ÖppethuspåenAmericanApparelnäramig.
En av de butikerna jag gillade absolut mest i USA öppnar i Sthlm! Jag har inte sett eller hört ett skvatt på väldigt länge förrän jag, av en slump, surfade in på den här sidan. Yesyes. Och de har öppet hus. Måste dit imorn. Hoppas de blir färdiga väldigt snart vill köpa färgade strumpbyxor.
mojitos på Dragarbrunnsgatan, Ingridsnack, locals på BJ, mammaLolita,tjockishundenRåttan, DilsaDemirbag& the Pridefestival
Lördag/söndag har tillbringats i Uppsala, främst med vänner från förr. Igår hade Josse förfest i sin lilla etta på Dragarbrunnsgatan som innefattade hemgjorda hallonmojitos och Guitar hero. Men mest hade jag & Ingrid sjukt bra snack, som vanligt när vi ses. Det är så skönt att träffa vänner som man har känt länge ibland. Som verkligen förstår och har koll på ens förflutna. Som fattar. Jag är så jäkla glad över att Ingrid kommer att flytta till Stockholm i höst för att gå på konstskola. Vi kommer aldrig mer umgås som vi gjorde i gymnasiet, vi lever olika liv numera (då levde vi varandras liv) men mer än senaste åren iaf. Hoppas och tror jag.
Vi snackade åldersnoja, allt vi gjorde när vi var "unga" och "dumma" och inte förstod bättre, förhållanden, ideal, Barn av sin stad, duktig flicka-krav osvosv
Sen gick vi till Birger Jarl och det var sådär alltså. Ingen klubbkänsla överhuvudtaget, snarare locals-känsla. Finlandsfärja AB, I will survive, folk som dansade på högtalaren, mixade hits & Storvretafolk som gått och blivit småfeta. Jag som ALLTID klankat ner på ställena i Örebro och höjt upp Uppsalas uteliv till skyarna. Men har börjat inse att förutom nationerna och något enstaka ställe till är det nog inte så mycket att hänga in the christmasträd.
Men vi hade givetvis kul ändå. Sällskapet var det bästa. Jag & Ingrid stod och fnissade åt folk från förr och hur alltmer lika folk blir sina föräldrar. (När jag var liten skämdes jag som satan över mamma&pappa. Jag tyckte att de var pinsammast i världen. De skulle alltid skämma ut sig på diverse klassfester, de var hurtiga, pratade med mina kompisar och bjöd alltid på fika. På den tiden avundades jag de med whitetrashiga föräldrar som småsöp, hette Lolita & lät barnen ränna ute på kvällarna som de ville. Nu har jag fattat att jag ska vara jäkligt nöjd. Och det är jag. Jag älskar mamma&pappas mysiga fikan, kolonilottmat och käcka skogsmullefasoner!)
Vi dansade till de där hitsen och hade riktigt kul tills det blev allsång till Wonderwall. Det var bara för mycket och vi blev tvungna att fly.
Idag sov jag bort halva dagen ( som vanligt) . Mamma, pappa & Erik har åkt till fjällen så det var helt knäpptyst i huset. Sen åkte jag till Elin en snabbis för att kolla på valparna. De hade vuxit enormt och fått päls och personligheter. Jag tyckte så synd om den tjockaste valpen som var helt blyg och osäker ( och det gör det inte hela bättre att min kära syster har döpt den till Råttan, vem döper en hund till Råttan!?!?) att jag var tvungen att klappa på den hela tiden.
Sen bjöd jag Josse på grattis-i-efterskott-fika på stan innan jag åkte hem. Det var underbart att vara med henne, jag saknar henne mycketmycket. På tåget läste jag SöndagsDN, lyssnade på Feist och mådde bra. Läste artikel om systrarna Demirbag. Dilsa Demirbag är typ en av de coolaste personerna jag vet. Önskar att jag hade det engagemanget.
