Den globala kulturen
- You buy!?!
Man undviker hennes blick och svarar
- No
-Yes, you buy cigarettes!!
-No!!
- Yes!!!! (valdigt bestamt)
(Borjar bli irriterad) - No, I don't smoke!
- Yes, you buy cigarettes
- But I dont smoke!
Why don't you buy?! You BUUUUYY!!
( vad gor man? jo man vander sig om och totalignorerar tills kvinnan antligen forsvinner)
Det har upprepar sig minst tio ganger om dagen. Oftast cigg, ibland nagon konstig, skabbig mat de grillar pa gatan eller nagra fula vykort. Och sa de kopierade bockerna saklart.
- Madam, you buy book!
Jag har kopt tva bocker. Forst en Lonely Planet South East Asia-guide for 40 kr. Den funkar forutom att kartorna inte gar att lasa. Den ar ju kopierad. Sen kopte jag en bok av jordens sotaste flicka i Phnom Penh. Boken om Che Guevara efter filmen "Resa pa en motorcykel". Har gar det inte att se de forsta orden pa varje sida for att den ar sa tajt ihophaftad.
Jag vet inte hur jag ska hantera alla de har manniskorna som gang pa gang forsoker lura en. Men nagonstans forsoker de bara skapa en draglig tillvaro for sig sjalva, for jag menar, jag har val rad att betala 1 dollar for en smorgas aven om en vietnames bara betalar en halv dollar. Det handlar om ynka 3 kr. Men ocksa om principen saklart. Vad gor man?! Det ska val anda vara lika for alla?
Samtidigt att jag kan skammas over att vara den superrike vasterlanningen som kommer och tar "over". Och ja, man forvantar sig att de ska anpassa sig. Pa varenda stalle har finns hamburgare och caesarsallad pa menyn. Det ar ju det vi vill ha. Nar vi trottnat pa de dar smaklosa vietnamesiska nudlarna. Ge mig kottfarssas och spagetti tack. Och det gor inget att de stavar cafe latte med ett t, sa lange de har fattat att det ar cafe latte vi vill ha. I hela varlden, overallt ska samma kultur florera. Nu vet jag verkligen vad Craig Allen snackade om lektionerna i International Mass Communication. "The Global culture". Ja det ar sa det ar.
happy hour pineapple. just for you. remember? masssssssssssssssssssage? I do the best. bla bla bla. det är galet. men precis som du skriver är det vår kultur som har tvingat vietnameserna till att bete sig så. allt handlar om pengar, och vi kan betala deras livsbröd. sorgligt, konstigt, men ett faktum.
du, de är professionella i Hoi An, syr upp något på en dag om det är så! ;) akta dig för de största companierna bara. B&B design, var jättebra på att sy upp kavajer.
take care.
Hej vännen!!!
Ser att du har börjat komma in i internetuppdaterandet ordentligt. Har inte varie inne på bloggen på hela resan ännu, men nu, när det är nästan en månad sedan du åkte så har jag lyft upp telefonluren ur fickan altför många gånger för att ringa dej och bara prata, höra hur det är och få en uppdatering på livet; men snabbt påminnts av faktumet att du är där ute. I verkligheten. Och gör andra saker, upptäcker världen och dig själv. Och vad gör jag?? RONKAR runt i en stad utan guldkant med plusgrader som biter hårt i kinderna samtidigt som det klafsar under cykeldäcken när man sticker iväg på sina ärenden. Vi snackar skolan, bibb, PMP och så mataffären. Runt runt i ljusgrå cirklar går livet och det är inte speciellt spännande. Inte speciellt mycket kraft och ny energi inbyggt i det sk dagsljuset... Örebro. Nu vet jag exakt vad du kände de där månaderna innan du mötte anders, flyttade in till honom och höjde livskvalitén. Jag är trött på detta så att det heter duga, och därför är det spännande och roligt att läsa om hur du har det därborta, och hur många dryga cigarettförsäljande människor som helst skulle kunna få tillbringa sin tid next to me om jag bara fick se ngt nytt och vara lite mer i smeten. Örebro känns som den där klicken smet längst upp vid bunkens kant, den där intorkade, ickeföränderliga klicken. Som man gillar ända tills den torkat in och man upptäcker att det finns annat... C-uppsatsen gör inte saken bättre, det vill jag lova dej.. och jag är inte ALLS igång. Vet inte ens ämne. Men jag håller tummarna för att det ska få fart så att jag kan stega mig bort från den här paraden av gråa svenssonhattar.
Jag hoppas att du är lycklig och att du får ut allt det du vill av resan. Det är jag väldigt säker på att du får, och mer därtill!!!!!!! Jag är väldigt sugen på att höra hur du har det och att se vad som sker, så nu ska ja
-
istället för att besviket lägga mobiltelefonen i fickan igen - gå in o smygtitta mkt oftare på fb och bloggen din.
Varma kramar
Du är saknad
Din emmy