Sitter i mitt "rum" ( som tydligen är ett tv-rum numera, pappa har ställt in världens största tv här och igår satt de alla 3 på rad i min bäddsoffa och glodde...) och borde transkribera mina intervjuer. Men hur ska man kunna göra det i detta väder? Kan inte sitta ute heller. Bandspelaren från 80-talet går inte på batteri.

Stockholm: Intervjuer upphöjt i 3 ( jag som respondent i en av dem för en tjänst på Red Devil..gick bra men måste bli utvald bland 15 andra och kallad till en andra intervju...), lunch på Sandys med Hanna, Emma och Sara, en del monki-shopping ( finaste jeansen) , vin och pizza till Desperate housewifes och skrattanfall åt fula frillor, Seveneleven- yoghurtglass nere vid vattnet, jobbsök i västermalmsgallerian och insikt om att Kungsholmen och Vasastan är mycket mysigare och coolare än Söder.

Intervjuerna var tämligen intressanta.

Mattias Östmar på ett litet sunkigt café på söder och Fredrik Wass på världens flashigaste kontor i Vasastan där grupprummet vi satt i råkade heta "San Francisco".
Om jag var nervös? Inte ett dugg faktiskt. Jag tror jag har en förmåga att ta ner människor på jorden. Alla styrs vi av samma grundläggande behov. Dessutom var de två nog mer nervösa än mig. De var de som skulle producera de smarta svaren.

Inspirerande människor och inspirerande samtal. Mattias som trodde att vi kommer leva i ett matrix-samhälle och kunna koppla upp oss själva inom de närmsta 100 åren. Han tog också ner bloggandet till en "evolutions-nivå". Att allt handlar om överlevnad. Båda pratade de om sociala medier som framtiden ( att människor påverkar människor).

Trots detta känns det inte mer lockade att sätta sig med uppsatsen. Eller? Massa nya infallsvinklar och spännande tankar. Från människor som verkligen jobbar med detta praktiskt och inte enbart i teorierna. Det är det fina vädret och möjligheterna som lockar.

Uppsala, underbara Uppsala. Nu ska jag cykla ner på stan! Hej hopp