Väl hemma var det ensamt ( A var i Örebro). Försökte lyssna på gamla sommarprogram i P1 men min mediaplayer har strejkat ur. Blev direktsänt Stil istället. Försökte gå på promenad till Årstaviken men jag hittade inte vägen utan gick vilse i Tanotlunden istället ( Ylva jag behöver dig!). Där höll de på att förbereda inför Pride. Såg nyss på programmet att paraden kommer gå nerför Hornsgatan på lördag. Och jag jobbar. Bajs.
Nu ska jag tota ihop en ny grupp på facebook med Josse. Den ska handla om hur coola vi var i högstadiet.
Ciao!
and the struggle continues...
Veckan har innefattat mycket reflektioner. Jag är verkligen en periodare när det kommer till hur jag mår psykiskt. Ibland glider jag bara omkring, inget spelar någon roll, jag bara är. Sen helt plötsligt, med eller utan utlösande faktor, går jag in i någon slags vägg. Jag har några jobbiga dagar innan jag är tillbaks, oftast visare & starkare. Dessa perioder inträffade mycket oftare när jag var yngre, vilket kanske inte är så konstigt. Men jag skulle inte vilja vara utan dem, det är ju då jag utvecklas.
Jag lider av ständig prestationsångest. Det har jag alltid gjort, på olika sätt, mer eller mindre. Kraven har blivit en del av mig. Jag försöker inte ändra på det längre, för det är liksom jag, och så länge det inte går till överstyr är det ok. Ibland blir jag dock så jävla less på mig själv och mina prioriteringar. Jag är så förbannat uppe i mig själv och mitt självförverkligande att jag försummar alla runtomkring mig. Mina vänner, min familj, Anders - och mig själv. Jag springer omkring, försöker göra allt samtidigt, lever inte för stunden, kan inte vara spontan för fem öre, bockar av den ena saken efter den andra på min lista. Varför? Jo i jakten på någon slags lycka såklart. En jäkligt kortsiktig lycka som jag är beroende av. För inte fan blir jag nöjd. Nej, jag vill ju bara ha mer. Mer&mer. Fler saker, fler kläder, fler upplevelser att skryta med.
Idag kom Josse in på jobbet och för första gången på väldigt länge kände jag mig glad i hjärtat. På riktigt. Det var ljuvligt att känna den känslan. En genuin känsla. Vänner, kärlek & de små sakerna. Det är det som gör mig lycklig. Jag vet ju det. Men jag liksom glömmer bort det. Gång på gång.
Ibland känns det som att jag inte känner mig själv längre och det skrämmer mig. Image är allt. Och jag är sjukt ambivalent. Å ena sidan spyr jag galla över alla sabla modebloggar och klädtips. Skulle bara vilja åka långtlångt bort från all materialism och Elin Klings moderåd. Å andra sidan är jag så sjukt inne i alltihopa. Kläder har blivit allt. Tillvaron kretsar runt vad jag ska ha på mig, nästa köp och hur jag ska lyckas komma in i "branschen" och de "rätta kretsarna".
Och vad hände med det där som kallas fritid?!? Jag går hemifrån kl 8 på morgonen och kommer hem kl 8 på kvällen. Jag vägrar fan gå med på att det ska vara på det sättet. Jag vill inte tappa allt vad intressen heter på grund av ett jäkla jobb. Visst, min tider må vara en gnutta extrema men ändå. Jag har inte tränat på jag vet inte hur länge.
Och det blir inte bättre för att visa hurtbullar verkar hinna med allt jämt och alltid. Och detta ständiga jämförande. Jag blir så trött.
Sluta kämpa, börja leva, eller hur var det nu?
Boyanforpresident!
Jag fick frågan ifall jag saknade Örebro något. Men nej. Det börjar snarare kännas som att jag aldrig bott där. Eller som att det var väldigt väldigt längesedan. Som en resa i en annan tid.
Vi gick på Björnstugan och dansade till hits. Jag & Anja hade egen förfest innan med tvillingsnack. Det var kul.
Dagen därpå åkte vi båt på Hjälmaren.
Vilken hunk. På söndagseftermiddagen träffade jag Glenn&Bettan för fika på Gröna Grodan. Glenn&Bettan är nog det härligast paret på jorden.
