Idag var jag på presskonferens för RES räkning & kollade in Jamie Oliver när han lagade mat för sitt nya projekt med Scandic Hotel.



Är inte Jamie Oliver en riktig hyvens kille? Fast jag tycker nog allt att det var lite roligare förr när han åkte runt på sin vespa i London och besökte olika marknader för att hitta just det där som var "beautiful" (som han alltid uttryckte det..) och läspade till kameran som var hans tjej som pratade tillbaks. Jag gillar inte alls den här uppfostra-engelska-föräldrar-som-lägger-i-chips-och-choklad-i-sina-barns-lunchboxes-grejen som han håller på med nu. 

I Sthlm var han alltså för att han ska hjälpa Scandic att laga god mat som också barnen gillar. Jag gillar ändå Scandics kommunikationsstrategier. De hittar iaf på nya saker - ekogrejen (nåja), anställningen av Alice Bahs gamla pojkvän fd programledaren vad han nu heter , upprustningen av hotell och nu Jamie Oliver-samarbetet. Dessutom har de snygga träpennor som inte mindre än vi på sweden.se apat efter. Heja Scandic.

Skrev jag på min fejanstatusrad häromdagen (försökte göra en skärmdump, gickinte). Det är lite så det är och därför ser det så dåligt ut på uppdateringsfronten här. Jag behöver liksom inte fler måsten i mitt liv. Samtidigt är jag så delad för jag tänker (nu när jag ska starta eget & allt) att bloggen skulle kunna fungera så bra som mitt varumärke (för ett varumärke är man...) ut mot världen. Och jag älskar ju att skriva och uttrycka mig & komma på grejor.

Min tillvaro den här våren har karaktäriserats mer av kaos än någonsin förut. I samband med flytten tänkte jag lite att nu, nu ska det bli ordning - jag ska börja fila fötterna varje vecka, alltid vika kläderna fint innan jag lägger in dem i garderoben, gå upp mer än 30 minuter innan jag börjar jobba, springa två gånger i veckan, göra morgonyoga (it's never gonna happen....) aldrig ha gammal mat i kylskåpet, aldrig slänga mat heller, vara välordnad, finputsad, ha strukna kläder, kammat hår (kanske till och med någon slags frisyr?), gå och lägga mig innan 12 på natten, gå upp innan 12 på dagen på helgerna, ta vara på dagarna, träffa lagomt mycket vänner, äta frukt & grönsaker, äta mindre kött, aldrig ta tunnelbanan till jobbet......

Mitt största hinder för att leva det där välordnade (eller vad vi ska kalla det...) livet som jag inbillar mig att jag skulle må så mycket bättre av är min eviga morgontrötthet. Den tar verkligen över alla mina sinner, min kropp - mitt liv.  Morgontröttheten och min dåliga karaktär.Sen har jag haft två saker för mycket att göra också. Men snart är det slut på det.

Nu är det i alla fall vår. Häromdagen promenerade jag med Heidi runt vattnet, sen gick solen ner, det var fint ljus från bron.



Heidi har köpt mina högklackade skor. Lika bra det.

Kungsholmsstrand är inte så illa ändå.



På vår gatan finns inga affärer eller restauranger, det enda som finns är ett märkligt café som aldrig är öppet. Men fönstret skvallrar om att man kan köpa Stockholms bästa dumplings här. Ha öppet!

Jag har skaffat lite nya kategorier på bloggen. Det kan vara lite klurigt det där med indelning ibland men jag ser det som en ständig utveckling (oj vad det lät som att jag tar det på blodigt allvar nu..). Hade exempelvis lite svårt med om jag skulle ha en kategori som hette Berlin eller om jag helt enkelt skulle lägga allt sånt under "urbant" (vilket var tanken från början). Men nu blev det en Berlin-kategori vilket kanske säger något om att jag planerar åka dit igen. Snart.

Det känns lite klichéartat att gilla Berlin så mycket. Ibland har jag lite svårt att gilla sånt som exakt alla andra gillar. Särskilt när det handlar om något som varit med ett tag. Men jag vet, det är bara tramsigt att hålla på så där. Jag är precis som alla andra unga svenskar.

Vi gillar Berlin. Här kommer ett fotomedley.







Emma äter döner, gubbarna målar, alla hus i forna östberlin ska tydligen förvandlas från gråa till ärtiga.



Första glaset rosévin i vår - inte det sista kan jag tro.



Prenzlauer Berg.





Emma väntar på Vietnamesisk sallad på stället som inte mindre än fyra olika källor tipsade om. Bra var det.



Die mauer.





Diverse sightseeing även om vi var rätt lugna på den fronten.



Rysk brunch.



En av 99 luftballonger.



Vi gick. Långt.

Berlin var såklart så himla bra på alla sätt & vis.

Mer kommer någon dag då tiden inte springer iväg från mig.

Kungsholmen är bra & jag är ju faktiskt på Söder varje dag ändå. Att cykla längs vattnet tar ca femton beroende på hur många sprinters med ryggsäck man måste köra om (det är sant, alla i Stockholm joggar till och från jobbet ,med ryggsäck, inte bara ofattbart fult utan ofattbart obekvämt också..)

Men inget går egentligen upp mot ...Sofo (var inte helt säker på vad jag skulle skriva där, men det är väl så det kallas i folkmun?). Sofo är liksom som sin egna lilla värld, allt finns där (förutom billiga & rymliga mataffärer, på Kungsholmen har vi Daglivs, PrisXtra och ÖB vilket är asbra, exempelvis har två av tre nämnda plocksallader i lösvikt, det är sånt jag älskar!) Sofo är som en stad i staden men det häftigaste av allt är nog att man kan glida omkring där och bara må bra dagar i sträck och sen cyklar eller promenerar man typ 100 meter så möts man av det här:



...då vet man att det finns en värld utanför också, dessutom kan ingen vettig människa tröttna på den här utsikten.


Beloved...










Innan jag flyttade till Stockholm (för snart två år sedan, är det inte lite galet?) fick jag för mig att jag inte ville bo på Söder. Det kändes så klyshigt och blasé på något sätt. Sen hamnade vi på Hornsgatan och sedan dess är det beloved Söder.