Sedan jag kommit hem har jag varit i något av ett paralyserat koma, i ett vakuum. Tre dagar har passerat och jag har inte gjort någonting. Ingenting. Det har liksom inte fungerat. Det är märkligt för jag började givetvis planera för evigheter sen vad som skulle hända när jag kom hem. Well, jag antar att landa tar sin lilla tid. Men det har varit smått ångestframkallande. Jag avskyr att känna mig oproduktiv.

Hursomhelst, igår släppte handlingsförlamningen lite och jag lyckades skriva ett uppsatsmail till LÅL. Sen åkte jag till Stockholm. Det var bra. Stockholm är bra, lägenheten är bra, Anders är bra. Jag tycker mycket om att vara här.

Igår var jag hemma hos Emelie för fokusgruppsintervju på hennes och Emmas uppsats. Det bjöds på rödvin och lösgodis och vi diskuterade konsumtion och ansvar. Vem är det egentligen som har ansvar, företagen eller konsumenterna? Det var onekligen ett intressant samtal. Mycket miljöprat såklart.

Miljöprat gör mig nedslagen. Här har jag åkt halva jorden runt, handlat krimskrams och slösat på jordens resurser. Dåligt samvete. Försökte intala mig själv att jag nästan aldrig åker bil och att jag faktiskt ofta handlar ekologiska varor när det finns ett val. Men det räcker inte. Det gör ju inte det. Och det är det som är sa jäkla svårt för egentligen måste man ändra på hela sitt sätt att leva. Eller i varje fall sluta upp med att konsumera så fasligt.

Jag ska tänka över det här nu.