Ikväll har jag fixat iordning mina saker. Mamma och pappa tyckte nämligen att det behövdes ordnas upp lite inför Eriks student, vilket jag kan förstå. Så pappa åkte iväg till IKEA och köpte förvaringslådor åt mig så att mina kläder kunde ligga i dom istället för i en hög på golvet. Under arbetets gång insåg jag hur sabla mycket kläder jag har. Jag skulle kunna ha olika kläder varje dag i tre månader och ändå vara nöjd. En rätt så bra grej tycker jag, att känna så istället för jag-vill-bara-ha-mer-känslan. Den enda jag planerar att införskaffa är ett par chinos. Och sen har jag funderat på att sy ett blommigt fodral i evighet ( jag har inte sytt sen syslöjden i sjuan typ) men det blir aldrig av. Det kommer nog dröja ett tag till...

Eurovision song contest. Är egentligen inte så intresserad men det är rätt komiskt hur media kör med samma grej varje år. Att Sverige bara har en konkurrent och sen sitter vi där och får ändå bara typ 2:or i poäng.

Förutom att ihoppackandet bringade lycka i form av jag är nöjd med vad jag har blev jag lite sorgsen när jag hittade min väckarklocka som jag använde på resan. Den stod fortfarande på kinesisk tid. Och sen hittade jag passet med alla olika stämplar & visum. Det var en mycket märklig känsla. Mycket. Har jag varit ute och rest någonstans liksom?!

Jag ser fram emot Åsögatan.