nya tider

Bloggen fyller snart fem år och det är dags för något nytt. Jag återkommer med vad när det är dags...

Sen sist tills nu

I måndags var det över och jag är åter på fötter igen. Just nu sitter jag i Annikas mysiga lägenhet någonstans i närheten av Järntorget i Göteborg och ska snart ut och strosa i solen .

Sen sist då? Jag har inte bara suttit nedbegraven i deklarationspapper.
Jag har också...



...hängt med A och planerat sommarens resor.



...ätit bagelfrukost på amerikanskt maner (men det är något med brödet som gör att det inte blir riktigt lika bra..)



...promenixat i solen och blåsten (var är den riktiga våren?!)



...varit på Bajenmatch både en och två gånger...



...en gång med de här...



...då vann vi och vi blev så här glada!



...hängt i Saras superkap till ny lya på Scheelegatan.



kolla kakelugnen!



...druckit red bull-drinkar i källare som luktar väldigt mystiskt (mytiskt?) fel tid på dygnet.



...firat födelsedagar.






...haft Japandag med mamma och pappa i Kungsträdgården...



...och på Kulturhuset.




...kollat på pelargonier och annat i Brunnsvikens handelsträdgård.



känt lust att odla!



...varit på inflyttningsfest.



..och ätit brunch i härligaste köket.

That was it. Göteborg town nästa.


No time for blogging

Fullt upp med bokföring. Ciao!

bokspaning

Med tanke på det ständiga snicksnack om tv-serier jag sysslat med på sista tiden är det lätt att tro att jag inte gör något annat. Och ja, HBO är min bästis jämte dvd-boxen och surfthechannel.com. Mina egna sweethearts är Gossip Girl och Mad Men (om nu någon hade missat det) medan jag och Anders riktat in oss på krigsdrama i Band of Brothers och påföljande the Pacific. Sen planerar jag att hugga in på Brooklynserien Bored to Death samt äntligen se samtliga säsonger av 90-talskultserien Twin Peaks. Jag är lite sugen på att dra igenom alla O.C-avsnitt också men undrar om det kanske är lite för tidigt för det?

Well. Det här inlägget skulle egentligen handla om böcker så att alla skulle förstå att jag faktiskt fortfarande läser sådana. Eller i alla fall har ambitionen.

På min bokönskelista står nu följande titlar:



70-talets epicentrum i New York enligt Patti Smith. Ja tack.



Den ypperligt eminenta Vi läser lovordade dessa alster hårt i sitt senaste nummer. Jag tror dem.



Övrigt som står på tur:
För upptäckargenen, äventyrslustan och reseönskningar: alla av Jenny Diski
För andligheten: Hur viktigt är det att vara lycklig? av Bengt Brülde.
För Japankunskapen: Underground av Haruki Murakami.
För Berlininspirationen: Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren

emma i bokföringsdjungeln

Till skillnad från flera av mina kollegor och annat löst frilansfolk jag känner har jag bestämt mig för att bokföra och deklarera alldeles själv. Delvis är jag lite för snål för att hyra in en redovisningsperson och sen tycker jag att det är lite småmysigt. Eller jag trodde att jag tyckte det. Tills idag när jag upptäckte att alla kvitton låg i en enda stor hög (och inte satt prydligt instuckna i en pärm som jag hade en illusion av) och att jag inte alls visste vad debit, kredit, balansräkning och diverse begrepp betydde. Jag har svettats, slitit mig i håret och förfasats över tjeckiska kvitton med försvinnande text. Och jag som högljutt skrytit på jobbet och sagt att "det är väl bara lite plus, minus, avdrag och moms - det är väl inget"

Men ändå har jag förtjusts lite. Tänk att den där megafrukosten jag och Anders åt på ungerskt filmcafé ála bio Rio bara kostade 25 svenska enkronor (och att jag gav typ 1,50 i dricks...). Och att även en enskild näringsidkare numera kan dra av traktamente. Dessutom är det fint att lära sig saker och ha koll på sin egen ekonomi.

Så jag får säga att plussidan (kredit?) ändå vinner och att soliga helgdagar veckorna framöver kommer tillbringas vid kvittohögen! Härliga deklarationstider.

