var storm ute.
Ute däremot är det ju inte kallt, men vi har nog haft tur för temperaturen nu är lägre än vad den brukar i Augusti. Men det  ska det blir upp emot 50 grader nästa vecka. När det blir så varmt rekommenderas det att stanna inne så mycket som möjligt. Värmen här är extra farlig då den är torr, man svettas inte.

Allt har verkligen blivit bättre. Jag har träffat massor av folk (nästan bara utbytesstudenter). Vi har varit ute två kvällar i rad nu. Första kvällen blev jag dock utkickad för att jag inte hade med mig mitt pass. Svenskt körkort godkänns inte enligt staten Arizonas lag. Som att de misstror den svenska staten. Irriterande och typiskt amerikanska - översittar -maneer. 

På introduktionen för alla internationella studenter gick "The International Programs Office" igenom vilka faser man som utbytesstudent vanligtvis går igenom. Först kommer "The honey moon". Då är man helt överväldigad av allt det nya och man tycker att det är grymt att vara i USA. Andra fasen är "the culture chock", man blir deprimerad för att den största entusiasmen har lagt sig och man ser allt det negativa. Man nedvärderar värdkulturen och tänker typ "fan vad alla amerikaner är feta och lata". 

För mig kom dock faserna i omvänd ordning. Mycket berodde givetvis på de omständigheter som rådde i början. Jag var inte alls beredd på att det skulle vara så tufft för det har det inte varit de två gånger jag har åkt utomlands förut. Men jag har verkligen varit irriterad på amerikaner. Exempelvis på Wal Mart. Det var det värsta jag har varit med om. Feta människor med enorma vagnar som lassar i mängder av storpack av kakor och chips. Usch. Men Wal Mart är givetvis inte hela USA. Och min granne som är amerikan såg minst lika besvärad ut och ville därifrån lika mycket som jag.

Jag tror min honey moon startade typ igår. Det är verkligen grymt här! Campuset är gigantiskt, det är folk överallt och alla är studenter. Nästa vecka kommer det ytterliggare 30 000. Vad du än vill äta finns det, sushi, mexikanskt, hamburgare, pizza, sallader, pasta....och starbucks såklart! It is the addiction!
Jag har upptäckt att det faktiskt finns vanliga shoppinggator, allt är inte bara stora parkeringar och affärkomplex. Och Malin du har rätt, det finns övergångsställen.

Så för tillfället är jag rätt nöjd. Även fast jag inte lyckades klara engelskaprovet. Men jag är
faktiskt ingen native english speaker så jag är glad över att bara vara några poäng ifrån att komma in på en kurs på motsvarande journalisthögskolan genom ett språktest. Och jag ska göra det igen imorgon så det kanske går vägen.

Nu ska jag fortsätta min registrering av kurser. Skriver snart igen!
Stora kramar till er allihopa!