Shanghai har forvandlat mig till nagon slags latmask. Jag sover typ 12 timmar per natt. Pa dagarna gor jag saker helst i ett sa langsamt tempo som mojligt. Anda har jag nog lyckats se det mesta av staden. Om man talar i sevardhetstermer. Vad jag gillar mest ar nog dock att bara ga omkring och strosa. Det finns det mycket utrymme for har. Man vet aldrig vad som vantar bakom nasta horn. Det kan vara en skyskrapa, en skitig gata dar kladerna hanger i grenarna pa traden eller en fancy japansk restaurang. Som sagt, Shanghai ar staden av motsagelser, har kan en drink kosta 100 yen, 20 ganger sa mycket som en maltid pa gatan. Det ar fascinerade och forfarande pa en och samma gang. Anda upplever jag inte manniskorna pa gatan med klader i traden som fattiga. De lever sitt liv som de sakert alltid har gjort. Men man kan undra hur de forhaller sig till det som pagar omkring dem och vad de gor med det. Om de overhuvudtaget bryr sig. Jag tar kort pa dem och deras, for mig, annorlunda tillvaro. Ibland vet jag inte riktigt vart jag ska dra gransen. Kommer de ta illa upp? Behandlar jag dom med min kamera som jag behandlar djur pa zoo? Idag nar jag hamnade pa den minsta, mest ensligaste gatorna av dem alla stod de dar sjalva med kamerorna i hogsta hugg. Och fotograferade mig. Efter det tanker jag att jag kan fota vadsomhelst.

Jag har hela veckan funderat pa att aka pa en dagstur, typ ut till nagon mindre stad. Igar kollade jag Lonely Planet och bestamde mig for ett stalle som verkade fint med broar och kinesiska tradgardar( och bara 6 miljoner invanare, absurdum eller vad?). Fragade min rumskamrat Alix om vad han trodde. Det visade sig att han varit dar och han svor med sin franska brytning "it's going to fucking disneyland, dont go there". Jag blev fundersam men tankte att va tusan, Disneyland, hela min resa har varit Disneyland. Vad ar inte Disneyland? Alix tyckte att jag skulle skita i alla stallen i Lonely Planet ( alla ar anda Disneyland) och istallet peka ut en by pa mafa och bara aka dit. Det skulle vara coolt ( eller vadda, jag vet inte, jag ar delad, varfor ska allt vara sa exotiskt som mojligt hela tiden, det blir nastan annu lojligare) men med enbart Ni Hao (hej) och Che Che ( tack ) och kinesernas sedvanliga "hello!" ( alla sager hello till en hela tiden) kommer man inte aslangt sa jag fegade ur och gick till en skraddare och sydde upp en klanning istallet. En storblommig a la Balenciaga blev det.  Var svart att hitta ett lampligt typ sa det kan nog bli ungefar hursomhelst. Det visar sig pa mandag nar jag hamtar upp den. 50 kr kostar kalaset.

Ikvall vankas utekvall pa nagon slags bar som heter Mao. Med kitshig kommunistinredning (hoppas). Sista utekvallen i Shanghai for imorgon kvall tar jag, Lynette och hennes kompis Sarah ett overnight train till berget Huang Shan dar vi ska hika och kolla pa utsikter. Valdigt hurtigt. Jag vet.  Och pa tisdag vantar 2 dygn pa farja till Japan....