Jag & A hyrde den relativt nya svenska filmen "Darling" ikväll ( till A:s förtjusning såklart...). Dock blev vi båda positivt överraskade. Eller negativt. Fy farao vilken sorglig film. Var längesen jag kände sådan medkänsla som jag gjorde för gubben Bernard. Frånskild, arbetslös, pank, alltför messnäll.  Får till slut jobb på McDonald's.

Avskräcks inte av den smått sega början. Bättre än jag sett på länge.