Ho Chi Minh City
I torsdags morse lamnade jag mitt resesallskap, Johanna och Josefine, for att ta mig vidare till Vietnam. Var nastan lite sorgligt, vi gick faktiskt riktigt bra ihop. Ville gora samma grejor, blev hungriga vid samma tider och sa vidare. Men life is life. De skulle till Laos och jag till Saigon.
Saigon, eller Ho Chi Minh City som den heter nufortiden, ar en stad med 5 miljoner invanare varav 3,5 miljoner aker moped eller vespa. Samtidigt kan det tyckas ibland. Tydligen dog 11 000 personer forra aret pa grund av trafikolyckor. Det forvanar mig inte. Det ar lag pa hjalm men i ovrigt verkar det rada total anarki, ofta sitter en hel familj pa en och samma moppe ovanligtvis inte med ett spadbarn i knat. Dessutom finns det valdigt fa overgangsstallen med ljus. Fordonen har namligen varjningsplikt. Men eftersom det handlar om mopeder stannar de inte utan svanger forbi istallet. Idag nar jag skulle promenera hem fran stan tog det en sa sabla lang tid. Vietnameserna firar nyar den har veckan och alla Saigon-bor hade bestamt sig for att ta sig in till stan. Det radde total kaos, vid en vag stod jag sakert en kvar och forsokte. Till sist fick jag hjalp av en liten pojke som holl mig i handen. Galet.
Pa bussen fran Phnom Penh traffade jag Moa och Tilde. Vi har bott i varldens smalast grand hemma hos en liten familj som driver guesthouse i sitt hus. Tillsammans har vi gjort stan. Vi har sett diverse byggnader, kollat War Remnants museum om Vietnam-kriget och frenetiskt letat efter uteliv. Det finns en bar har som alla backpackers hanger pa. Den har sadar. Lite val mycket "Aussie yeah" och new metal-hits ala Nickelback for min smak. Tyvarr var denna bar ungefar det enda av nagot somhelst varde vi hittade. Vi gjorde allt - kollade Lonely Planet, den lokala nojestidningen, Aftonbladets resebilaga som var skriven Januari 2008. Vi gick till sakert 10 olika stallen. Alla stangda eller icke-existerande. i fredags natt hamnade vi pa fel gata och fick hjalp av tre Vietnameser att forsoka hitta nagot "Tropical Rain Forrest" som enligt bade Aftonbladet och Lonely Planet skulle vara en klubb med "chick Vietnamese ppl" ( sa typiskt Lonely Planet, de inhemska manniskorna ar alltid "chica", hmm...misstanker att mina och Lonely Planets-skribenternas referensramar pa detta omrade inte direkt overensstammer med varandra, man kommer till ett stalle som ska vara "chic" sa ar det liksom...white trash..eller yellow trash kanske...) Gatan som klubben skulle ligga pa fanns inte med pa kartan och den ena killen fick till slut ta fram sin GPS. Da var klockan alldeles for mycket sa vi gick hem istallet.
En forklaring till utelivsbristen ar att det regerande kommunistiska partiet forbjuder detta. Det ska tydligen vara upp och ner och lite vad de kanner for. Och i Hanoi, huvudstaden, ska det vara annu varre.
Trots trafiksituationen och det icke-existerande utelivet med chickt klientel ( sa typiskt mig att forsoka applicera Stockholm pa alla stader utomlands..kan nog vara jag som har fel referensram..) gillar jag Saigon. Valdigt mycket faktiskt. Sa mycket att jag beslutade mig for att stanna langre an tjejerna som akte i eftermiddags. Hela dagen idag har varit otrolig soft. Vi at en lang frukost bestande av farsk frukt, starkt kaffe, juice och stekta agg. Sen satt vi kvar pa frukoststallet i flera timmar, laste och drack gratis iste. Helt guld. Sen drog tjejerna och jag strosade omkring ( las: forsokte att inte bli overkord av nagon moppegalning och sa nej till typ 100 mototaxi-gubbar). Jag provade aven Asiens svar pa Starbucks dar alla kids sag ut att vara fran Japan. Chickt. Sen bestamde jag mig for att budgetata och gick till ett litet lokalt nudelhak. De hade givetvis bara pinnar. Satt dar ensam och kande mig dum med och forsokte se proffsig ut med pinnarna. Jag maste lara mig.
imorgon ska jag aka pa utflykt pa Mekong-deltat. Helt ensam. Pa tisdag bar det av till Nha Trang dar det blir playa ( antligen, maste ju grunda brannan sa jag ar snygg till Anders kommer...) och nyarsfirande. Sen maste jag poweraka upp till Hanoi for jag har insett att det ar det enda stalle jag har rad att flyga fran tillbaks till Bangkok. Dit upp ar det typ 40 timmar med tag. Men det ska nog ga....
