Shanghai har forvandlat mig till nagon slags latmask. Jag sover typ 12 timmar per natt. Pa dagarna gor jag saker helst i ett sa langsamt tempo som mojligt. Anda har jag nog lyckats se det mesta av staden. Om man talar i sevardhetstermer. Vad jag gillar mest ar nog dock att bara ga omkring och strosa. Det finns det mycket utrymme for har. Man vet aldrig vad som vantar bakom nasta horn. Det kan vara en skyskrapa, en skitig gata dar kladerna hanger i grenarna pa traden eller en fancy japansk restaurang. Som sagt, Shanghai ar staden av motsagelser, har kan en drink kosta 100 yen, 20 ganger sa mycket som en maltid pa gatan. Det ar fascinerade och forfarande pa en och samma gang. Anda upplever jag inte manniskorna pa gatan med klader i traden som fattiga. De lever sitt liv som de sakert alltid har gjort. Men man kan undra hur de forhaller sig till det som pagar omkring dem och vad de gor med det. Om de overhuvudtaget bryr sig. Jag tar kort pa dem och deras, for mig, annorlunda tillvaro. Ibland vet jag inte riktigt vart jag ska dra gransen. Kommer de ta illa upp? Behandlar jag dom med min kamera som jag behandlar djur pa zoo? Idag nar jag hamnade pa den minsta, mest ensligaste gatorna av dem alla stod de dar sjalva med kamerorna i hogsta hugg. Och fotograferade mig. Efter det tanker jag att jag kan fota vadsomhelst.

Jag har hela veckan funderat pa att aka pa en dagstur, typ ut till nagon mindre stad. Igar kollade jag Lonely Planet och bestamde mig for ett stalle som verkade fint med broar och kinesiska tradgardar( och bara 6 miljoner invanare, absurdum eller vad?). Fragade min rumskamrat Alix om vad han trodde. Det visade sig att han varit dar och han svor med sin franska brytning "it's going to fucking disneyland, dont go there". Jag blev fundersam men tankte att va tusan, Disneyland, hela min resa har varit Disneyland. Vad ar inte Disneyland? Alix tyckte att jag skulle skita i alla stallen i Lonely Planet ( alla ar anda Disneyland) och istallet peka ut en by pa mafa och bara aka dit. Det skulle vara coolt ( eller vadda, jag vet inte, jag ar delad, varfor ska allt vara sa exotiskt som mojligt hela tiden, det blir nastan annu lojligare) men med enbart Ni Hao (hej) och Che Che ( tack ) och kinesernas sedvanliga "hello!" ( alla sager hello till en hela tiden) kommer man inte aslangt sa jag fegade ur och gick till en skraddare och sydde upp en klanning istallet. En storblommig a la Balenciaga blev det.  Var svart att hitta ett lampligt typ sa det kan nog bli ungefar hursomhelst. Det visar sig pa mandag nar jag hamtar upp den. 50 kr kostar kalaset.

Ikvall vankas utekvall pa nagon slags bar som heter Mao. Med kitshig kommunistinredning (hoppas). Sista utekvallen i Shanghai for imorgon kvall tar jag, Lynette och hennes kompis Sarah ett overnight train till berget Huang Shan dar vi ska hika och kolla pa utsikter. Valdigt hurtigt. Jag vet.  Och pa tisdag vantar 2 dygn pa farja till Japan....

( Hurra, den kinesiska Internetpolisen har inte blockerat min blogg)

Varje kommunistisk stad har ett torg tillagnat folket. Shanghai har Remin Park, eller People's park. Har tornar skyskraporna upp bredvid de sma kinesiska, graa, ruckiga husen. Har cyklar manniskor kors och tvars. Har finns tradbussar och taxibilar som koar utanfor de glassiga hotellen/ Har finns Starbucks dar en kaffe kostar lika mycket som pa alla Starbucks (ovart) och har finns owloong tea for 2 yuan ( nastan 2 kr). Och har finns ett youth hostel. Dar bor jag.

Fick daligt samvete imorse nar jag satt mig pa flyget igen. Kina har varldens basta tag och tagforbindelser. Varfor bokade jag alla dessa flyg tanker jag samtidigt som jag laser om Pekings luftfororeningsproblem i South China Morning Post. En dag i Peking ar lika med 40 cigg, det finns 6 miljoner bilar och for varje ar okar Kinas produktion med 10%. Samtidigt forsoker de givetvis sanka sina utslapp enligt avtal, som alla andra lander. Men hur ska det egentligen ga till?! Dessutom verkar det mesta kretsa kring att fa luften renare till OS som att det ar det mest vasentliga.

Bortsett miljoaspekten maste jag anda erkanna att det ar lyx att flyga. Jag har formodligen betalat mer an de flesta backpackers gor. Jag flyger med de fina bolagen. Det ar jag och alla businnesman liksom. Det bjuds pa treratters och flygplansmanniskorna ar otroligt hjalpsamma och snalla. Dessutom ar alla asiatiska flygvardinnor svinsota ( aven om det inte har nagot med saken att gora men nar en asiatisk tjej ar snygg ar hon verkligen vacker)

Landningen var marklig idag for man sag liksom ingenting forran sekunden man landade. Smogen over Shanghai ar tjock. Mycket varre an Hong Kong som anda standigt var hazy. Tydligen ar strackan mellan Hong Kong och Shanghai bebyggd mer eller mindre hela vagen. Och denna yta ar enorm.

Kina. Det ar en speciell atmosfar har som inte gor att beskriva. Lite som att vara i en sagovarld aven om jag befinner mig i en modern stad. Fran flygplatsen akte jag varldens snabbaste tag. Det tog 6 minuter och gick i 430 km/timmen. Sen skulle jag ta tunnelbanan och var nara pa att trampa pa ett stort kycklingben som lag pa golvet. Var val nagon kines som suttit och gnagt pa det och bara slangt det dar. Ar val bara att vanja sig. Sen blev jag jakligt ut-tittad. Kineserna stirrar pa mig hela tiden. Nar jag efter manga om och men hittat till hostelet och checkat in gick jag och at pa McDonalds ( ja jag vet men jag orkade inte...) Pa vagen sag jag nagra okanda kinesiska spottar. Fler lar det bli. Sen holl jag pa att bli overkord av en cykel.

Shanghai kommer bli intressant.

Som alla sakert redan vet ar Hong kong ett av jordens mest tatbefolkade omraden. Har reser sig skyskraporna och hur -manga -vaningar -som -helst -bostads- husen vart du an ar. Hong Kong ar ocksa haftigt pa sa satt att staden ar omringad av berg. Pa ett av dessa berg bor jag. Nar morkret faller ar det ratt laskigt att ga upp till mitt hostel. Det finns knappt nagra lampor och det finns varningsskyltar overallt om att man ska akta sig for apor. En av Andersarna ( det ar 3 danskar som jobbar pa Ascension House och alla heter Anders) berattade for mig att man dor om man blir biten av en av dessa apor. Vidare det ar sant eller inte, det vet jag inte.

Ascension House drivs av en kristen skandinavisk rorelse. Pa berget finns aven andra skandinavisk-kristna instanser. Jag kom i kontakt med stallet via den svenska prasten har, som jag ska skriva en artikel om till Svenska Kyrkan i Utlandet. I borjan nar jag anlande till Ascension House var jag smaskeptisk, jag ville ju ha storstadspulsen. Men tyckte anda att det var ganska mysigt. Jag har inte umgatts med troende unga manniskor pa valdigt lange och det ar latt att glomma att de ar precis som andra ungdomar forutom att de inte svar (jag har ju en tendens att svara en hel del, skams varje gang men egentligen tror jag inte att de bryr sig...) eller dricker sarskilt mycket alkohol. Just nu tycker jag att det ar valdigt skont pa Ascension House,  vi ar tva svenska tjejer och fem danska killar och vi har riktigt kul ihop.

