Igar kvall var vi ute och klubbade. Jag tror inte Phnom Penh har sa manga klubbar. Vi var pa en av dem och traffade bergis 75% av alla vasterlanningar i staden. Jag antar att det inte ar sa manga ur befolkningen som har rad att ga ut. Det var kul iaf. Det var backpackerstamning, Australiensare i flip-flops och sant.

Idag har vi kollat Killing Fields 15 km utanfor staden. Vagen dit var givetvis en upplevelse i sig. En miljard mopeder, barn i skoluniform som cyklar mitt ute i vagen, vagnarna fullastade med rissackar till bristningsgransen, munken bakpa moppen, den splitternya bilen - de fattiga och de rika. Diplomaternas avskarmade lyxhus intill de sunkigaste, smutsigaste kakstaderna. Inget forvanar en langre.

Pa eftermiddagen besokte vi ett barnhem for foraldralosa barn. Det var det absolut basta jag gjort pa resan. Jordens sotaste och gladaste barn. Jag kan inte beskriva kanslan och det kanske later klyshigt men det var sa himla fint att vara dar. Vi ska ga dit imorgon igen, och ta med oss frukt, hygienprylar och andra saker de kan tankas behova. Som tack dansade de for oss. De var overallt och kramade och satt i kna pa oss. Och de var sa duktiga pa engelska.

Barnen beror mig sa sabla mycket. Idag intill Killing Fields stod det barn utanfor gallren. De strackte fram sina sma hander och fragade om jag hade pengar. Istallet gav jag dem fargpennor och en av flickorna, den aldsta, fick ett harspanne.