musik och människor
Jag har återupptagit en gammal hobby - ladda ner musik. Åh det är en sån härlig känsla. Jag blir lika glad varje gång en låt blivit nedladdad och klar. Det måste vara kvarlevande känslor från tiden då det ibland kunde ta dagar att få ner något. Jag minns det så väl. Och jag laddade enbart ner de låtar jag visste att jag älskade. Det fanns liksom inte tid och utrymme för något mer. Senare när DC++ kom utvecklades det rejält och blev ett heltidsintresse. Och nu är jag alltså tillbaks i träsket. Men jag har ett dilemma; hur ska jag lyckas upprätthålla min nyvunna musiknördstatus på resan?! Jag vågar nog inte ens ta med mig min Ipod. Kanske måste gå till Clas Ohlsson och fynda någon slags budgetMp3-spelare. Musik. Jaaa. Mitt nya.
En annan hobby är människor. Det absolut bästa jag vet är att läsa om människor som lyckats, eller iallafall gjort något eget. Jag kan bli helt hög av att läsa om personer, visionärer, som gjort det "omöjliga", eller levt ett speciellt och häftigt liv. I senaste numret av Bon finns en intervju med Johan Lindeberg. En såå fascinerande person som vägrade gå någon annan väg än sin egen och förlorade miljoner på detta. Korkat anser vissa. Häftigt tycker jag. När J. Lindeberg gick som bäst och sålde pastelliga luvtröjor med loggor på på löpande band valde Johan att ta in independentpersoner, typ Juliette Lewis, i sina reklamkampanjer för att han inte gillade bratstämpeln. Han fortsatte med att satsa mängder med pengar på smala visningar. Samma år hade företaget 23 miljoner i förlust. Johan varnades med vägrade göra något han inte kunde stå för. Visst, nu kanske det hör till saken att det fanns en rejäl budget när företaget startades från Johans år som marknadschef för Diesel och från diverse sponsorer. Har man inga pengar att satsa går det inte att göra sådana här saker. Men ändock!
Jag tror verkligen på att leva sitt eget liv no matter what. Att göra det som känns rätt i magen. En klysha, javisst. Men det finns så många "om" och "men" och "borde" som sätter stopp.
Jag brukar tänka att jag vill leva ett innehållsrikt liv. Och vad innebär då detta? Jo, givetvis kan det innehålla flera saker. Men jag tänker mig främst att jag inte vill stanna, att jag vill testa, att jag vill se och göra. Hela tiden. Det kanske inte alltid kommer vara ett lyckligt och harmoniskt liv. Men jag vill känna att jag lever och har levt.
En annan hobby är människor. Det absolut bästa jag vet är att läsa om människor som lyckats, eller iallafall gjort något eget. Jag kan bli helt hög av att läsa om personer, visionärer, som gjort det "omöjliga", eller levt ett speciellt och häftigt liv. I senaste numret av Bon finns en intervju med Johan Lindeberg. En såå fascinerande person som vägrade gå någon annan väg än sin egen och förlorade miljoner på detta. Korkat anser vissa. Häftigt tycker jag. När J. Lindeberg gick som bäst och sålde pastelliga luvtröjor med loggor på på löpande band valde Johan att ta in independentpersoner, typ Juliette Lewis, i sina reklamkampanjer för att han inte gillade bratstämpeln. Han fortsatte med att satsa mängder med pengar på smala visningar. Samma år hade företaget 23 miljoner i förlust. Johan varnades med vägrade göra något han inte kunde stå för. Visst, nu kanske det hör till saken att det fanns en rejäl budget när företaget startades från Johans år som marknadschef för Diesel och från diverse sponsorer. Har man inga pengar att satsa går det inte att göra sådana här saker. Men ändock!
Jag tror verkligen på att leva sitt eget liv no matter what. Att göra det som känns rätt i magen. En klysha, javisst. Men det finns så många "om" och "men" och "borde" som sätter stopp.
Jag brukar tänka att jag vill leva ett innehållsrikt liv. Och vad innebär då detta? Jo, givetvis kan det innehålla flera saker. Men jag tänker mig främst att jag inte vill stanna, att jag vill testa, att jag vill se och göra. Hela tiden. Det kanske inte alltid kommer vara ett lyckligt och harmoniskt liv. Men jag vill känna att jag lever och har levt.
Kommentarer:
Trackback