Phi Phi
Efter en lang resdag ( forsenad taxi som kordes av en 16-arig flicka i 100 km/h pa jordens skraltigast vagar, vi trodde var sista sekund var kommen, tva olika batar och tre bussar) kom vi fram till Ko Phi Phi pa eftermiddagen.
Phi Phi Island, turistparadis tillika svennehal ,innehar alla ingredienser: svenska kottbullar & lopsedlar ( Maud Olofssons sekreterare skot ett radjur eller hur var det nu?!) krimskramsforsaljning och kilometerlanga rader med solstolar pa stranden. Vi saknar Koh Tao lite men tycker anda att det ar ratt mysigt har. Det ar inte charter ala Magaluf eller ens i narheten av Koah San Road. Ko Phi Phi innehar nagon slags pittoresk myskansla som vi gillar. Vi koper blabarsmunkar for 2 kr pa det lilla bageriet, sitter pa bokbytarcaf'eet och zippar iskaffe da vi inte ligger och steker oss pa den vita sanden. Pa ostra sidan var det en slang av regnperiod, har ar det galet varmt. Dock ar det ocksa dyrt sa vi blir inte jattelanglivade har. V betalar dubbelt sa mycket for vart rum minus havsutsikten som vi alltid forut har haft. En middag gar pa 40 kr istallet for 20. Som tur ar har Topshop pumpat in dubbelt sa mycket semesterersattning pa mitt konto an vad jag vantat mig. Helt okej.
Imorgon ska vi ut pa snorkeltur, har vi tur kommer vi se minihajar. Vi ska ocksa kolla stranden fran "The Beach".
For ovrigt borjar Thailandvistelsen lida mot sitt slut. Om bara 4 dagar aker vi tillbaks till Bangkok. Det ar sorg. Ren och skar sorg.
Favorit i repris: Anders gastbloggar
Ser nu fram emot att dansa pa stranden hela natten i regnet (yeah) innan vi pa tisdag forflyttar oss till vastra sidan av landet som enligt regelboken ska inneha de vackraste stranderna i Thailand. Flera bad, mera strander, djupare solbranna vantar alltsa.
Pa aterseende.
I heart Thailand
Innan jag bokade min resa var jag faktiskt lite tveksam till Thailand. Alla hade ju varit dar, kandes det verkligen sa intressant? Well, jag overvagde att det nog kunde vara vart ett besok. Sol och bad ar ju aldrig fel, dessutom sa alla sa bra saker om det. Hur nu alla kan alska ett stalle som borde vara sa overexploaterat, tankte jag.
Efter 1 vecka inser jag att inte skiljer mig fran mangden. Jag alskar ocksa Thailand ( iaf det jag har sett tills nu). I morse lamnade jag och Anders dromon - Koh Tao, dar vi verkligen levt ett paradisliv. Inga overdrifter. Jag kan inte minnas nar jag senast kande mig sa avslappnad. Alla krav och tankar om saker och ting har runnit av mig. Att egentligen gora "ingenting" har fatt en mening. Jag fullkomligt alskar det.
I formiddags anlande vi till Koh Pangan ( stavning tvivelaktig, ni ser, jag bryr mig inte ens att kolla upp en sadan sak). Har vankas det Full moon-party med 10 000 manniskor. Kan nog bli en upplevelse. Vi har dock valt att bosatta oss pa en ganska lugn del av on. Nyss at vi pa en liten restaurang ute pa en minio som man kan promenera till under ebb. Vi var i stort sett ensamma pa stallet dar vi satt omgivna av vatten. Ljuvligt.
Forutom att ata ( vi har bada kommit in i en rutin dar vi kor varannan dag thai varannan dag hamburgare/pasta. vi har dock markt att thai alltid ar ett sakert kort i jamforelse med western food. Det har bjudits pa garlic bread med socker pa, pastasas gjord pa typ bara ketchup och igar bestallde jag en champinjonsoppa och fick nagon slags grynig grotig massa med bitar av nagot som var misstankt likt tonfisk), sola och bada har vi akt guppig fiskebat, snorklat ( oh yes, jag har snorklat, inte direkt typiskt mig att syssla med vattenaktiviteter men det var riktigt schysst, funderar till och med pa att kopa mig en egen snorkel ) och last helt ofattbart mycket. Framfor allt Anders har forvandlats till en riktig bokmal. Det trodde vi inte.
Nu ska vi lagga oss i hangmattan och svarma.
Adios!
Emma och Anders doing paradise Island Koh Tao
I eftermiddags efter diverse buss och batfarder anlande vi pa Koh Tao. Har bor vi i en bungalow precis vid vattnet, ater for 15 kr pa den lokala lilla restaurangen och blickar ut over den lugna viken. Det ar verkligen fridfullt har. Skont att slippa storstadslivet och kommersen for ett tag. Vi planerar att stanna har precis sa lange vi kanner for. Kanske gar vi pa Full Moon-party om en vecka pa grannon KohPangan, kanske gor vi det inte. Kanske tar vi oss vidare till vastra sidan. Kanske inte. Just nu tar vi dagen som den kommer. Laser bocker, umgas och bara ar.
