Fullkomligt kaos

 Idag när jag gick Hornsgatan ner på väg hem från jobbet kände jag, att ja, det är ta mig tusan höst. Anders kom hem från Cypern igår. Han sa till mig "när jag åkte var det sommar, nu är det höst?. ?Neej, det är fortfarande sommar" utbrast jag irriterat. Men det är det inte. Det var bara det att sommaren försvann utan att jag ens hann blinka. Min första Stockholmssommar. Vad hände med alla ljumma sommarkvällar då vi skulle dricka vin i solen? Några har det väl blivit men det är sannerligen inte många. Och allt häng vi skulle ha. "Nu ska vi hänga hela sommaren" sa jag till mina vänner. Nu i efterhand inser man att man har träffats typ två gånger. Fy farao! Jag saknar det sättet man hängde på när man var tonåring och det känns som jag ständigt försöker återkalla det men att ingen vill göra det med mig. Istället ser man på mig och säger "Emma, gå vidare, vi är vuxna nu, vi har sambos, vi har 9-5-jobb och karriärsmöjligheter, den enda tiden vi har med varandra är entimmespromenader och utgång på helgerna". Men jag vill inte att det ska vara så! Jag vill sitta i någons säng hela dagen och bara prata om ingenting, dricka massor av te eller sitta på fik i timtals. I gymnasiet hängde vi på Linnécafeét 5 timmar per dag 5 dagar i veckan. Det var livet. Nu hetsar man bara omkring och pusslar , försöker hitta luckor i kalendrar. Jag fullkomligt avskyr det samtidigt som jag är den mest kalenderhetsaren av alla, ständigt försöker fånga tiden, inte förlora den, äga den.  


Hösten är här och vi måste flytta ut om 10 dagar. Jag vill inte lämna min älskade Hornsgata. Igår hittade Anders pappa en lägenhet på Lidingö men dum och envis som jag var vägrade jag ringa. Har man börjat så här bra vill man inte nergradera sig. Men sanningen är den att det inte finns typ några lägenheter alls. Och antagligen kommer jag pendla från Uppsala inom en snar framtid.


 Slarviga, fladdriga och alltför optimistiska livsnjutare som vi båda är har vi skjutit upp letandet till nu. Så jäkla dumt. Och här står vi med handen i brevlådan och fullspäckade scheman. En födelsedagsfest, en eller två Uppsala-trippar, fotbollsträning i Örebro, jobb, en omtenta, terminsstart på modevetenskap, åka till Norge och se Hammarby spela. Allt detta på en vecka. Och jaha, vi ska hitta ny lägenhet, storstäda, flytta ut och flytta in också. Kaos. Helt och hållet fullkomligt kaos

Kommentarer:
Postat av: Sanna

Men det behöver ej bli så, tar man sig tid en dag att fika i timtals så går det! Bara för sambos och jobb kommit in i livet behöver det inte betyda no time for girlfriends!!!!!!!!!

2007-08-24 @ 09:51:53
Postat av: rosanna

emma, lidingö är absolut inte nedgradering. snarare tvärtom..

2007-08-24 @ 21:27:42

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits