Idag har jag varit lat. Jag har legat på sofflocket och läst magasin och kollat på sex and the city. Mest läste jag ELLE. Jag vet att jag har sagt det förut, men ELLE är verkligen den bästabästa. Det enda som jag måhända kan irritera mig på är att de i nästan alla kändisintervjuer ( som för övrigt oftast är riktigt bra)beskriver personen ifråga som "down to earth"; Det börjar alltid på samma sätt liksom:

"jag träffar Keira Knithley i en hotell-lobby, hon ser oförskämt fräsch ut även fast hon är osminkad och har håret uppvirat i en slarvig knut"

och slutar med

"PR-agenten kommer in och meddelar att den 30-minuter långa intervjun är slut, konstigt nog känns det redan som att jag och Keira är bästa vänner som just har fikat, fnissat och skvallrat tillsammans"

Okej - ganska klyshigt och förutsägbart - men förutom detta har jag inget att klaga på. Speciellt älskar jag "aktuelle böcker". Jessika Gedin kan konsten att skriva provocerande krönikor. Hon är drottningen!

Tillbaks med det där att vara lat då; I senaste numret tar ELLE upp de "nya dödssynderna" och listar just att vara lat.

"Att komma tillbaka till jobbet från helgen och säga att du legat i soffan från fredagskväll till söndagskväll, enbart tryckt på dvd-fjärrkontrollen och beställt hämtpizza, är lika med socialt självmord. I alla fall tills du har vett ljuga, och som dina kollegor kvittra om alla intressanta föreläsningar, utställningar och skogspromenader och blåbärsplockning du hunnit mellan fönsterputsning och vindsröjning"

Det där är så jäkla mycket jag som det kan bli. Jag har en skräck för att göra ingenting. Det går inte. Jag står ut med stress men inte ångest. För det får jag direkt när jag, i mina ögon, är "oproduktiv". Och jag har ett behov av att hela tiden visa hur "upptagen" och "lyckad" jag är för omgivningen. Det är den här bloggen sannerligen ett bevis för.