Bangkok: gratis ar gott & long live the king!
Nu ar jag tillbaks i Bangkok, och ja, Koh San Road. Inte mitt favoritstalle pa jorden. Kvallen ar varst. Kom precis tillbaks efter middag pa stan och kunde inte snabba mig mer for att komma in pa hostelet. Hela gatan osar skabbighet. Det ar smutsigt och jobbigt och kryllar av "Las Ramblas-amerikaner" och "hardcorebackpackers" (yeah). Fattar inte varfor man vill ga ner sig sa totalt. Och alla dessa flatade armband, clownbyxor och piercings. Jag har valdigt svart for det dar. Dessutom verkar de mest hanga pa de skabbiga malatna hostelen och roka hasch. Valdigt resligt.
Sa fort jag tog mig utanfor gatan fann jag dock ett helt annat Bangkok som jag verkligen gillade. Storstaden. Jag gillar't! Urbant och pulserande och rent men med kultur, precis som det ska vara. Jag ar nog ingen backpackerstjej egentligen. Vad jag verkligen gillar ar storstaderna.
Dagen har i ovrigt varit en enda snyltarfest. Manniskor har bjudit mig till hoger och vanster. En fransk liten kvinna betalade min batbiljett for att jag inte hade nagra mynt, en italiensk man jag sprakat med i typ 30 sek bjod pa melon. (jag traffar ofta dessa random people. Det har alltid varit sa. Undrar vad det beror pa?!?)Sist men inte minst bjod Aungs foraldrar pa brakmiddag, vietnamesisk mat pa thailandskt vis. Alltsa med smak och kryddor. Sen korde de runt mig, Verena och Yuki genom hela stan for att kolla pa alla palats och kungamonument. Jag rakade yppa nagot om att kungen kommer do ganska snart ( han ar 80 bast). Det var inte poppis. Kan inte vara sunt att hogakta sin kung sa mycket. Aung sa dessutom att han och Karl Gustaf var mycket bra vanner. Det kan jag tanka mig. Bevare mig val.
Nej. Nu ar det laggdags. Om bara nagra fa timmar ska jag mota A pa flygplatsen.
Hejsvejs.
tidig morgon i Hanoi, endast lokalbefolkningen ar vaken
Tjejerna har hittat ett hostel dar jag snyltar pa Internet. Sjalv aker jag ju vidare redan ikvall med flyg till Bangkok.
Sen kommer Anders pa torsdag morgon. Helt underbart!
Hoi An a.k.a sy-upp-staden
Sa nu har vi lyxat i ett dygn. Hotellet ar det absolut finaste jag bott pa hittills. Visserligen ocksa det dyraste, 50 kr var betalade vi.
Hoi An ar litet men mysigt. Igar cyklade vi omkring i byn och sen bestallde vi uppsydda klader pa en av stadens alla Tailor shops. Jag sydde upp en skitfin kjol i thaisiden for 25 dollar. Mathilde en jacka for 50. Pa kvallen barhangde vi pa ett rodmalat hak med kommunistiska ledare pa vaggarna. Det var schysst.
Vi bestallde ocksa in behandlingar till rummet. Pedikyr, manikyr och ansiktsbehandlingar for typ inga pengar alls aven om kvaliten pa det hela var sadar. Ansiktsbehandlingen bestod av ett jakla masserande med Johnsons babyoil. Inga uttryckta porer har inte. Och naglarna hade vi nog kunnat mala sjalva. Men det var skont anda.
Nu vantar 16 timmar pa en buss upp till Hanoi. Yeah.
Den globala kulturen
- You buy!?!
Man undviker hennes blick och svarar
- No
-Yes, you buy cigarettes!!
-No!!
- Yes!!!! (valdigt bestamt)
(Borjar bli irriterad) - No, I don't smoke!
- Yes, you buy cigarettes
- But I dont smoke!
Why don't you buy?! You BUUUUYY!!
( vad gor man? jo man vander sig om och totalignorerar tills kvinnan antligen forsvinner)
Det har upprepar sig minst tio ganger om dagen. Oftast cigg, ibland nagon konstig, skabbig mat de grillar pa gatan eller nagra fula vykort. Och sa de kopierade bockerna saklart.
- Madam, you buy book!
Jag har kopt tva bocker. Forst en Lonely Planet South East Asia-guide for 40 kr. Den funkar forutom att kartorna inte gar att lasa. Den ar ju kopierad. Sen kopte jag en bok av jordens sotaste flicka i Phnom Penh. Boken om Che Guevara efter filmen "Resa pa en motorcykel". Har gar det inte att se de forsta orden pa varje sida for att den ar sa tajt ihophaftad.
