00-talet,julledigt,hemvändarkvällen,årssammanfattning och inga kalendrar för 2010.

Jag vet. Har inte lyckats producera varken en noll-noll-talslista (det finns ju några stycken att hålla till godo med..kolla in nr 73, jag är inblandad, till och med citerad faktiskt) eller årsresumé och nu är det bara 2 dagar på året kvar och imorgon drar vi till fjällen.

Julledigheten har gjort mig helt förslappad, men jag vill ha mer,mer, mer. Mest av allt för att få tillbaks någon slags inspiration jag en gång hade.  Den spirade i ungefär mitten av 2009 men har så sakteliga dragit sig tillbaks och jag försöker hitta den. Istället har saker och ting kommit att handla alltmer om killar, fest och gäng (ett beprövat citat från mamma). Exempelvis hänger jag på facebook 1/3 av min lediga tid, addar gammalt löst folk, snokar runt och kommenterar totalt meningslöst på vänner och bekantas statusuppdateringar. Resten av tiden läser jag Paul Auster eller kollar gamla avsnitt av Gossip Girl - totalt förälskad i Nate Archibald (vem blir kär i tv-figurer vid 26 års ålder?) i bristen på allt annat. Och saknar New York så det värker i kroppen.

Hemvändarkvällen var för övrigt en riktig hit. Jag hade inte ens tänkt gå ut men sen blev jag bjuden på förfest hos en gammal gymnasiebekant och kvällen blev inte alls som jag tänkt mig. Klockan 5 på morgon smög jag in på Fältspatsvägen och hade haft en av de roligare nätterna på länge. Uppsala, min kära hemstad, du är ändå allt bra imellanåt även om jag numera trivs obeskrivligt bra i Stockholm.



Den här bilden säger det mesta om juldagen. Jag känner en av personerna på bilden.

Med tanke på att det här året varit så händelserikt och att det har förändrat det mesta borde jag skriva en liten sammanfattning. Mest för min egen skull. Saker är allt bra märkliga, jag har liksom inte ens köpt en kalender inför 2010. Var på både Akademibokhandeln och Åhléns idag men kände bara avsmak. Kanske skulle göra saker annorlunda nästa år - släppa på kontrollen lite. Jag verkar liksom inte så intresserad av den längre.

Och snart blir jag moster också.


Ingen kan anklaga mig för att ha varit osocial den här veckan i alla fall.

Jag började i måndags hos Kerstin och Tarik på Kungsholmen där jag fick matlåda och en förkylning på köpet, fortsatte över till Ingrid och Klas dragiga golv och härliga kärleksgnabbande  (tss) på Katarina Bangata, därimellan ett gästspel hos Sara-Lotta (där vi höll på att bli inlåsta i hennes källare), sedan begav jag mig till braig Heidiglögg i Vasastans renaste trea och sedan soppmiddag, hårblekning (jajamen) och en otroligt skön madrass hos Ylva och Joel vid Zinken. Till slut landade jag i ett studentrum vid Telefonplan där jag sovit hela två nätter med två därtill. Otroligt generösa Hanna lånar ut eftersom hon julbefinner sig i England. Tack Hanna och alla ni underbara andra - det har varit fabulöst, what would I do without you?

Sen har jag försökt gå på fest och varit på fest också. Vilket bra avslut på året (nåja) det här blev!



Vi stod i kö i 2 timmar & frös fötterna av oss men kom ändå inte in. Landet förärades ett besök istället.



Nej vi var inga ticket holders.



Tornet därbak = mitt hem för 5 dagar!



Vi fick en ny kompis iaf. Han hade hårnål.



Ylva & Joel hade julfest!



Jag var vimmelfotograf.

 

Kajsa försökte ta över jobbet, gick sådär måste jag säga.



Ylva hade ljuvligt nyfärgat mörkbrunt hår.



Som sig bör pågick festen mest i köket.



Någon slags brasilianare kom på besök och blandade goda drinkar.

Nu är det bara tre jobbdagar kvar - sen tar jag jullov. Whoop Whoop! (som Sara-lotta brukar säga)


det kliar i mitt hjärta.

