Glasvegas, say no more

Årets mest uttjatade termer:

Digital kommunikation, sociala medier, viral kommunikation, interaktivitet, & så det där med upphovsrätten...Personligen tror jag att det digitala är här för att stanna och att även jag kommer få svälja min stolthet & passion för papperstidningar precis som min lillebror kommer få inse att CD-skivans tid är förbi. 
Andra tar det ännu ett steg. Erik Schuldt exempelvis (journalist, högkulturförespråkare tillika vår granne) pratar i sin bok Framtiden om att vi står inför en revolution lika omfattande som den industriella revolutionen. Mycket intressant.

Årets bok

Åsa Linderborg - mig äger ingen.

Den bok som fick mig att gråta mest.

Årets magasin 1:

Bon fick ny layout och återupptäcktes av mig. Hur kan man låta bli att älska ett magasin som har "bättre mode, bättre konst, bättre framtid som motto? Det är så enormt skönt att läsa Bon då den behandlar sina läsare som kompetenta & intellektuellt begåvade personer.

Årets magasin 2:
Filter med sina långa reportage om sånt som intresserar & upplyser har fått mig att punga ut 70 kr i månaden, och det med glädje.

Bubblare: Novell

Årets blogg

Jag har läst få bloggar i år men till slut fastnade jag för Vassa eggen och Olle Lidbom. Inte nog med att jag och Olle är uppväxta i samma lantliga region utanför Uppsala och att vi var på samma familjeläger när vi var små - Olle lär mig allt som är värt att kunna om medier och mediers utveckling idag.

Årets webbsida:
www.svt.se alla kategorier.
Jag älskar webbtv! Upp till kamp och mixa din egen kobravinjett. Kobra som för övrigt är nedläggningshotat, vilket är skandal.

Årets tv-debatt (som också fördes flitigt bland praktikanterna på SI)

Halal-tv. SVT gjorde ett program av en från början holländsk programidé där tre muslimska tjejer fick resonera kring ämnen som jämställdhet, sex innan äktenskapet med mera. Kritiker som Dilsa Demirbag-Steen rasade med argumenten att dessa tre tjejer i slöja inte borde tillåtas representera muslimer. och man tyckte att SVT tog ställning för religiösa värderingar. Kolla in debatten som sändes i SVT när programserien var slut och bilda dig en egen uppfattning.

Årets politiska händelse:

Ja, det amerikanska valet såklart. Nu väntar vi med spänning på vad som kommer hända.

Årets modeklimat:
Det heter inte längre fashionista utan reccesionista. Passar både mig och klimatet. Dock är jag väldigt trött på fodralklänningen och undrar hur länge vi kommer behöva dras med den?


Jag är väldigt trött på fodralklänningen.

Årets musik:

Jag vet inte hur många sommarkvällar som Kocky och Kleerups skivor (mp3:or) snurrade i våra skivspelare (datorer). Sen upptäckte jag MGMT. Något nytt vore dock på sin plats.

Årets klubb:

Utnämningen får gå till Ess på F12 för det var där jag var flest gånger i år. För övrigt lämnar utelivet i Stockholm mycket att önska. Lovande klubbar lades ner innan de ens startat & andra kördes alltför sällan. Nytt hopp ställs till bla Deco på Nordic Light.

Årets önskeresor:

Det blev inget Berlin eller Istanbul och i London har jag inte varit i på 4 år. Men jag fick å andra sidan besöka HongKong, Tokyo, Shanghai och Barcelona.

Till sist...

Reflektioner kring det som kännetecknade 2008 mest av allt; finanskrisen:

I Nöjesguiden skriver Margret Attladottir om hur finanskrisen påverkat henne på ett personligt plan. Hon skriver att hon inte handlat några fina Marc Jakobs-väskor eller slingat håret och antar att det för henne var det som kallades för lågkonjunkturen. För mig har tankarna gått ungefär i samma banor, under 2007 shoppade jag enormt mycket och hade alltid pengar. 2008 höll jag igen och hade aldrig pengar. Men vad beror egentligen på finanskrisen respektive ens egna privata ekonomi? Hänger det ihop?

En positiv sak med lågkonjunktur är givetvis vad den sjunkande konsumtionen gör för miljön. Många kreatörer pratar även om finanskrisen som något kreativitetsfrämmjande. Norska sångerskan Annie säger till Novell att det inte är bra för skapandet att ha för mycket saker och Diana Orving yttrar i en intervju i Bon (vars chefredaktör Madeleine Levys förord i senaste numret uttrycker just att hon ser fram emot middagar då man inte pratar om hemnet.se utan håller ifrågasättande diskussioner om konst, mode musik och film ) att hon inte vill tänka på världsekonomin utan ha på sig stor kjol och guldig blus "lite som under depressionen på 30-talet, då folk gick ut och levde som om det var den sista natten någonsin".

Och med de orden samt några nyårslöften (konsumera mindre onödiga prylar, äta mindre kött & engagera mig ideellt) går jag optimistisk in i 2009. Jag tror att det kommer bli ett bra år. Dessutom kommer det bli året då jag äntligen åker till New York.