Med hopp om livet och våren är här

Ett par dagar har gått och plötsligt känns allt sådär enkelt som det bara gör ibland. Jag är på bra humör, det är vår och oändligt ljust ute och jag vet att hur det än blir så kommer det bli bra. Sprang längs vattnet tidigare ikväll. Solen gick ner bortom Gamla stans kyrktorn och Djurgården låg som en hägring på andra sidan vattnet. Tänk att det bara några minuter från det grådassiga sunket på berget finns en helt annan tillvaro. Jag tänkte att "Stockholm är allt bra ändå" och sen sprang jag nästan in i en dunjackeklädd David Batra med moderatfru och tillhörande barnvagn.

Och helgen lämnade inte mycket övrigt att önska. Långbrunch med finaste vännerna i mitt kök på lördagen, Ljunggrenshäng (okej, lite mindre jobbkänsla nästa gång om jag får be..) på kvällen och sen en hel söndag med Ylva - Stockholms bästa frukost på Bakverket, soliga promenader, utställningar och ett avslut i Ylva och Joels renoverade kök med söndagmiddag. Sen kom Anders och hämtade mig i sin gamla Volvo och vi åkte till berget när skymningen föll och somnade slutligen hemma framför någon hyrd rulle med popcornskålen i knät. Man kan ju inte annat än älska livet efter en sådan helg.











Undra hur många gånger jag har fotat denna vy.







Vi var på Arkitekturmuseet och kollade in "Från Stockholm till Beverly Hills" om den svenska arkitekten och designern Greta Magnusson Grossman. Vilken himla imponerande tanta och vilka fantastiska möbler!

vecka märklig

Det var längesen jag verkligen skrev något på bloggen. Bilderna har tagit över lite och jag har blivit mindre personlig. Det går väldigt upp och ner med min integritet. Ibland vill jag skrika ut saker i cyberrymden och ibland vill jag inte prata med någon. Inte ens med mina föräldrar (förlåt mamma och pappa). En person jag i alla fall kan anförtro mig bra åt just nu är Anders. Ja, frågorna har haglat de senaste dagarna sedan jag ändrade min facebookstatus (tss), så jag kan väl lika gärna avslöja det en gång för alla. Vi har hittat tillbaks till varandra. Inte för att det direkt har varit en hemlighet. Vi började ses redan för...ja, när var det nu? Ett tag sedan i alla fall och betraktar oss officiellt som ett par igen. Det känns väldigt bra faktiskt och helt utan tvivel men vi ska inte bo tillsammans på ett bra tag och vi sover ofta utan varandra. Jag är fortfarande i extremt behov av att vara ensam. Fast denna vecka råkade det bli fyra nätter i rad vilket visade sig vara supermysigt och nästan framkalla något slags beroende. Nina var nämligen i lägenheten över påsk och låste båda låsen när hon åkte tillbaks till Köpenhamn.  Min egna nyckel till underlåset hade jag givetvis inte med mig. Men idag fick jag nyckeln i ett rekommenderat brev till jobbet så nu har jag ett hem igen.

Det har sammantaget varit en väldigt märklig vecka och min hjärna står i fyra hörn. Sommaren kommer allt närmre och just nu tycker jag att det är skitjobbigt att inte veta. Jag vet ingenting. Det kanske bara är en vecka innan jag vet men det liksom kryper i kroppen och jag kan inte tänka på något annat än hur allt ska bli. Jag gör upp treårsplaner i mitt huvud bara för att lugna ner mig lite fastän jag vet att det inte är någon jävla idé. Och jag klättrar på väggarna och tänker att jag behöver iväg. Men inte till någon storstad där man konsumerar. Jag vill se något helt annat. 

Hejsvejs.

Min vår började i Uppsala



















Utställningar jag vill se i vår

- Annie Leibovitz på Fotografiska (förresten decenniumets bästa kulturidé - att öppna ett museum tillägnat fotokonsten i Stockholm!)


Di Caprio var verkligen en riktig hunk på den tiden det begav sig!









- Grace Kelly på V&A Museum






kultur & festlördag förra lördagen



Emmy var på besök och vi gjorde heldag. Bland annat med vårens första uteserveringsfika!





Sen var vi arty och gick till Bonniers konsthall. Jag matchade konsten. För övrigt en exakt kopia av ett riktigt spindelnät.







Emma hade house warming party version mindre i sin nya fina lya!





Sara textar Toyboy...





Lotta hoppar högt.



Härlig Stockholmsdekadens.

