Äntligen har jag vågat kasta mig in i Urban Safari (jag får för mig konstiga saker ibland, att jag förstör genom att öppna, bläddra, använda men också packa ner, låta ligga dammigt och ligga oanvänt - en paradox!)

åhh, litteratur, biografier, tankar, människor, platser, städer...

"Erkänt vackert byggda och historiskt heliga gamla städer, typ Venedig, har aldrig lockat mig ordentligt, mer än kanske en gång. Sedan tar tristessen över, dags att göra en bock i kanten. Som somliga rastlösa hasplar ur sig: "been there, done that." Och den där sunda listan som årligen presenteras, av diverse affärsinstitut och businesstidningar, över vilka städer som har högsta livskvalitet - ren luft, familjegosighet, bäst skolor, rätt miljöpolitik, typ Genéve och Vancouver - får mig att kväva en lätt gäspning, knappast öppna plånboken och dra iväg. På min tio-i-topp är istället brutala och ofta baktalade städer, typ Sao Paolo, Los Angeles och så favoriten förstås, värstingen Berlin."

Mitt bästa just nu är helt klart att läsa om platser, länder och skeenden. Jag lär mig om Nigerias historia i En halv gul sol, om Japan i Haruku Murakami verk och om Brooklyn i Siri Husvedts böcker. Det slår alla guideböcker hundra gånger om (även om de är ofrånkomliga komplement).

Urban Safari ligger någonstans i periferin, går inte riktigt att klassificera. Det är ingen renodlad reselitteratur, heller ingen roman eller faktabok. Bobo Karlssons språk kan sannerligen få en att vilja vallfärda till vilken stad som helst. Även om Berlin redan hade övertygat mig.

Nästa gång blir det New York. Både i boken och realiteten. I kombination ska jag kolla samtliga avsnitt av MTV-serien the City. En uppvärmning av högt och lågt. 

Godnatt.  

Det är som julafton på redaktionen varje gång ett nytt nummer kommer från tryckeriet. Extra bra blir det givetvis när vi är riktigt nöjda. Som med tidningen som kom häromdagen. Titta så snygg den är:



Matigt, snyggt och med precis fullträff på det resmagasin med livsstilskänsla (för den medvetna resenären) som vi vill vara. Det är mycket som måste klaffa med en tidning och visst finns det alltid saker att klaga på. Den här gången har vi enligt chefredaktör Peter Smirnakos lite "oflyt i bläddrandet" . Läsaren ska inte känna tröghet när den bläddrar igenom uppslagen. Jag tror dock det blir svårt med exempelvis ett uppslag som det här:



Sådana bilder hittar ni aldrig i vår konkurrent Vagabond. För övrigt tror jag att det kan bli en resa till Indien i vinter.




Ett annat magasin som lyckats med layouten av sitt senaste nummer är Bon, vilket visserligen inte hör till ovanligheterna. Åh, jag längtar till nya lyan, där ska jag göra som Johan Wirfält och smycka inredningen med magasin & åter magasin.



Ja, ni fattar att kameran spökar till det lite...

Häromdagen var jag på pressvisning av utställningen Kimono Fusion på Östasiatiska. Ja, ni vet ju att jag hyser en viss vurm för japansk subkultur så det här var givetvis helt i min smak. Utställningen fokuserar på mötet mellan det gamla och nya Japan samt mötet mellan öst och väst och tar avsats i, precis som namnet skvallrar om, i det traditionsenliga plagget kimonon.

Pratade lite med tjejerna bakom utställningen och de berättade att det ganska nyligen fötts strömningar i Japan där kids fascineras särskilt av landets historia och dess symboler. Det finns exempelvis klädskapare som blandar in element från klassiska japanska dräkter som just kimonon och samurajkläder. Udden på fenomenet har även blivit att unga människor klär sig helt i dessa kläder och är mycket intresserade av hur man exempelvis knäpper en "obi" (japanskt trad. bälte) vilket gemene man av den unga generationen inte kan.

Det är ungefär som att det skulle bli coolt att klä sig i svensk folkdräkt och att man helt plötsligt skulle intressera sig för dess design. Något mer ohett än svensk folkdräkt har jag för övrigt svårt att ge exempel på.

Kläder skapade av Takuya Angel.





Att jag gillade den tredje delen av utställningen bäst visar nog dock vilken minimalistisk svensk jag ändå är. Här visades moderna modeskapare där paralleller även kunde dras till svensk design.



Den designer jag fastnade mest för, Anrealage, skapar kläder utifrån kuber, trianglar och cirklar istället för den mänskliga kroppen vilket resulterar i ascoola siluetter och detaljer. Personen bakom Anrealage tycker för övrigt att "gud finns i detaljerna".




Utställningen håller på ända till 10 januari så det är inte asbråttom men bör absolut besökas av den som är intresserad av urban kultur och design.

Har inte sett på tv under hela sommaren. Nu har tv-säsongen börjat och jag har redan hunnit se säsongstarten på I love språk (UR gör det igen!) Bäst var dock den något malplacerade gästande tonårsserien från Berlin som gjorde mig ännu mer flyttsugen. Ikväll ser jag (med risk för att låta ännu mer pretto)Dokument utifrån och Kapitalism på Kinesiska.

Och okej då. Ensam mamma söker börjar ikväll och jag kan hålla med den UNT-krönikör som idag skrev att det är ett program som alla gillar men ingen erkänner att de tittar på...