Precis nedanfor berget ligger Hong Kongs storsta affarsgalleria samt IKEA. Aker du 10 minuter med tunnelbana kommer du till Mong Kok, 15 minuter till Hong kong Island. Jag fullstandigt alskar det har! Den haftiga blandningen av Vast och Kina, skyskraporna och de lummiga parkerna i Central, de tranga gatorna och marknaderna i Kowloon. Jag vill bo har! ( Du kan sakert salja lyxilagenheter till de europeiska och amerikanska businessmannen och deras hemmafruar alskling, jag vet att jag brukar saga att jag vill bo pa varje stalle jag aker till men det har ar nagot sarskilt...)

I torsdags korde jag en heldag med prasten. Hon ar verkligen cool, precis som vilken kompis som helst. Dessutom en helt otroligt tankande, reflekterande och oppen person. Pa formiddagen hikade vi i bergen har i Shanti. Det var jag, prallen, Line fran hostellet samt 10 stycken rika hemmafruar fran Sverige. Alla hade stora parlorhangen, pratade om sin forening SVEA ( for svenska kvinnor som bor utomlands) och kande som helt tagna ur en roman av Denise Rudberg. Vissa av dem var unga men hade anda tantstil. Pa eftermiddagen akte vi pa Tea Appreciation Class i Hong Kong park, aven har var vi ett udda gang det vill saga jag, Line, Maria aka prallen, tva parlorhangskvinnor och en stiff kostymnisse som jobbade pa svenska exportradet. Vi fick lara oss allt om kinesiskt te som verkligen ar en hel vetenskap ( de te vi dricker raknas inte ens som riktigt te).

Efterat gick jag, Maria och Line och at kinesisk mat. En tvivelaktig upplevelse dar vi trots Marias cantonese-kunskaper lyckade bestalla in kohud. Temple Street Night Market var battre. Jag kopte kitschig klocka for 20 kr. Helt underbar.

Shoppingen har ar magisk. Allting finns och visst ar en del dyrt men overlag billigare an hemma och det finns mycket billigt som ar bra och inte bara skrap. Igar hade jag en hel shoppingdag for mig sjalv. Sen traffade jag danskarna och vi akte upp till Victoria Peak for att kika pa utsikten. Den var schysst, riktigt schysst.

Idag vet jag inte riktigt vad jag gor annu. Det som ar skont med att stanna lange pa ett stalle ar att man kan softa och inte behova hetsa omkring bland alla sevardigheter. Jag ska nog satta mig och blicka ut over berget, meditera lite och filosofera. Kanske aka in till Soho senare och strosa omkring i storstaden. Jag alskar't.

Ojoj vad dagarna gar och jag hinner inte blogga. Nu ska jag dock forsoka blogga igen den senaste veckan.

Okej. Senaste gangen befann jag och Anders oss pa paradison Phi Phi Island. Vi hade bokat en snorklingtur och invantade den pa stranden, glada i hagen. Vi kunde inte tro vara ogon och oron nar varldens ovader for in over on. Jag har aldrig sett sa mycket regn. Turen stalldes in saklart och for att undvika ytterligare ovadersmissoden bokades vi in kl 8 pa morgonen dagen darpa. Kruxet var att vi hade bestamt oss for att ga ut pa kvallen for att det var sista kvall pa Phi Phi. Och yes, efter nagra om och men bestamde vi oss for att fullfolja planen. Anders tvekade lite och undrade om vi verkligen skulle orka upp. "Man ar val ingen pensionar" sa jag och fortsatte "dessutom behover man ju inte dricka SA mycket". Fyra buckets och 5 timmar senare drullade vi hem. Vi hade haft en skitkul kvall. Anders hade bland annat hittat tva fastmoar fran down under till sina broder.

Klockan sju ringde vackarklockan och jag tror aldrig att vi varit sa trotta. Omvarlden snurrade fortfarande men pa nagot vanster lyckades vi komma ivag. Det angrar vi inte. Snorklingen var varldsklass. Dock trodde jag aldrig att man skulle simma sa langt. Och vi var amatorer i jamforelse med de andra deltagarna. Ledaren for upp och ner i vattnet som en liten fisk och filmade. Jag blev sjosjuk och var tvungen att ta en paus. Anders sag clownfiskar ( Nemo). Sedan kollade vi in playan fran The Beach som mest var fylld av turister. Vi akte vidare till djupare vatten och simmade sakert en halv mil. Galet. Var meningen att vi skulle se sma hajar men det var nog bara guiden som hade turen. Jag sag en sjostjarna.