Idag var mamma,pappa plus bror på besök. Har inte träffat Erik på länge. Vi snackade Boyan & Aktar som vanligt & han fick sin Alice Cooper-autograf jag fixade på jobbet. För att fira Emmadagen gick vi & åt indiskt. Det var gott fast nu har jag ont i magen!
Bro är bäst ingen protest. Fyller 18 i år. Galenskap. 
Glömde nästan att jag köpte det här bandet för 10 kronor i en affär på Hornsgatan som var fylld med bara band och rep i olika färger & former. Vet inte riktigt vad jag ska göra med det men jag tycker att det var ett väldigt trevligt band. Godnatt!
medelmåtta en masse
Försöker lära mig photoshop. Sjukt svårt och noll tålamod. Jag vill kunna saker direkt. Så har det alltid varit. När inte belöningen och tillfredsställsen kommit direkt har jag dragit mig ur. Det är synd för det är många saker jag sysslat med, och som jag säkert kunnat bli riktigt bra på om jag bara givit blanka fan.
Baletten. Pianospelandet. Snowboardåkandet. Gitarren. Spanskan. Visst, till en viss gräns. Men inte så mycket längre.
Men nu jäklar! Jag ska bli bäst i världen på photoshop.
Emmaischinateatern
Hade jordens bästa emmaisledigdag igår.
Började med att jag hade klädmarathon med mig själv & min garderob. Min garderob är sjukt liten och innehållet sjukt stort. Det går inte riktigt ihop. Jag hittar inte en singla pinal längre. Så jag bestämde mig för att göra en sån där garderobsgenomgång. Inte rensning. Nejnejnej. Här slängs inget. Jag lever nämligen efter devisen att allt (nåja, det mesta) går att använda i rätt kombination. Istället mixade jag & matchade. Det var grymt. Som att shoppa i sin egen garderob liksom. Jag hittade massvis med plagg jag inte ens kom ihåg att jag ägde. Härliga tider!
Efter det tyckte jag att jag var värd lite mat så jag lagade linsgryta med ris (var det enda som fanns hemma, rätt ok ändå, men A vägrade ta som matlåda idag, bortskämda jävel). Sen ringde Hanna och vi gick och fikade på mysigaste fiket på Swedenborgsgatan, KA:s café.
På kvällen vankades det fest. Först lite käk hos Emma i Gamla stan med henne, Emelie och Sara. Sen drog vi vidare till Lotta i Sofo. Lotta har JORDENS finaste lägenhet. Skulle lätt platsa i ett inredningsmagasin. Synd att jag inte har någon kamera för annars hade jag fotat varje vinkel och vrå. Det tuffaste är att hon har gjort allting själv. Målat, fixat köket - allt. Ernst skulle sätta i halsen på stört om han fick sett.
Hos Lotta drack vi rosé (jag hade slagit till på mousserande rosé för variationens skull, efter otaliga somrar med Pearl Rose börjar det bli lite uttjatat..) och åt lite till. Först Ica:s färdiga pizzor. Riktigt goda och kostar endast en tjuga för en stor en! Sen var det någon som jobbade på kondis och kom med bakelser.
Utgång blev inte på F12 som tänkt (för lång kö, men jag träffade min bästa Barcelonabundis utanför, självaste Soulie sunshine herself, har inte sett henne på år & dag) utan Chinateatern som var det bästa på väldigt länge. Vi dansade svetten ur oss till RnBig electro. Det var sjukt bra stämning, alla var glada. Vi lekte med skumgummistavar och fuldansade.
Idag har jag också varit ledig. Men seg. Trots detta hjälpte jag Maja att slinga håret till hennes Jazzfestivalsdate. Har alltid haft lite svårt med sånt som har med hår att göra. Kan inte ens plattånga håret på mig själv men jag tror hon blev nöjd.
Nu ska jag och A gå till utkiksplatsen, svärma, titta ut över riddarfjärden och äta godis. Livet är en fest och jag är ta mig tusan bjuden.