Jag vet inte hur jag ska hantera alla de har manniskorna som gang pa gang forsoker lura en. Men nagonstans forsoker de bara skapa en draglig tillvaro for sig sjalva, for jag menar, jag har val rad att betala 1 dollar for en smorgas aven om en vietnames bara betalar en halv dollar. Det handlar om ynka 3 kr. Men ocksa om principen saklart. Vad gor man?! Det ska val anda vara lika for alla?
Samtidigt att jag kan skammas over att vara den superrike vasterlanningen som kommer och tar "over". Och ja, man forvantar sig att de ska anpassa sig. Pa varenda stalle har finns hamburgare och caesarsallad pa menyn. Det ar ju det vi vill ha. Nar vi trottnat pa de dar smaklosa vietnamesiska nudlarna. Ge mig kottfarssas och spagetti tack. Och det gor inget att de stavar cafe latte med ett t, sa lange de har fattat att det ar cafe latte vi vill ha. I hela varlden, overallt ska samma kultur florera. Nu vet jag verkligen vad Craig Allen snackade om lektionerna i International Mass Communication. "The Global culture". Ja det ar sa det ar.
Otursforfoljd i Nha Trang
Jag trostade mig att Moa och Tilde snart skulle komma. Onsdagkvallen tillbringade jag med att vanta med dem. De dok aldrig upp. Jag grat och tvingade mig sjalv att komma upp med en losning. Dagen darpa fick jag reda pa att det fanns tva hostel med samma namn. Sao Mai 1 och Sao Mai 2. Jag hade vilseletts, blivit lurad,hamnat i fel anda av stan. Jag flyttade genast till Sao Mai 1 och hamnade i sangen bredvid Moa och Tilde. Jag traffade schyssta manniskor. Det fanns nagon att prata med igen.
Da kom skrallen. Jag hade tagit fel pa dag och missat den vietnamesiska nyarsaftonen. Och jordens party pa stranden. ALLA hade varit dar. Sjalv hade jag legat och stirrat upp i taket.
Jag forsokte tanka "asch, det ar ju inte nytt ar for mig egentligen, det gor ju inget". Men tusan vad jag gramde mig. Torsdagkvallen blev dock festlig anda. Vi gick ut och drack buckets ( sprit och lask i syltburkar typ), spelade och Jenga och hamnade till slut pa flashiga Sailing-club. Klubben var fylld av vietnameser ( otroligt chicka saklart), backpackers och charterturister. Det var en lyckad kvall och man kan lungt saga att jag tog igen allt jag missat.
Dagen idag hade jag planerat att viga at en battur. Jag vaknade dock kl 1 pa dagen. Istallet blev det nagra timmar pa stranden tillsammans med Moa, Tilde och Moas australiensiska pojkvan samt hans tva norska kompisar som innehade den ringa aldern av 19 ar. Well, borjar bli van vid det har laget.
Kvallen. Jag packade min vaska i god tid och vantade forgaves pa nattbussen till Hoi An ( also knowns as "sy - upp-staden"). Bussen akte till fel hostel for att hamta upp mig ( men det var faktiskt inte mitt fel). Det har med tva hostel med samma namn i samma stad har verkligen kranglat till det for mig. Nu ar jag tvungen att vanta ett till dygn till nasta buss och det kommer bli riktigt stressigt upp till Hanoi och min flight pa tisdag kvall. Blir nog inga uppsydda klader dar inte. Rackarns.
satta man med bara magar
Vi var bara tvungna. Efter nagra dagar markte vi dock att det har med magen inte var nagot gubben hittat pa sjalv. Det var en fluga, en kambodjansk trend! Overallt cirkulerade det bara magar, speciellt bland de lite satta mannen.
i illfart genom Saigon i rosa hjalm...
Idag nar jag skulle pa utflykt satte jag mig pa fel buss. Istallet for Mekong Delta var jag plotsligt pa vag till tunnlarna ( system av tunnlar som kommunisterna byggde under Vietnamkriget) dar jag redan varit. Jag far saledes hoppa av bussen mitt pa vagen. Snabbt som tusan tog jag en moto tillbaks till bussgatan men den ratta bussen har givetvis redan gatt. Gratfardig och handfallen star jag dar. Jag beger mig till turistbyran som fixar resorna och forklarar incidenten. Det hela slutar med att jag far skjuts i illfart pa en moto ikapp bussen. Bakom vagtullarna star bussen och vantar pa mig. Skamsen trader jag in. Kanner mig dum och alla kollar. Men det loste sig till slut. Och sa fick jag aka moped pa kopet. I en rosa hjalm.
