Jag har bloggproblem.

Vad töntigt tänker säkert ni nu. Hur kan man ens ha problem kopplade till en blogg. Något mer i-landsmässigt än så kan ju inte existera. Sant. Vem bryr sig om en dum blogg egentligen. Men för mig är det ibland blodigt allvar.

Just nu handlar det om profilering. När jag var i USA var det så enkelt. Jag var ute och reste. Jag skrev om mina resor. Punkt slut. End of story. Det är egentligen inte det att vardagslivet i Örebro inte kan vara nog så innehållsrikt som det var i USA. Nej, egentligen handlar det hela om att jag inte vill framstå som en klyscha. Eller vara som alla andra.

"Hej. Jag är en shopaholic light. Jag gillar shopping. Och kläder. Jag åt sushi på stan idag. Nu ska jag dricka chai och beställa kläder från asos.com. Snart börjar skolan och mitt liv kommer bli så stressigt. Lite som Ebba Von Sydows. Härligt! Då kommer jag ha massa saker att blogga om. För blogga det hinner man alltid!"

Och där sjönk det ner på en djupare nivå. För egentligen är det inte bloggen det handlar om. Utan mig själv. Att jag är precis likadan som alla andra. Fan. Man skulle levt för 10 år sedan innan Carrie Bradshaw ens var påtänkt. Det är pissigt att vara en i den grå massan. Jag hade lika gärna kunnat bli gymnasielärare. I en värld av modebloggar känns det som ett mer kreativt val.

Nej. Det är väl egentligen bara att bita i det sura äpplet och kämpa vidare. Och någonstans finns ju ändå det där som är jag. För alla människor är ju unika, eller hur var det nu?