Mosebackeärbästingenprotest(utan inslag av country)
Har sommaren finalmente brytt sig om att dyka upp?!? Man kunde ju trott så igår men idag är det lika grådaskigt & tråktemperaturat som "vanligt".
Igår kväll hängde jag, Maja & Ylva i kungsan på någon slags kvinnonätverksmusikfestival ( med en touch av country..yeah) sen gick vi till Mosebacke och möttes upp med grabbsen. Mosebacke med rosévin & sol - sommarstockholm i ett nötskal. Jobbar till 20 ikväll men funderar ändå på att ta mig till Uppsala och älskade Bryggan. Jäkla Ingrid. Hur fan får man tag på'rej?!
Stackars Bernard.
Jag & A hyrde den relativt nya svenska filmen "Darling" ikväll ( till A:s förtjusning såklart...). Dock blev vi båda positivt överraskade. Eller negativt. Fy farao vilken sorglig film. Var längesen jag kände sådan medkänsla som jag gjorde för gubben Bernard. Frånskild, arbetslös, pank, alltför messnäll. Får till slut jobb på McDonald's.
Avskräcks inte av den smått sega början. Bättre än jag sett på länge.
Ein biljett aus Berlin bitte!
Tänkte att man kanske skulle kunna ta bussen. Eller inte. Tog visst ett dygn. Fuck.
storstad vs landet
Att åka till Katthammarsvik är verkligen terapi för min själ. Det har inte alltid varit så. Som tonåring var det väl sådär lagomt kul att följa med päronen till ett ställe med typ 300 invånare på helt fel sida av ön. Det var ju i Visby man ville hänga! Dessvärre gick sista bussen typ kl 2 på eftermiddagen. Jag & Ingrid löste problemen med att lifta hej vilt & sova över hos konstiga killar med folkabussar (skulle mamma&pappa vetat).
Men det var inte helt förtappat. Många somrar var vi ett gäng ( JA; GÄNG) på upp emot 10 pers som nattbadade och spelade kort tillsammans. Idylliskt så det hette duga.
I år kom inbjudan till Katthammarsvik som en sjänk från ovan. Bara att bo i Stockholm är uppstressande för mig. Jag är en obotlig storstadsälskare men usel prioriterare. Jag vill göra allt hela tiden. Att vara hemma och ta det lugnt en kväll när man vet att det pågår säkert 20 schyssta klubbar på olika håll inger ångest. Å andra sidan vet jag att det är omöjligt att göra allt på ett annat sätt än det var i tex Örebro så det borde lugna ner mig..vetinte.
Hursomhelst. Katthammarsvik. Jag, mamma, pappa och Anders. Strandhäng (yes, lite sol fick vi) med 100 spaltmetrar att läsa i form av tidningar och böcker ( plöjde ELLE, Modette, SOLO (!), DN & Barn av sin stad - har sagt det förut och säger det igen, det är så bra att jag ryser, så långt bort från chicklit man kan komma), rökta räkor & fisk från lokala rökeriet ( och godaste aiolin ngnsin), jordgubbar, fika vid raukarna, fnissande åt konstiga utländska turister, turturduvande med Anders, otaliga loppisar i fallfärdiga små lador ( shoppandet kan jag visst inte hålla mig ifrån vart jag än åker, men det är något väldigt speciellt med loppisarna på Gotland) och kortspelande i timtal.
Så. Here I am. Back. Utvilad och klarvaken. Redo att möta Stockholm igen. Och att sätta ribban högt.
I'm off to Gotland
Har varit en lång dag. I morse träffade jag den här tjejen. Verkligen sjukt trevlig med koll på tillvaron. Vi snackade shoppingbloggar (jepp, inte modebloggar) och ..ja..min uppsats såklart. Ska inte tråka ut er med tjat om den (igen) men Johanna kommer framöver vara någon slags handledare ( som kompliment till alla dammiga forskare på Ö.U). Ljuvligt!
Johanna jobbar på en PR-byrå som heter Blic tillsammans med en av Dagmar-systrarna som även hade sin ateljé i samma hus. Fick en liten titt på höstkollektionen. Mycket fint.