Saigon, eller Ho Chi Minh City som den heter nufortiden, ar en stad med 5 miljoner invanare varav 3,5 miljoner aker moped eller vespa. Samtidigt kan det tyckas ibland. Tydligen dog 11 000 personer forra aret pa grund av trafikolyckor. Det forvanar mig inte. Det ar lag pa hjalm men i ovrigt verkar det rada total anarki, ofta sitter en hel familj pa en och samma moppe ovanligtvis inte med ett spadbarn i knat. Dessutom finns det valdigt fa overgangsstallen med ljus. Fordonen har namligen varjningsplikt. Men eftersom det handlar om mopeder stannar de inte utan svanger forbi istallet. Idag nar jag skulle promenera hem fran stan tog det en sa sabla lang tid. Vietnameserna firar nyar den har veckan och alla Saigon-bor hade bestamt sig for att ta sig in till stan. Det radde total kaos, vid en vag stod jag sakert en kvar och forsokte. Till sist fick jag hjalp av en liten pojke som holl mig i handen. Galet.
Pa bussen fran Phnom Penh traffade jag Moa och Tilde. Vi har bott i varldens smalast grand hemma hos en liten familj som driver guesthouse i sitt hus. Tillsammans har vi gjort stan. Vi har sett diverse byggnader, kollat War Remnants museum om Vietnam-kriget och frenetiskt letat efter uteliv. Det finns en bar har som alla backpackers hanger pa. Den har sadar. Lite val mycket "Aussie yeah" och new metal-hits ala Nickelback for min smak. Tyvarr var denna bar ungefar det enda av nagot somhelst varde vi hittade. Vi gjorde allt - kollade Lonely Planet, den lokala nojestidningen, Aftonbladets resebilaga som var skriven Januari 2008. Vi gick till sakert 10 olika stallen. Alla stangda eller icke-existerande. i fredags natt hamnade vi pa fel gata och fick hjalp av tre Vietnameser att forsoka hitta nagot "Tropical Rain Forrest" som enligt bade Aftonbladet och Lonely Planet skulle vara en klubb med "chick Vietnamese ppl" ( sa typiskt Lonely Planet, de inhemska manniskorna ar alltid "chica", hmm...misstanker att mina och Lonely Planets-skribenternas referensramar pa detta omrade inte direkt overensstammer med varandra, man kommer till ett stalle som ska vara "chic" sa ar det liksom...white trash..eller yellow trash kanske...) Gatan som klubben skulle ligga pa fanns inte med pa kartan och den ena killen fick till slut ta fram sin GPS. Da var klockan alldeles for mycket sa vi gick hem istallet.
En forklaring till utelivsbristen ar att det regerande kommunistiska partiet forbjuder detta. Det ska tydligen vara upp och ner och lite vad de kanner for. Och i Hanoi, huvudstaden, ska det vara annu varre.
Trots trafiksituationen och det icke-existerande utelivet med chickt klientel ( sa typiskt mig att forsoka applicera Stockholm pa alla stader utomlands..kan nog vara jag som har fel referensram..) gillar jag Saigon. Valdigt mycket faktiskt. Sa mycket att jag beslutade mig for att stanna langre an tjejerna som akte i eftermiddags. Hela dagen idag har varit otrolig soft. Vi at en lang frukost bestande av farsk frukt, starkt kaffe, juice och stekta agg. Sen satt vi kvar pa frukoststallet i flera timmar, laste och drack gratis iste. Helt guld. Sen drog tjejerna och jag strosade omkring ( las: forsokte att inte bli overkord av nagon moppegalning och sa nej till typ 100 mototaxi-gubbar). Jag provade aven Asiens svar pa Starbucks dar alla kids sag ut att vara fran Japan. Chickt. Sen bestamde jag mig for att budgetata och gick till ett litet lokalt nudelhak. De hade givetvis bara pinnar. Satt dar ensam och kande mig dum med och forsokte se proffsig ut med pinnarna. Jag maste lara mig.
imorgon ska jag aka pa utflykt pa Mekong-deltat. Helt ensam. Pa tisdag bar det av till Nha Trang dar det blir playa ( antligen, maste ju grunda brannan sa jag ar snygg till Anders kommer...) och nyarsfirande. Sen maste jag poweraka upp till Hanoi for jag har insett att det ar det enda stalle jag har rad att flyga fran tillbaks till Bangkok. Dit upp ar det typ 40 timmar med tag. Men det ska nog ga....
Kommentarer:
Postat av: Malin
gud va kul du verkar ha det! vill också! fast verkar lite läskigt att va ute så där helt på egen hand. modigt!
jag ska flytta hem till sverige.. lite oväntat men känns väldigt rätt. har fått nog av utlandet för ett tag, och framförallt av england. så vi kanske ses lite oftare i framtiden, även om vi inte kommer bo i samma stad!
miss u! puss
Postat av: Ulrika
Hej gumman! Känns bra att veta att allt är bra med dig och resandet...va mycket du verkar upptäckt redan. Det är jätteintressant att läsa om dina äventyr=) Bra gjort att klara dig själv i helt främmande kulturer..är inte lite impad! Härligt att Anders kommer snart, hoppas ni får det jättehärligt tillsammans! Saknar dig, va rädd om dig...
Stor kram
Trackback