Efter nagra ganska turbulenta och jobbiga dagar har jag antligen anlant till Tokyo och Yukis lagenhet. Det ar skitbra, hon bor bara nagra stationer fran centrum aven om man nog inte kan promenera i denna bamsestad men det kanns helt okej. Yuki ar givetvis en typisk Japan med typisk hightechlagenhet som tillexempel innehar uppvarmd toasits. Blev helt paff nyss nar hennes hightechlaptop till dator visade mig i hennes morgonrock med kaffekoppen i hogsta hugg pa skarmen. En osynlig kamera filmar rummet och detta tillsammans med musik som spelas utgor skarmslackaren. Kandes som att se sig sjalv i en reklamfilm typ.

Yuki jobbar idag sa jag passar pa att vila upp mig. Funderar pa om jag ens ska lamna huset . Behover massor av energi for imorgon ska jag borja utforska Tokyo. Ar forsakrad om att det kommer bli spannande, overvaldigande och intensivt sa jag behover nog hamstra en del energi.

Som sagt. Den senaste veckan har varit ratt jobbig, men ocksa givande och rolig saklart. Det borjade pa farjan dar jag traffade massor av bra folk.David fran Ostersund som rest i 7 manader, Andrea fran Munchen som var laskigt lik Verena, Jamie och Laura, finaste och harligaste paret fran Manchester och andra diverse lustiga typer bland annat tva killar som cyklat anda till Shanghai fran Spanien respektive Polen, en japansk korrekt ung man som gick omkring i sin kinomo hela dagarna och drack sitt japanska te.

Forsta kvallen spenderades med att dricka taxfree-sprit och spela drinking games. Inte det smartaste draget. Jag drack egentligen inte sa mycket men blev liggande hela dagen darpa da jag inte sprang pa toa. Var synd, for jag hade verkligen velat utnyttja batens alla faciliteter som japanskt bad och annat. Farjan var forvanadsvart lyxig och ren. Efter att ha glidit omkring i Kina i tva veckor kandes det som ett himmelrike.

Vi anlande i Osaka och jag, David och Andrea bestamde oss for att ta oss till Kyoto direkt. Kyoto - den enda storstaden som inte bombades under andra varldskriget, full av tempel och andra sevardheter. Forsta kvallen gick vi omkring i Gion, de gamla kvarteren, tillsammans med en amerikan vid namn Deryl. Sa amerikansk som man kan bli visade han oss de japanska convieniencebutikerna och alla dess specialiteter. Komna fran Kina tyckte vi att allt var ganska dyrt ( men egentligen ar det inte sa farligt, mycket ar billigare an hemma faktiskt) sa Deryl introducerade oss for ristrianglarna som kostade 100 yen ( 1 dollar) och det var ungefar varit var foda sedan dess. Ristrianglar inlindade i sjogras med nagon slags fyllning av gronsaksmojs eller tonfiskmojs. Typ som sushi fast utan allt som ar naringsrikt och gott ( alltsa fisken, sojan och wasabin) . Nej, no more risbollar for mig nu nar jag bor gratis hos Yuki. Insag ganska snart att det inte var min grej nar jag borjade kanna mig svimfardig. Fran och med nu ska jag lyxa pa riktig sushi, ramen och givetvis Yukis egen hemlagade japanska mat som jag av erfarenhet vet ar grym.

Gion, de gamla kvarteren i Kyoto. Sma hus, cherry blossom ( korsbarstraden blommar har, mycket vackert och mycket hypat)  i mangder, kostymnissar ( jag har aldrig sett sa manga kostymkladda man som i Japan) och en och annat riktig geisha ( om man har tur). Vi hade tur. Jag tror vi sag sammanlagt 4 stycken. Det var dock valdigt svart att fotografera dem for de forsvann lika fort som de kom. Men vi lekte paparazzi och fotade genom ett fonster dar vi kunde se lite av sallskapsdamerna och de man som kvallen till ara hostat upp 20 000 kr for att bli roade med dans, sang och intellektuella konversationer.

Kvallen darpa hyrde vi ett karaokerum, ocksa detta med var ny bekantskap. Jag och Deryl korde pa for fullt med Ace of Base och annat medan Andrea mest sag besvarad ut. Karaoke i Japan ar hur bra som helst. De har verkligen all musik i varlden och man far sitt egna lilla rum dit man kan bestalla upp drinkar pa telefonen.

I sondags bestamde vi oss for att ta oss vidare till Hiroshima. Glidaren David har japanese railwaypass och kan aka sa mycket han vill pa de snabba tagen. For honom tog resan 1,5 timme. For mig tog det 6,5 timme med local trains. I Japan finns det liksom inget mellanting. Antingen aker man Shinkansen som gar asfort men kostar asmycket eller sa aker man local trains som ar lika med pendeltag. Inte vanliga tag utan pendeltag. Alla Japans storstader ligger liksom sa tatt sammanlankande att deras pendeltagnat hakar i varandra sa det hela handlar om att byta fran det enda pendeltaget till det andra och detta tar aratal. Dessutom far man sallan sitta och det finns ingenstans att lagga sitt baggage. Det ar helt enkelt　som att aka omkring pa en javla tunnelbana. Igar gjorde jag det i 10 timmar fran Hiroshima till Tokyo. Dessutom finns det knappt toaletter pa dessa tag och man hinner inte heller ata imellan bytena. Sa anledningen till varfor jag ar sa sliten ar tva dagar av dessa tagresor med en dag i Hiroshima imellan.

Hiroshima var schysst men jag bestamde mig anda for att lamna det redan efter en dag pa grund av min langtan till Tokyo och min langtan bort fran youth hostels. I Hiroshima traffade jag en hollandare som akte runt i Japan och jobbade pa ekologiska bondgardar. Valdigt snall men ganska speciell. Jag, han, David, Andrea och Davids japanska ragg (var skont att han antligen traffade nagon for vi borjade alla fa hal i huvudet av allt tjat om sota japanska tjejer som indeed ar mycket sota) akte pa utflykt till en o dar vi kollade en stor shrine och hikade. Uppe pa berget fanns en miljon apor. Sen akte vi tillbaks till staden och gick pa peace memorial museum till minne av atombomben som amerikanarna slappte i Hiroshima 1945 och som totalt utplanade staden. Det sorgligaste var alla de halvt sonderbranda klader som fanns kvar med en historia for varje plagg. Museumet var verkligen rorande och upprorande med tanke pa de atombomber som fortfarande finns kvar i varlden. Till och med Japan diskuterar om de ska utveckla atombomber, de kanner sig hotade av Nordkorea. Detta gor mig forskrackligt ledsen och arg.