Sen var det jobb som gällde. Stod på acce-avdelningen idag igen och ronkade. Det är ingen som gillar att vara därnere men jag tycker det är helt okej ändå. Man står där och pysslar lite för sig själv (typ larmar strumpor). Fast det hände en hel del idag. Exempelvis fick jag spana på tre snattandes kickers ( kickers! vilket 90-talsuttryck, men Emma använde det nyligen och då kom jag att tänka på, vad kallar man egentligen dem som är "kickers" nuförtiden!?!) och ta hand om vissa ..speciella kunder.
Ja..kunder är ju ett eget folkslag. Idag var jag iofsej riktigt typiskt kundig på Macdonalds. Jag vägrade ta en McFeast ur skåpet ( har fan jobbat på stället i fråga i 1,5 år, jag vet hur länge hamburgarna kan ligga och degiga burgers är det värsta jag vet) utan beställde en "ny". Inte en utan lök eller något sånt. Utan en ny. Fyy fan vad drygt. Jag hatar sånt.
Nej. Nu ska jag packa. Jag och Anders far till Gotland imorgon. Ska bli helt fabolous. Tre dagar helt utan Internet, Topshopkläder och krav. Det behöver inte ens bli fint väder. Ska bara ligga och sträckläsa. Bäst ingen protest.
Bär ner mig till sjön vettja
Det började med en sedvanlig runda på stan samt glass i kungsträdgården i ett, trott eller ej, soligt Stockholm. 
Sen gick vi hem och gjorde en astrevlig sallad som avnjöts tillsammans med diverse alkohol på ett av Stockholms finaste ställen med grymmaste utsikten, 5 minuter från vår lägenhet. 
Vi fortsatte hemma med mängder av trams, flams och snack.
På vägen ut sjöng jag & Matilda den gamla musiklektionsslagdängan "bär ner mig till sjön" ( Malin hade aldrig hört den, typiskt skåningar). Malin knöt skorna en miljon gånger istället.
Vi hamnade på mysigaste stället på Götgatan, Indigo. 
Kvällen avslutades med grekmat på Medis. Yummie!
Dagen därpå var det Söderrunda som gällde. Vi hann med hela fyra butiker på 5 timmar. Vi pausade på Montmartre.
Jag = wannabe en av de där tvillingarna i Matildas Myrornafynd. Tyckte hon kunde lämnat den åt mig. Jag menar, hur kallt är det i Sydney egentligen!?!
Sen gick vi hem och drack ur typ världens största vinflaska. 
Marie Laveu & Morfar Ginko förärades besök den här kvällen.
Snipp, snapp, snut, så var sagan slut. För den här gången.
Que pasa con el verano!?!
Suntag eftermiddag. Har nyss intagit en sjukt trevlig brunch med A. Inte borta. Hemma. Grapefrukt, färskt bröd och kaffe. Slukade artikel om vintageshopping i SVDm och mådde riktigt bra. Helt utan ångest trots att klockan var 3 på eftermiddagen. Kan vara för att regnet strilar ner som aldrig förr.
Sommarkänslan är för övrigt lika med noll. Verkligen. Och inte bara på grund av vädret. Somrar med saft med is i mammas och pappas trädgård, något lagomt slappt sommarjobb (typ vården), otaliga Bryggankvällar och en eller två veckor på Gotland är föralltid borta. Det hugger lite i hjärtat när jag tänker på det. Byebye kommer aldrig mer igen. Andra tonåringar solar nu på baksidan på tomten i Storvreta, Bryggan befolkas av puttefnask och jag har ingen semester. Vad hände med alla mina planer egentligen? Och alla ska till Barcelona den här sommaren. ALLA. Jag mår fortfarande lite dåligt över att andra får vara där och inte jag (även om jag givetvis är glad för vänners skull). September älskling - när värmen lagt sig en aning och amerikanarna är några färre. Då åker vi.
Men jag ska faktiskt inte klaga. Är sjukt nöjd med Stockholm och sommaren kommer nog hit så småningom. Nästa vecka åker jag & A till Gotland 3 dagar. Jag kanske hittar en billig biljett till Berlin. En vacker dag hinner jag nog åka hem & gå på Bryggan. Dessutom hade jag reunion med M&M i veckan.
