Livet på Åsögatan
Livet på åsögatan är bra men jag har redan hunnit genomgå följande faser;
Mysfasen, allt är nytt och fräscht, man handlar blommor på hötorget, färsk basilika i kruka, fixar och donar, är nykär i både lägenhet och partner, har tv-kvällar, bakar jordgubbstårta, bjuder över vänner på vinkvällar, lämnar sällan lägenheten, bara för inköp av nya prylar till hemmet.
Panikfasen, jag har inget jobb och ingen inkomst. Skribentjobbet är ett skämt, jag gör inget på dagarna som är värt att nämnas, alla andra är duktiga och jobbar, jag är en böld för samhället, vädret är skit, blir ingen sommar i år heller, vad ska jag egentligen göra med mig själv och livet?
Unyttja Stockholm-fasen, promenader till djurgården, njuta av ledigheten, ta vara på allt vad Stockholm erbjuder, planera, gå på indiegympa, gå på nya klubbar varje vecka, träffa alla, hitta på saker hela tiden...vara produktiv, jobba, skriva, planera..
Just nu sitter jag och funderar på vilken fas jag gillar mest och överväger att en blandning mellan mysfasen och utnyttja stockholm-fasen är det ultimata. Allting känns i nuläget iallafall väldigt stabilt och bra och jag har bestämt mig för att sluta vara onöjd över att jag inte har ett 8-5-jobb att gå till. Förra sommaren jobbade jag jämt och jag avskydde det för att jag inte hann med någonting. Så denna sommar ska jag göra allt det där som jag aldrig känner att jag hinner med. Typ skriva artiklar, utnyttja stockholms alla gratisevenemang och bara vara. Det kommer komma tider med mycket jobb och slit, det vet jag. Vara i nuet. Klyshigt men viktigt. Och gräset är inte grönare på andra sidan...
Lägenheten är invigd på många sätt och vis. Igår invigde vi med fest och bjöd in ett tiotal vänner. Det var schysst.- vi åt popcorn, drack vin med fanta, pratade om Kina, lyssnade på dålig house, lyssnade på bra Duffy, rökte i köket och härjade. Vid midnatt lämnade vi lägenheten för Riche och Spy bar. Klockan fem i morse kom jag och Anders hem efter att ha suttit uppe vid norska kyrkan och tittat på utsikten. Idag är jag sleten och jag kan inte bestämma mig om jag ska följa med ut och äta meze och gå på Berns eller ta en egen hemmakväll med den femte harry potter-boken.
Jag kan sablar inte bestämma mig.
Mysfasen, allt är nytt och fräscht, man handlar blommor på hötorget, färsk basilika i kruka, fixar och donar, är nykär i både lägenhet och partner, har tv-kvällar, bakar jordgubbstårta, bjuder över vänner på vinkvällar, lämnar sällan lägenheten, bara för inköp av nya prylar till hemmet.
Panikfasen, jag har inget jobb och ingen inkomst. Skribentjobbet är ett skämt, jag gör inget på dagarna som är värt att nämnas, alla andra är duktiga och jobbar, jag är en böld för samhället, vädret är skit, blir ingen sommar i år heller, vad ska jag egentligen göra med mig själv och livet?
Unyttja Stockholm-fasen, promenader till djurgården, njuta av ledigheten, ta vara på allt vad Stockholm erbjuder, planera, gå på indiegympa, gå på nya klubbar varje vecka, träffa alla, hitta på saker hela tiden...vara produktiv, jobba, skriva, planera..
Just nu sitter jag och funderar på vilken fas jag gillar mest och överväger att en blandning mellan mysfasen och utnyttja stockholm-fasen är det ultimata. Allting känns i nuläget iallafall väldigt stabilt och bra och jag har bestämt mig för att sluta vara onöjd över att jag inte har ett 8-5-jobb att gå till. Förra sommaren jobbade jag jämt och jag avskydde det för att jag inte hann med någonting. Så denna sommar ska jag göra allt det där som jag aldrig känner att jag hinner med. Typ skriva artiklar, utnyttja stockholms alla gratisevenemang och bara vara. Det kommer komma tider med mycket jobb och slit, det vet jag. Vara i nuet. Klyshigt men viktigt. Och gräset är inte grönare på andra sidan...
Lägenheten är invigd på många sätt och vis. Igår invigde vi med fest och bjöd in ett tiotal vänner. Det var schysst.- vi åt popcorn, drack vin med fanta, pratade om Kina, lyssnade på dålig house, lyssnade på bra Duffy, rökte i köket och härjade. Vid midnatt lämnade vi lägenheten för Riche och Spy bar. Klockan fem i morse kom jag och Anders hem efter att ha suttit uppe vid norska kyrkan och tittat på utsikten. Idag är jag sleten och jag kan inte bestämma mig om jag ska följa med ut och äta meze och gå på Berns eller ta en egen hemmakväll med den femte harry potter-boken.
Jag kan sablar inte bestämma mig.
Kommentarer:
Trackback