Veckan: har nästan varit för mycket tankar, reflektioner, upplevelser och nu känner jag mig smått bombad i huvudet av alltihop. Skulle behöver mer vila men det är väl bara att ta nya tag antar jag.

Mediebevakningen på infopaq gör att jag vet typ allt som händer i världen just nu (känns det som iaf). Högt och lågt, stort och smått. Det mesta är visserligen konstiga lokala nyheter om fågelsjukdomar som härjar på bondgårdar eller nedskärningar på diverse vårdcentraler. Hursomhelst, i tisdags morse började jag dagen med ett en artikel om en 13-årig flicka från Somalia som stenats till dötts av 100 män inför 1000 åskådare. Hon hade begått så kallat "äktenskapsbrott", men i själva verket hade hon blivit våldtagen. Det var så sabla nedslående att  hela dagen andades misstro, sorg och ilska inför den här jävla världen.

Lite bättre blev det dock på onsdag morgon när jag vaknade av ett sms från DN:s amerikanska valvaka-service. "Republikanernas presidentkandidat John McCain erkänner sig besegrad". Jag knäppte på tv:n.

"If there is anyone out there who still doubts that America is a place where all things are possible, who still wonders if the dreams of our founders is alive and in our time, who still questions the power of our democracy, tonight is your answer"

Det här var det bästa som kunde hända just nu, ett steg i rätt riktning. Ett jävla hopp i dessa tider. Visst, Obama är långt åt höger i våra mått mätta men det var det bästa som kunde hända just nu, i den värld vi lever i.

Natten mellan onsdag och torsdag sov Emmy över och vi började dagen med ett frukostseminarie om sociala medier och förutom det vanliga "interaktiva medier kommer att ta över, om du är kommunikatör måste du kunna det här, pressmeddelandets tid är snart förbi blablabla..." så fick vi glutta på delar av Obamas kampanj som naturligtvis var banbrytande och just interaktiv och många tror att det är en bidragande orsak till hans många unga väljare. Exempelvis skapade Obamas kommunikatörer en tjänst där man kunde ladda upp ett foto och vips såg det ut som att man själv medverkade i denna musikvideo ( som för övrigt framkallar en hel del rysningar...)

kolla själva: http://www.youtube.com/watch?v=jjXyqcx-mYY

(jag har helt totalt glömt hur man lägger in klippen direkt på bloggen)


Hela fredagen tillbringades på Grand Hotell där Berghs presenterade sina tävlingsbidrag till Swedish Style i Mumbai, Brand X. Ännu en inspirationsdos. Kidsen på Berghs är duktiga, det kan man inte sticka under stol med. Ändå känner jag att det är helt okej att inte ha gått där. Jag tror man kan bli en duktig kommunikatör ändå även om Örebro universitet lärt mig ungefär noll i det avseendet.

På kvällen gick jag på Bitterfittan med mamma och Ylva hemma i Uppsala. Verkligen råvärd och fantastiskt skådespeleri med en enda skådespelare. Och på tal om bebisar åkte jag på lördagen till Suss och tittade på hennes ganska nykläckta bebis Lukas. Bebisar är fascinerande små varelser och som mamma sa vid matbordet nyss - även Barack Obama började sitt liv på det sättet. Suss var så fin i sin roll som mamma och jag tror ungen Lukas helt klart kommit till rätt plats!

Lördagkväll: födelsedagsmiddag med Elin på Il Forno. Det var skratt och tårar. Idag söndag - det har varit en innehållsrik vecka och jag ska försöka smälta lite tills en ny tar fart...