I onsdags flyttade jag igen. Med taxi. En vända till Heidi och en till Lotta. Alla var supersnälla och hjälpte till och sen skålade vi i champagne för Emmas nyinköpta  1,7 miljonersetta på Tjärhovsgatan. Vissa köper lägenhet och andra bor i en väska. 

I torsdags hade vi personalfest tillsammans med Röster hemma hos Nils och Filippa i deras vindsvåning på Östermalm. Det var trevligt och uppstyrt med catering och påhälsande miniluciatåg.

I fredags åkte jag hem till mamma och pappa. Jag hade fyra väskor och fick stå på tåget.

Igår träffade jag Klara och vi gick på V-dala. Mycket söta studentpojkar och dans. Folk var väldigt snygga och jag tyckte nog att klubbmusiken höll sig väldigt bra i jämförelse med vad som ibland kan spelas i Sthlm. Sen blev Klara blev stalkad av en ung pojke med tjock kofta.

Idag har jag varit på V-dala igen men för megabrunch med Vicky.

Imorgon åker jag tillbaks till Sthlm och stannar där ungefär till jul.  Har försökt packa bra så att jag inte behöver ha mer än en väska. Kerstin och Tariks soffa står först på tur.

Jag hittade en gammal diktbok som tidningen Glöd gett ut i mamma och pappas bokhylla. Det kliar i mitt hjärta heter den och jag minns att jag hittade mycket inspiration här när jag var olyckligt kär som tonåring (det var jag jämt och ständigt). Jag har även markerat de dikter jag gillar mest med stjärnor. Som den här:

"Svart kaffe är felet med mig. Jag klarar inte av att dricka det vilket gör att jag inte kan vara den misslyckade poet jag vill vara. Jag kan inte ens dricka örtte och vara den utflippade hippie jag ville vara förr. Allt jag kan är att nynna med i sångerna från NRJ och slå ditt nummer om och om igen utan att lyfta luren."


Helgen som sådan & hjärtesorg

 Det har varit en fin helg.



I fredags gjorde Bon om hela kontoret och hade fest.



Kajsa kom & vi snyltade på god sushi men lite blaskiga drinkar.



Res, Röster, Res & Bon.



Sen åkte jag och Kajsa vidare till Strand. Där var det ett jättemärkligt uppträdande med sjungande grabb (musikvideon i bakgrunden!)  i mantel och bar överkropp som dansade tryckare med tjock tjej. Vi fattade inget.



Idag öppnade Ylva sitt hem & pysselskåp och vi julpysslade (jag vill ha ett hem att bjuda hem folk till snart!)





Julkortsproduktion!

För övrigt är det lite sorg i hjärtat just nu. Jag och Anders hörs alltmer sällan och jag börjar förstå vad det är som verkligen har hänt. Allt påminner plötsligt om honom och vår tid tillsammans - han finns överallt i Stockholm, i mitt rum, på gator och i kvarter...det är flera års liv som bara är borta och det är ren och skär sorg. Men jag kan samtidigt inte se några alternativ. Det är livet helt enkelt. Hjärtesorg.

We could keep trying but things would never change so I dont' look back. Still dying with every step I take. Men det gör ont för varje fucking heartbeat.


I helgen var jag på världshistoriens finaste bröllop.

 


Kärlek & rosenblad.



Alla var helt tagna.



Gabriella var såklart finaste bruden någonsin.



"Du tog mer tårta än jag!" . Paret Riddez tjafsar efter två timmar som gifta.

Och jag som trodde att bröllop inte riktigt var min grej. Nu väntar jag på fler giftermål - bring it on!


In New York, concrete jungle were all dreams are made of. There is nothing you can't do, now you are in New York, each street will make you feel brand new, big lights will inspire you

Hurra - viruset är borta! Så himla skönt att allt löste sig utan att jag behövde typ installera om allt på datorn och allt det där. Och det bästa av allt är att jag slipper älta det och äntligen kan lägga upp bilder från NY. Det känns lite konstigt, var ju så himla längesen jag kom hem nu (nåja, två veckor) men det har liksom hänt så mycket sen dess - jag har kommit hem kl 4 på morgonen några nätter, jag har varit på bröllop, jag ska flytta (igen, fast jag vet inte var), jag har insett att jag vill vara en gypset de närmaste åren och snart ska jag ta över Ulrikas arbetsuppgifter (jag kommer jobba ihjäl mig har jag insett). Well - här kommer ett bildmedley från New York (& alla ni som redan sett bilderna på facebook kan ju blunda) - avnjuts bäst med detta soundtrack .



