Ibland utför jag politiskt inkorrekta handlingar.  Typ snokar på facebook. De jag snokar på är oftast gamla klasskompisar från storvreta och annat löst folk. Givetvis gör jag det för att jag vill bekräfta alla mina fördomar och höja upp mig själv. Astöntigt och fel. Jag vet. Men så är det. Jag vill liksom försäkra mig om att alla har hamnat där jag alltid trott att de skulle hamna. Det låter som att jag har en askass och snevriden människosyn och att jag missunnar folk lycka och välgång. Så är det inte.

Men hur är det då? Innerst inne vet jag. Jag har drabbats av enormt högmod men jag försöker intala mig att jag har distans. Jag hoppas och tror att jag inte skulle bloggat om det om jag inte hade haft distans.

På f12 i fredags såg jag en tjej från Storvreta. Jag var tvungen att gå fram och prata med henne. Hon var två år äldre och kände inte igen mig. Hon berättade att hon jobbat med Bindefeldt och att hon nu skulle starta eventbolag med Niclas Rahm. En en bit av mig hurrade för jag såg ändå där här tjejen och hennes gäng som några jag möjligtvis kunde identifiera mig litegrann med när jag var yngre men nu skulle hon jobba med Niclas Rahm och i min ögon är det så himla B. Vem jag nu är att tycka så men jag kan liksom inte hitta något stimulerande i den kulturen. Även om jag kanske har gjort det förut. Tanken på att jag allvarligt funderade på att åka på tennisveckan i Båstad för två somrar sedan och att jag har Ebba Von Sydows så kallade stilbok liggandes nerpackad i en låda är ganska fascinerade. Att ens referensramar kan förändras så. Jag undrar om jag alltjämt kommer vara en sån kameleont eller om man hittar sig själv mer och mer med åren? Jag hoppas på det sistnämnda. Och jag hoppas också att det resulterar i att börjar skita i vad de där folken, som jag inte ens kände då, har för sig nu.