Söndag och måndag har tillbringats i Örebro. Jag tycker ändå om att vara här. Vi sover i vår gamla lägenhet och det känns lite som vi bor där igen. Vi äter lasange hos Thomas, fikar med Annki på Hälls och umgås med syskonen och flickvännerna. Jag tycker om det. Idag tog jag även en nostalgirunda till universitetet. Drack kaffe hos Johanna och pratade om andlighet, fikade med Christine i bibblan och pratade om monotona jobb och om att Emmy snart kommer hem igen.

När jag vandrade omkring i långhuset och kollade på anslagstavlorna kände jag dock att jag är klar med Örebro universitet. Det har jag ju egentligen varit och vetat länge. Jag var det till och med innan jag åkte till USA på ett sätt. Men det är en skön känsla att känna att "tusan vad mycket bra minnen jag har härifrån men jag vill verkligen inte åter". Aldrig. Student skulle jag mycket väl kunna tänka mig vara igen. Men aldrig på ÖU.

Om jag inte haft banden till Örebro via Anders skulle jag förmodligen ALDRIG komma hit igen. Och ibland känns det lite överflödigt. Det skulle vara så mycket enklare om Anders familj också bodde i Uppsala. Men samtidigt är det rätt fint att ha sin lilla hatkärlek till Örebro. Bevara den som i en liten ask och öppna den då och då. Det är ju ändå en av de städerna som är mina och som har mycket av mitt förflutna. Jag gillar att ha känslor anknytna till platser. Och Örebro är en av de platserna. Så är det.

Jag reflekterar mycket över min relation till Uppsala också. Just nu önskar jag att den vore lite bättre. Och det är  för att jag vill känna att jag är någonstans ifrån. Jag kan känna att de vänner jag har som pluggar i Uppsala men som inte är därifrån liksom stjäl lite av min stad. Skittöntigt, jag vet. Men det beror nog på att min relation till den inte är så jäkla bra för tillfället. Jag behöver nog lite mer Uppsalatid. Samtidigt vill jag inte glida iväg varje helg utan stanna och få kontinutet i Stockholm också. Det känns ändå som att det är Stockholm som kommer vara min bas framöver.