Hela bussfarden sitter jag och pratar med en kille fran Shanghai. Efter denna konversation vet jag allt om Kinas historia, korrupta regering, Koreakriget och varfor det ar sa manga thailandska pojkar som injicerar hormoner for att bli flickor. Jo, under Vietnamkriget akte mangder av soldater till Thailand pa "semester". De var sa manga att inte tjejerna i byarna rackte till....sen har det liksom fortsatt..
Ho Chi Minh City
Saigon, eller Ho Chi Minh City som den heter nufortiden, ar en stad med 5 miljoner invanare varav 3,5 miljoner aker moped eller vespa. Samtidigt kan det tyckas ibland. Tydligen dog 11 000 personer forra aret pa grund av trafikolyckor. Det forvanar mig inte. Det ar lag pa hjalm men i ovrigt verkar det rada total anarki, ofta sitter en hel familj pa en och samma moppe ovanligtvis inte med ett spadbarn i knat. Dessutom finns det valdigt fa overgangsstallen med ljus. Fordonen har namligen varjningsplikt. Men eftersom det handlar om mopeder stannar de inte utan svanger forbi istallet. Idag nar jag skulle promenera hem fran stan tog det en sa sabla lang tid. Vietnameserna firar nyar den har veckan och alla Saigon-bor hade bestamt sig for att ta sig in till stan. Det radde total kaos, vid en vag stod jag sakert en kvar och forsokte. Till sist fick jag hjalp av en liten pojke som holl mig i handen. Galet.
Pa bussen fran Phnom Penh traffade jag Moa och Tilde. Vi har bott i varldens smalast grand hemma hos en liten familj som driver guesthouse i sitt hus. Tillsammans har vi gjort stan. Vi har sett diverse byggnader, kollat War Remnants museum om Vietnam-kriget och frenetiskt letat efter uteliv. Det finns en bar har som alla backpackers hanger pa. Den har sadar. Lite val mycket "Aussie yeah" och new metal-hits ala Nickelback for min smak. Tyvarr var denna bar ungefar det enda av nagot somhelst varde vi hittade. Vi gjorde allt - kollade Lonely Planet, den lokala nojestidningen, Aftonbladets resebilaga som var skriven Januari 2008. Vi gick till sakert 10 olika stallen. Alla stangda eller icke-existerande. i fredags natt hamnade vi pa fel gata och fick hjalp av tre Vietnameser att forsoka hitta nagot "Tropical Rain Forrest" som enligt bade Aftonbladet och Lonely Planet skulle vara en klubb med "chick Vietnamese ppl" ( sa typiskt Lonely Planet, de inhemska manniskorna ar alltid "chica", hmm...misstanker att mina och Lonely Planets-skribenternas referensramar pa detta omrade inte direkt overensstammer med varandra, man kommer till ett stalle som ska vara "chic" sa ar det liksom...white trash..eller yellow trash kanske...) Gatan som klubben skulle ligga pa fanns inte med pa kartan och den ena killen fick till slut ta fram sin GPS. Da var klockan alldeles for mycket sa vi gick hem istallet.
En forklaring till utelivsbristen ar att det regerande kommunistiska partiet forbjuder detta. Det ska tydligen vara upp och ner och lite vad de kanner for. Och i Hanoi, huvudstaden, ska det vara annu varre.
Trots trafiksituationen och det icke-existerande utelivet med chickt klientel ( sa typiskt mig att forsoka applicera Stockholm pa alla stader utomlands..kan nog vara jag som har fel referensram..) gillar jag Saigon. Valdigt mycket faktiskt. Sa mycket att jag beslutade mig for att stanna langre an tjejerna som akte i eftermiddags. Hela dagen idag har varit otrolig soft. Vi at en lang frukost bestande av farsk frukt, starkt kaffe, juice och stekta agg. Sen satt vi kvar pa frukoststallet i flera timmar, laste och drack gratis iste. Helt guld. Sen drog tjejerna och jag strosade omkring ( las: forsokte att inte bli overkord av nagon moppegalning och sa nej till typ 100 mototaxi-gubbar). Jag provade aven Asiens svar pa Starbucks dar alla kids sag ut att vara fran Japan. Chickt. Sen bestamde jag mig for att budgetata och gick till ett litet lokalt nudelhak. De hade givetvis bara pinnar. Satt dar ensam och kande mig dum med och forsokte se proffsig ut med pinnarna. Jag maste lara mig.
imorgon ska jag aka pa utflykt pa Mekong-deltat. Helt ensam. Pa tisdag bar det av till Nha Trang dar det blir playa ( antligen, maste ju grunda brannan sa jag ar snygg till Anders kommer...) och nyarsfirande. Sen maste jag poweraka upp till Hanoi for jag har insett att det ar det enda stalle jag har rad att flyga fran tillbaks till Bangkok. Dit upp ar det typ 40 timmar med tag. Men det ska nog ga....