Kanske är pausen slut. Kanske inte. Kanske är detta bara ett litet gästspel. Verkar inte som att jag kan hålla mig borta helt & hållet iaf.

Senaste veckan har det blåst förändringens vindar i mitt liv. Jag har blivit särbo & jag har sagt upp mig. Om en månad vet jag varken vad jag gör eller vart jag befinner mig. Härligt och läskigt på samma gång.

Jag har aldrig bott ensam på riktigt. Bara i korridor. Aldrig i en egen lägenhet (om man nu kan kalla det här lägenhet...) Jag behöver ensamheten. Nu kan jag lyssna på den musik jag vill och slippa alla skitprogram på tv.

Nej. Vi har absolut inte gjort slut. Tvärtom. Jag tror på det här. Det ska bli mysigt att "hälsa på" varandra. På tisdag ska jag ta med en inflyttningspresent och kolla in den nya lyan i Sofo. A ska bjuda på middag. Inbringar nästan en lite pirrig känsla. En date liksom. Som i början. Det gick för fort. Det kom ikapp oss. Här är vi utan ringar på fingrarna men kanske mer välmående än någonsin.