Ojoj vad dagarna gar och jag hinner inte blogga. Nu ska jag dock forsoka blogga igen den senaste veckan.

Okej. Senaste gangen befann jag och Anders oss pa paradison Phi Phi Island. Vi hade bokat en snorklingtur och invantade den pa stranden, glada i hagen. Vi kunde inte tro vara ogon och oron nar varldens ovader for in over on. Jag har aldrig sett sa mycket regn. Turen stalldes in saklart och for att undvika ytterligare ovadersmissoden bokades vi in kl 8 pa morgonen dagen darpa. Kruxet var att vi hade bestamt oss for att ga ut pa kvallen for att det var sista kvall pa Phi Phi. Och yes, efter nagra om och men bestamde vi oss for att fullfolja planen. Anders tvekade lite och undrade om vi verkligen skulle orka upp. "Man ar val ingen pensionar" sa jag och fortsatte "dessutom behover man ju inte dricka SA mycket". Fyra buckets och 5 timmar senare drullade vi hem. Vi hade haft en skitkul kvall. Anders hade bland annat hittat tva fastmoar fran down under till sina broder.

Klockan sju ringde vackarklockan och jag tror aldrig att vi varit sa trotta. Omvarlden snurrade fortfarande men pa nagot vanster lyckades vi komma ivag. Det angrar vi inte. Snorklingen var varldsklass. Dock trodde jag aldrig att man skulle simma sa langt. Och vi var amatorer i jamforelse med de andra deltagarna. Ledaren for upp och ner i vattnet som en liten fisk och filmade. Jag blev sjosjuk och var tvungen att ta en paus. Anders sag clownfiskar ( Nemo). Sedan kollade vi in playan fran The Beach som mest var fylld av turister. Vi akte vidare till djupare vatten och simmade sakert en halv mil. Galet. Var meningen att vi skulle se sma hajar men det var nog bara guiden som hade turen. Jag sag en sjostjarna.

Vi kom tillbaks till hostellet tva timmar senare an vantat och hade inte checkat ut. Vi smet. Nasta anhalt blev Rai Leh Beach som i Lonely Planet beskrivs som "the most stunning beach of all Thailand". Fint, javisst, men vid det har laget var ratt blase pa alla dessa strander och orkade inte forundras. Vi ville bara sova. Rai Leh Beach var i ovrigt ingen hit. Konstiga resorts och markliga restauranger dar personalen alla gick kladda i samma konstiga uniformer men vars uppmarksamhet var omojlig att pakalla. Det fanns nagra fler backpackers och vi bodde alla pa samma sunkiga hostel dar myggorna gnagde ikapp och rummen saknade handfat. Vi var urtrotta men vaknade ideligen. Anders pastod att han horde rattor springa over golvet. Vi kunde inte sova. Det var det varsta rum vi nagonsin bott i.

Dagen darpa hangde vi givetvis pa playan. Det var skont. Vi drack fruitshakes, at thailandska pannkakor och kollade in den italienska gubben som byggde sandskulpturer. Pa kvallen visades Walk The Line pa storskarm pa hostelet. Vi at grillade majskolvar och myste.

Pa sondag kvall flog vi ifran Krabi till Bangkok. Vi hade bokat hotell innan for att slippa hamna pa standiga Koah San Road. Hotellet med tv och varmvatten var lyx. Anders sista dag pa resa och min sista i Thailand tillbringades alltsa i storstan. Kanske var det en av vara basta dagar? Vi akte flodbat, kollade sleeping buddha, grand palace ( dar Anders var tvungen att lana jordens fulaste prasselbyxor, man fick inte visa knanen, haha), at pad thai pa gatan, kopte kungahusetsouvenirer, boxningsshorts, och en fejkadidasjacka, kollade inhemska designers ( Anders surade lite over Emmas shoppande som vanligt...) vid Siam Square ( basta och billigaste shoppingen i Bangkok) , gick pa samma thairestaurang som SAS-personalen och fick usel service och avslutade dagen med ett glas vin blickande ut over livet i Bangkok pahittandes historier. Anders berattade att han formodligen inte skulle komma ut ur landet pa grund av flygskatten och att han darmed skulle bli kvar i Bangkok foralltid. Dar skulle han borja laga Pad Thai pa gatan och gora den basta nagonsin pa hemligt recept. Han skulle dock aldrig lyckas spara ihop pengar till en flygbiljett eller ens till ett telefonsamtal hem. Han skulle fa langt skagg och bli kompis med uteliggarna.

Som tur ar blev sa inte fallet. Anders ar nojd och glad hemma i Sverige ( dock efter diverse incidenter i Kiev dit han nu pastar att han vill att vi ska flytta, jag vagrar!!!). Jag ar i Hong Kong och jag alskar det men nu har jag skrivkramp sa det far bli en annan gang.