Jobbnöjd

Trots att jag ofta påstår att jag helst bara vill vara ledig, dricka kaffe och kolla streamat HBO så tycker jag faktiskt om mitt jobb. Jag kom på det förra veckan - att det är ju sabla bra. Jämnt och bra med utmaningar, härliga människor, flott material, lite dåliga resurser ibland kanske men stor valfrihet och kreativitet som får flöda.

Nej, lyxhotell är inte mitt livs största intresse men jag kan inte annat än vara nöjd när jag får vara bland alla de här människorna. Beresta, intressanta, inspirerande och duktiga individer alla utav dem.



Min baby - RES.se



Och produktion av papperstidning är också bra!



För en magasinjunkie är var dag en fest!



...och biblioteket som vi delar med Bon kan man ju inte annat än älska!

Tillbakablicken: sommaren 2005

I helgen komponerade jag fotoalbum från sommaren 2005. Det var min sista sommar i Uppsala. Varm och svettig, förutom de där tre dagarna jag tillbringade i Halmstad. Då regnade det. Jag hade sommarkort på nationerna, gick på Bryggan och hängde med Erica Dahl. Josse var förtjust i Paris Hilton och Erik var en långhårig 16-åring. Jag åkte till Stockholm och hälsade på Elin och vi gick till ett Spy Bar som ännu inte blivit kreddigt.



Den slinkiga partytoppen sjöng på sista refrängen men fick ändå följa med ut.



Josse fyllde 22 bast och jag presentade henne med Paris Hilton.



Erik var pop-pojke, Lars Winnerbäck var fortfarande hans största idol och vi gick på konsert tillsammans.




Erica bodde hemma hos föräldrarna i Vårdsätra. Hon hämtade mig på stan för bad i hennes pool och körde i il-fart hem med ciggen i ena handen.



Jag hälsade på Emma och hennes fina familj i Halmstad. Vi var fyra blondiner som gjorde stan osäker (tsss).



Ebba von Sydow skrev på sin blogg att väst var inne och jag åkte till Stockholm och köpte en på direkten. Elin fick två grabbar grus att köpa champagne till oss inne i Spy Bars Röda rummet. 1570 kronor kostade det och jag har fortfarande kvar kvittot.



Jag drog till Torrevieja och hälsade på Soulie. Mitt ansikte hade en annan form på den här tiden. Något slags försenat tonårshull.

Det är inte särskilt hippt att vara sentimental

För vissa människor kan jag nog verka väldigt oromantisk, totalt osentimental och rationell. Sanningen är dock att det under ytan döljer sig en massa känslor och drömmar om den eviga kärleken. Och jag gråter alltid till serier.

Jättetöntigt, jag vet. Jag gråter när Dan berättar för Serena varför han älskar henne och jag gråter när Betty pratar med sin psykolog om att hon vet att Don är ständigt otrogen mot henne. Man kan säga mycket om USA men amerikanska seriemakare, de vet hur man gör (inte så troligt att man skulle gråta till Andra avenyn eller Skilda världar liksom...).






Bad, bad boys come with me, come with me

Igår ägde månadens dansparty rum. Det var Robyn med Tuttifrutti på Strand med tema 90-tal goes afro - alltså lokalen var full av brudar i upprullade jeansshorts, keps på sned, magtröjor (ja, kidsen har tydligen det nuförtiden) kortklippta frisyrer samt boys i ungefär samma utstyrslar (dock inte magtröjor) och musiken befolkades av en skön blandning av remixat Dr Alban, Rob'n'Raz, technobeats och även en del House stundtals. På väggarna syntes bland annat Midi, Maxi och Efti (jag tror att det var en av Elins första LP-skivor) Mycket dansant och svettigt.  Jag tog tyvärr inga bilder men här kommer en aning om vad kvällen bjöd på:






boklycka

Likväl som jag älskar Pocketshop (blir oftast som besatt och lite halvmanisk där inne och vill ha allt) tycker jag om att köpa böcker på CDON. Nu var det dock ett tag sedan och jag hade nästan glömt hur happy man blir när paketet dimper ner i brevlådan. Det går ju så fort också!
Dessa beställde jag i måndags kväll och idag kom de:





Fast det var boken jag beställde, inte filmen. Som jag inte lyckats gå och se ännu. Den ser ju så fin ut.


Om

Min profilbild

emma

RSS 2.0
h