igår när jag åkte tåg från Stockholm till Uppsala satt jag mig på helt fel plats. Jag var inte varskodd om det från första början men sen ringde en mobil bakom mig och en mamma började prata om sin son som hade gjort så braaaa ifrån sig i något jäkla idrottssammanhang. Säkert innebandy. Usch. hon pratade säkert i en kvart, dessutom med någon konstig värmländsk bonn-dialekt. Jag avskyr det bokstavligt talat. Tror det har sitt ursprung från uppväxten i hålan där alla var så imponerade av innebandy. Det fanns inget annat att syssla med. Jag var utbölingen som åkte till stan och tog danslektioner. Och alla dessa föräldrar. "Min unge är sååå duktig och det är kommit ännu en ny SIBK-dress". Det värsta var ändå spekulerandet om vem som var bra respektive dålig. Jag vet inte hur många sådana konversationer jag hört föräldrar imellan på diverse bussar. "Platsar han verkligen i laget?!" Pratar om ungar i 10-årsåldern. Borde vara straff på sånt.

Bli inte en innebandymorsa.