Idag när jag var på intervju till en extratjänst på Boomerang blev jag sedvanligt utfrågad om mina bästa respektive sämsta sidor. Bästa sidor är ju inga problem - det är ju bara att dra på; Bra social kompetens, strukturerad, lättsam....bla bla

Klart jag har koll på mina sämsta egenskaper som den nutidskvinna jag är men i spänningens ögonblick fick jag bara fram att jag är dålig på att prioritera.

Och det är verkligen sant. Jag är så jävla dålig på att prioritera. Helt sjukt sanslöst dålig. Kanske sämst i världen.
Jag förundras av de människor som kan säga nej till saker. Det gör ont i själen när jag tvingas säga nej till sånt jag tycker är roligt. Och det är det som är "problemet". Jag har 9475 intressen. 867 framtidsplaner. Förut såg jag det här som ett problem. På senaste tiden har jag dock börjat acceptera och finna mig i att det är så här det ligger till. Det får helt enkelt bli min styrka att jag inte kan fokusera på en sak. Jag kommer vara "halvbra" på många saker istället för helvass på ett par. Det är lugnt. Det är bara att gilla läget helt enkelt.

Boomerangjobbet är ett dilemma i sann prioriteringsanda. Jag lämnade in min ansökan mest för principens skull. Nu kanske jag får jobbet. Och jag som redan har chokladbutiken, NA, studentambassadör,Nollnitton plus mitt och Micelas nya PR-projekt.  Dessutom vill de att jag ska jobba i sommar. "Ja, men jag ska bo kvar i Örebro i sommar."

Jag vet att jag inte kommer kunna tacka nej. Nästan lika bra att inte få jobbet. Fast jag vill ju.