Vi bodde hos Kyle Travers, anonym arbetslös skypeberoende (eller förtidspensionerad börsmäklare?) i hans lägenhet på 31:a våningen. Såg här såg det ut på kvällen. Vände man på huvudet lite kunde man se Central Park.


Första morgonen skulle jag prompt äta american pancakes. Det är inte riktigt min favorit måste jag säga, blir så mycket deg liksom.



Hana och jag klädde upp oss lite för New York - paljettmössa och pälskrage. Och Seinfeldnörd som jag är blev jag överlycklig över att hitta det RIKTIGA Soup-Nazistället! Gubben i cirkeln är alltså Soup-Nazi himself, är det inte helt fantastiskt? Fast det var stängt.



Times Square låg också om hörnet.








Vi var väldigt kulturella och gick på MoMa första dagen.



På kvällen gjorde vi bästa pizzahaket i stan, skålade i champagne, gick till Meatpacking, glömde våra ID-kort (jag), drack världens starkast Apple Martini, hängde med finanskillar med fina lägenheter med hotellrumsinredning men såg tyvärr varken Harry Potter, Julia Roberts eller systrarna Olsen, bara någon slags känd basketspelare.





Dag 2: åh, bästa bagelstället.



Vi åkte tom t-bana till Williamsburg.




Williamsburg, New Yorks hipsterhäng, vi har sett det förut.



Resans skräll: vi åt på Hooters. I New York? Ja. Ska man skratta eller gråta åt denna eviga amerikanska dubbelmoral? Diskutera gick i alla fall inte, ingen hörde vad någon sa på grund av 50 tvapparater m sportevenemang på högsta volym. Och hamburgaren var äcklig. Hur vi hamnade här är en annan historia. Vi fick presenter som kompensation.




Vi tog vårt förnuft till fånga och åkte till East Village. Jag undrar fortfarande vad de har för specialiteter i den här affären.




Kvällen var ung, precis som vi.



Veckans största brunch. Frukostkulturen i New York är helt fabulös.



För att inte få semestern förstörd försökte jag att inte tänka på hur mycket sopor NY kan tänkas producera. Varje dag.



Åh, det pirrar i magen när jag ser den här bilden. Vill tillbaks.





Visst är det frihetsgudinnan där bakom allt. Observera vädret!



Finanskvarteren.



Ground Zero.



Kanske resans bästa bild.  Dagen efter sprang Lotta och hennes syster på Sofi Fahrman på Forever 21. Det är verkligen jätteroligt. Här satt vi utomhus (!) i Soho och drack vin, helt okej förutom att personalen på den här restaurangen var föga förtjusta i oss vilket resulterade i att jag inte vågade gå på toa utan fick utföra min behov i "naturen" (bakom en blomkruka påstår jag, mitt på gatan säger Hana). Det är sant. Om polisen hade åkt förbi hade jag varit körd, åkt ut på en gång, aldrig mer kunnat åka till USA. Herregud, vad gör man inte?



Pastis står ju med i all svenska reseguider så vi var tvungna att testa't. Här åt jag även ostron för första gången.



Sex and the City - vem är vem?




Frukost utanför NYU. Den stora frågan är: varför gick man inte i skolan här? Försökte spotta Blair och Dan men såg inte till dem (jag vet, för att inte ha någon teve är jag oförskämt besatt).



I mysiga Greenwich Village hittade jag bokaffären i mitt hjärta.



Cupcake Melissa - hålet i väggen m världens minsta muffins. Hana fick för övrigt höra många  gånger vilket fin kappa hon hade, en man öppnade bildörren och ropade på typ 30 meters avstånd.



Sista dagen och promenad i parken.



Jag vet, en riktig klyscha till bild.

hits