Något som fascinerar mig är småstäder och småstadsfolk. Jag brukar filura på hur unga människor i städer med typ 50 000 invånare har det. Vad gör dom? Ibland får jag för mig att det nog är lite småtrevligt. Att man varje helg går ut på samma ställe med samma människor. Onsdagar kallar man för lill-lördag och då går man på after-work. Också det med samma folk. Och jag tror att det i varje småstad finns ett "innegäng". En grupp med människor som liksom "äger" stan. Som syns. Precis som det givetvis gör i Stockholm också. Men här i mycket mindre skala. Det är de coola grabbarna och tjejerna från högstadiet som utgör "innegänget".

När vi var på väg hem från fjällen passerade vi Borlänge och Falun. Typiska småstäder. Jag nallade en "nolltvå" på en bensinmack. "Dalarnas nöjestidning". Hela tidningen bestod av trubadursafton-annonser och vimmelbilder från Restaurang Liljan i Borlänge. Alla mina fördomar bekräftades. Ändå gnagde en liten småstadslängtan i mitt inre. Jag vet inte riktigt varför. Kanske handlar det om att känna tillhörighet? Däremot vet jag att jag hade varit den som dragit så fort jag bara kunnat om jag hade varit född i Borlänge eller Falun. Jag identifierar mig med dom som gör det och det har självklart med Storvreta att göra även om det kanske inte går att jämföra på rak arm.

Väl hemma i Stockholm igen smuttade jag på mitt kaffe och åt min bagel. Bredvid mig satt affärsmännen och hade frukostmöte på engelska. En känsla av att vara en del av något större infann sig. Och det är just den känslan jag älskar med storstaden. Jag kommer inte byta ut den för någon småstadsgemenskap i världen.