Jag tittar inte på tv särskilt mycket. Jag läser hellre. Det låter lite pretentiöst men att böcker skulle vara ett "bättre" och ett mer "bildande" medie än tv är något utav en myt. Det handlar ju inte om själva kanalen i sig utan vad kanalen förmedlar. Ett program på SVT kan ju vara bra mycket mer bildande än någon fånig chic litbok (vilket inte vill säga att jag inte läser chic lit, eller inte ser på Gossip girl och The Hills för den delen heller...)
Hursomhelst tror jag att min sambos förkärlek för dokusåpor i stil med Ensam mamma söker och Färjan gör att jag blir anti-tv. Hemma hos oss är det A som äger tvn och jag bryr mig inte tillräckligt mycket för att stå emot. Jag läser en tidning istället. Vilket resulterar i att jag missar en massa intressant, typ Halal-tv och Hype. Och tyvärr är vårt Internet för undermåligt för att klara alltför mycket streamat material eftersom vi har Tele2:s mobila bredband som efter två månaders användning kom på att saker skulle gå dubbelt så långsamt om man hängde för mycket på YouTube. Tele2 är ett skämt - skaffa aldrig det.

Dessutom måste jag faktiskt erkänna (trots mitt bloggande och min praktikplats) att jag har lite svårt för Internet. Jag prenumererade på Modette men orkar läsa en artikel i nättidningen, högst. Jag tycker inte om att läsa långa texter på datorn. På frukostseminariet förra veckan sa föreläsaren att man, för att hänga med som kommunikatör, borde följa 150 bloggar/nättidningar, varje dag. Omvärldsbevakning och trender är bland det mest intressanta jag vet, och jag går igång på det, men samtidigt pallar jag inte att läsa på datorn, jag vill ha en fysisk pappersbit.

Ta www.newsmill.se exempelvis. Sjukt intressanta debattartiklar. Men jag kommer till ungefär hälften innan jag ger upp.
Emma frågade mig häromdagen vilka bloggar jag läste och jag var tvungen att erkänna att jag typ inte läser några bloggar alls. Nej, inte ens Hanna Fridén...Är jag en bakåtsträvare? Filmer, klipp, musik, alla möjligheter - det gör mig lite stressad och därför orkar jag inte ta del. Men jag vill inte vara den där eftersläntraren som inte tror på det nya... men jag kanske är det. Litelitegrann. Varför tror jag så starkt på den fysiska bokens och tidningens överlevnad men inte på CD-skivans? Varför älskar jag Spotify men hatar webbtidningar? Kanske är svaret något så enkelt att hörsel är en sak men synen en annan. Kanske behöver jag glasögon ändå?

Tacka vet jag SI. De prenumererar på hundra tidningar. Som man dessutom får låna med sig hem. Nu - Fokus och Nya Gringo. Hejsvejs.