Idag ringde dom. Jag satt på bussen med tusen julklappskassar. Kunde inte fokusera på att säga någonting vettigt och sen gick jag av vid fel hållplats. Här sitter jag med ett asbra PR-jobb som jag inte sökt och det jag egentligen vill är ut och resa. Fuck. Jag ska dit imorgon och jag måste förklara för dem. Det måste bli så. Jag har en känsla i maggropen.

Det kunde ha varit så bra. Ett schysst jobb med lön som kan betala en egen andrahandslägenhet i innerstan. Nio till fem och semester. En början på en karriär.

Men det är inte vad jag vill. Just nu.