Vi kom tillbaks till hostellet tva timmar senare an vantat och hade inte checkat ut. Vi smet. Nasta anhalt blev Rai Leh Beach som i Lonely Planet beskrivs som "the most stunning beach of all Thailand". Fint, javisst, men vid det har laget var ratt blase pa alla dessa strander och orkade inte forundras. Vi ville bara sova. Rai Leh Beach var i ovrigt ingen hit. Konstiga resorts och markliga restauranger dar personalen alla gick kladda i samma konstiga uniformer men vars uppmarksamhet var omojlig att pakalla. Det fanns nagra fler backpackers och vi bodde alla pa samma sunkiga hostel dar myggorna gnagde ikapp och rummen saknade handfat. Vi var urtrotta men vaknade ideligen. Anders pastod att han horde rattor springa over golvet. Vi kunde inte sova. Det var det varsta rum vi nagonsin bott i.

Dagen darpa hangde vi givetvis pa playan. Det var skont. Vi drack fruitshakes, at thailandska pannkakor och kollade in den italienska gubben som byggde sandskulpturer. Pa kvallen visades Walk The Line pa storskarm pa hostelet. Vi at grillade majskolvar och myste.

Pa sondag kvall flog vi ifran Krabi till Bangkok. Vi hade bokat hotell innan for att slippa hamna pa standiga Koah San Road. Hotellet med tv och varmvatten var lyx. Anders sista dag pa resa och min sista i Thailand tillbringades alltsa i storstan. Kanske var det en av vara basta dagar? Vi akte flodbat, kollade sleeping buddha, grand palace ( dar Anders var tvungen att lana jordens fulaste prasselbyxor, man fick inte visa knanen, haha), at pad thai pa gatan, kopte kungahusetsouvenirer, boxningsshorts, och en fejkadidasjacka, kollade inhemska designers ( Anders surade lite over Emmas shoppande som vanligt...) vid Siam Square ( basta och billigaste shoppingen i Bangkok) , gick pa samma thairestaurang som SAS-personalen och fick usel service och avslutade dagen med ett glas vin blickande ut over livet i Bangkok pahittandes historier. Anders berattade att han formodligen inte skulle komma ut ur landet pa grund av flygskatten och att han darmed skulle bli kvar i Bangkok foralltid. Dar skulle han borja laga Pad Thai pa gatan och gora den basta nagonsin pa hemligt recept. Han skulle dock aldrig lyckas spara ihop pengar till en flygbiljett eller ens till ett telefonsamtal hem. Han skulle fa langt skagg och bli kompis med uteliggarna.

Som tur ar blev sa inte fallet. Anders ar nojd och glad hemma i Sverige ( dock efter diverse incidenter i Kiev dit han nu pastar att han vill att vi ska flytta, jag vagrar!!!). Jag ar i Hong Kong och jag alskar det men nu har jag skrivkramp sa det far bli en annan gang.

Sitter pa ett svindyrt Internet pa flygplatsen, 20 kr for 15 minuter kostar det. Dock kanner jag att jag maste fordriva tiden efter att nu ha varit har i over 10 timmar. Yes, Anders och jag beslot oss att sova over pa flygplatsen vilket inte var ett sa daligt beslut som det later. Det var namligen meningen att hans plan skulle lyfta kl 06.00. Men man kan tydligen inte lita pa Ukrainska bolag. Han har precis akt. Emirates airline till Hong Kong har inte heller lyckats passa tiden. Det ar 3 timmar kvar.

Konstigt nog lyckades jag sova en hel del medan Anders vaktade packningen. Vilken parla han ar. Jag kommer sakna honom hejdlost. Senaste veckan har varit den basta. Sammanfattning kommer. Nu ska jag springa ivag och kopa en tidning for mina sista bath. Ikvall befinner jag mig i Hong Kong. Det kommer bli coolt och jag ser fram emot det som tusan.