Avslöjande : jag är en smygsvensson
Frågade Emmy mig i telefonen häromdagen när jag skulle gå till Lucullus och handla korv med bröd.
- Ehh...nej, men alltså det är Anders som vill ha det...jag eh... började jag ursäkta mig och var tvungen att springa in på Ali Baba i desperat jakt på exotiska produkter. Därinne virrade jag omkring bland mystiska kryddpåsar i säkert tio minuter. Det hela slutade med att jag kom ut med en påse nötter för 9 kr.
När jag var 16 år var jag "vegetarian" i två månader. När jag var 17 i tre veckor. Jag tyckte liksom att det passade in på min festivaltjejsimage. Mamma och pappa, vana efter alla år med min storasysters vegetarianhet ,började glatt köpa in konstiga frysta vårrullar och laga linsbiffar. Under samma period jobbade jag på McDonald's där jag "smygåt" hamburgare. Allt för att slippa kikärtsgrytan när jag kom hem.
Okej. Erkännande; Jag smyger med min förkärlek för svenssonsvenssonmat. Jag älskar korvstroganoff och skäms för det. Att vara en Svensson är min skräck. I alla avseenden.
men man kan ju gilla svenssonmat utan att faktiskt vara en svensson. i know i do och jag vill inte heller va nan svensson. i england framstar svensk svenssonmat som ganska exotisk och himla himla god:)testa och ga till matplejset pa uni, och du far typ pommes och baked beans till allt. na tacka vet jag korvstroganoff isf!
till en öppenlarsson/smygsvensson från en justnugladjonsson. Att vara en svensson kan kanske vara att tycka om det vanliga som vi nästan inte märker känns bra: björklövsknoppar och blåsippor, pannkaka och köttbullar, ABBA, Ainbusk och Alfvén, Örebro SK, Hammarby eller Umeå IK, Nesserdeckare och Utvandrarna, Rapport och DN och så en och annan varm korv. kram - nästa vecka kommer jag till Örebro