I tre veckor har jag väntat på CSN. Tio gånger om dagen loggar jag in och kollar om de aktiverat den jävla studieförsäkringsgrejen. Jag vill göra saker och det blir så påtagligt att man inte kan göra något när man inte har pengar. Jag använder Anders deoderant för att jag inte har råd att köpa nya, äter äckliga matlådor och fortsätter att febrilt planera och fantisera över allt jag vill göra - gå på bio, dricka öl på Knast, dansa på Marie Lavaeu, köpa Friskis och Svettis-kort. Aldrig har ett träningskort känts så lockande som nu. Försöker trösta mig med att jag kommer vara väldigt rik när pengarna väl kommer eftersom att jag typ inte gjort av med något senaste veckorna. Rik, på lånade pengar. Just det.