Bilderna bitte!
Ylvorna i mitt liv
Förutom att vara lite lat idag har jag varit på vacker och underbar Långholmspromenad med Ylva.
Ylva och jag träffades i Barcelona. Ylva och jag pluggade samtidigt i Örebro. Nu bor jag och Ylva grannar. Kan det vara ett sammanträffande?
Ylva och jag har inte hängt på snart 2 år men nu är vi som sagt grannar. Det är coolt med såna vänner. Man behöver liksom inte ses men sen är allt som vanligt. Vi pratar om gamla Barca-minnen, som när jag hade sönder Ylvas linnebyxor eller när hon gjorde akrobatiska konster på Placa Catalunya mitt i natten. Men inte bara - vi pratar om nästan allt. Jag röstar för många dejter framöver!
Sen finns det en annan Ylva i mitt liv. Hon verkar vara galen i blommor, och det kan tyckas lite tråkigt, men hon är faktiskt allt annat än tråkigt. Ylva och jag har känt varandra ännu längre än den andra Ylva. När vi var 4 år lekte vi Emil i Lönneberga. Ylva var alltid Ida och jag var Emil. I högstadiet hade Ylva pojkfrisyr. Det var inte så fränt men jag gillade henne ändå. När kommer du och hälsar på Ylva?
Cider så ute att det borde bli inne igen
Utekvällen igår började hos Emma i gamla stan, fortsatte på Pontus by the Sea, gick vidare till O-baren & avslutades på Neu.
Neu är en nyöppnad klubb som ägs av han som gjorde om Spy bar från dokusåpahak till hippt och alternativsmalt. Ja, ni kan ju därför tänka er att Neu är coolt just nu. Det är svårt att komma in och det är där de hippa media - och söderkidsen vill hänga.
Neondetaljer, pumpande electro, 33 cl flasköl för 60 kr är självklara ingredienser såklart. Däremot gick det inte att beställa cider. Nej, cider är ingen innedryck. Neu är för bra för cider. Och det är där det blir lite för mycket. Jag vill hänga på de här ställena men samtidigt står hippheten mig upp i halsen stundtals. Café Opera - nej tack. Sturecompaniet - inte heller. Men överhypat är inte heller kul. För vad är egentligen grejen? Har man så jäkla mycket roligare?!
Stockholm i ett nötskal.
lathet = dödssynd
"jag träffar Keira Knithley i en hotell-lobby, hon ser oförskämt fräsch ut även fast hon är osminkad och har håret uppvirat i en slarvig knut"
och slutar med
"PR-agenten kommer in och meddelar att den 30-minuter långa intervjun är slut, konstigt nog känns det redan som att jag och Keira är bästa vänner som just har fikat, fnissat och skvallrat tillsammans"
Okej - ganska klyshigt och förutsägbart - men förutom detta har jag inget att klaga på. Speciellt älskar jag "aktuelle böcker". Jessika Gedin kan konsten att skriva provocerande krönikor. Hon är drottningen!
Tillbaks med det där att vara lat då; I senaste numret tar ELLE upp de "nya dödssynderna" och listar just att vara lat.
"Att komma tillbaka till jobbet från helgen och säga att du legat i soffan från fredagskväll till söndagskväll, enbart tryckt på dvd-fjärrkontrollen och beställt hämtpizza, är lika med socialt självmord. I alla fall tills du har vett ljuga, och som dina kollegor kvittra om alla intressanta föreläsningar, utställningar och skogspromenader och blåbärsplockning du hunnit mellan fönsterputsning och vindsröjning"
Det där är så jäkla mycket jag som det kan bli. Jag har en skräck för att göra ingenting. Det går inte. Jag står ut med stress men inte ångest. För det får jag direkt när jag, i mina ögon, är "oproduktiv". Och jag har ett behov av att hela tiden visa hur "upptagen" och "lyckad" jag är för omgivningen. Det är den här bloggen sannerligen ett bevis för.