Om jag har sagt förut att jag har mycket att göra är det ingenting mot vad jag har nu. Och, ja, ni vet, jag har så svårt att hålla mig ifrån allt det sociala som kaffe på en filt i solen med Kerstin eller en kväll på F12 med Ylva & Emma. Bloggeriet faller givetvis på foten även om jag jämt & ständigt tänker i blogginlägg automatiskt. Jag behöver liksom ett forum att uttrycka mig på och jag blir frustrerad när jag inte hinner. Mitt uppdrag som webbreporter på RES tar mycket tid utöver redaktionsassistentjobbet, SI & Infopaq. Det är jätteroligt och det går bra nu men som vanligt har jag svårt att hitta en bra balans och jag tjänar tyvärr ingen storkova heller. Många jobbkvällar blir det men jag ska inte klaga. Idag när jag fick det nytryckta numret av RES i min hand gick det upp för mig vilket schysst magasin jag skriver för. Ulrika har blivit lite utav min mentor & idag gav hon mig matnyttiga råd inför det hårda livet som frilans. Hon sa att RES förmodligen är den resetidning i Sverige med högst standard & att arbetsprover där smäller högt. Därför är all den tid jag lägger ner så värt det och det är ju faktiskt just det här jag vill hålla på med!

För övrigt kretsar mina tankar mycket kring resor och urbanitet just nu. Några uppslag till blogginlägg som jag kanske kommer skriva en vacker dag när andan och tiden faller på är:

- turista i Sverige vs. utanför Sverige, Med anledning av den här artikeln (längtar nästan mer till Gotland än London just nu...)
- Håkan Nesser och storstäderna
- Varför jag inte driver en renodlad reseblogg

- tankar kring det turistiska vs det genuina vs det cosmopolitiska (varför känns det bättre att äta frukost på ett café i Budapest som lika gärna skulle kunna legat på Södermalm än att äta gulashsoppa på turisthak? Varför är det just  områden som Prenzlauer Berg & Williamsburg man letar efter i varje stad när dessa områden egentligen är ungefär likadana överallt? När övergår det genuina till att bli en turistfälla, finns det en gyllene medelväg?