kändisskvaller är egentligen lite emot mina principer som den pretentiösa människa jag är men jag kunde inte motstå.

fast egentligen är jag inte upprörd. mest fascinerad. och sebbe som ska vara så pretto (försökte hitta en synonym för att använda samma uttryck två gånger i ett inlägg är också mot mina principer men insåg att ingen skulle förstå vad jag menade om jag beskrev sebbe som förmäten eller inbilsk). så står han där med elita. det blir fel. men lite intressant kanske. jag gillar folk som inte går att stoppa in i fack. konsekvens är tråkigt. det är därför jag bryter emot mina egna principer hela tiden och aldrig lever som jag lär.

folk kommer totally tro det när de läser min text om sailesh- the hypnotaizer.
gå in själva på www.lösnummer.net  och läs så förstår ni vad jag menar.

"Att sitta och se på folk som får multiorgasmer är inte min idé om en gemytlig lördagskväll."

mohahaha. det där är en sån grej som min mamma skulle säga.

men jag tyckte faktiskt det var lite jobbigt. hon hade kort kjol och alla såg in i hennes "vagina". usch.

men att se Yoshi dansa riverdance, det skulle jag kunna betala för att se igen.

nej nu måste jag sova. ska b-uppsatsera i bibblan kl 10.
kl 10. ja ni hör ju.

sleep tight.

deprimerad?

lyssna på ace of base.

exempel

I am as young as I am feeling
I'm always 21, I'm always 21
C'est la vie, C'est la vie, C'est la vie
I'm always 21 at heart

tar bort all åldersångest på ett kick. när man var yngre & lyssnade på låten kanske man tänkte "21 år, det är ju asgammalt ju, vid det laget är man gift".
nu har man förstått att 21 nog är den bästa åldern ever.
om ace of base fick bestämma skulle man kunna vara 21 hela livet.


eller

It's a beautiful life, oh o-o-oh
It's a beautiful life, oh o-o-oh
It's a beautiful life, oh o-o-oh
I just wanna be here beside you
And stay until the break of dawn

Take a walk in the park when you feel down
There's so many things there
that's gonna lift you up
See the nature in bloom a laughing child
Such a dream, oooh

åhh...man bara känner det i hela kroppen. det är ett sånt jävla underbart liv!! blommorna blommar och barnen skrattar.


No need to run and hide
it's a wonderful, wonderful life
No need to laugh and cry
it's a wonderful, wonderful life

samma sak här. fast skratta vill man ju. och den är lite skum. för sen kommer versen...

And I need a friend
oh, I need a friend
to make me happy
not standing on my own

Chorus:
Look at me standing
here on my own again
up straight in the sunshine

 och då ska man nog byta låt

till den bästa av allihop, nämligen life is a flower

we live in a free world
I whistle down the wind
carry on smiling
and the world will smile with you
life is a flower
so precious in your hand
carry on smiling
and the world will smile with you

är man från tokyo däremot ska man nog sätta på den här istället

Tokyo Girl, Tokyo Girl
You've got the moves to rule the world
That cute inscru tability
Tokyo Girl, You're a mystery
Chorus II
Tokyo Girl, Tokyo Girl
Shaking up hearts around the world
You can't forget that stunning face
Smiling at you it's your destiny
She's got the face sweet as a baby
Elegant taste and money to burn.

när jag är i fas då är

rummet städat
tvätten tvättad
sängen bäddad
dagens tidning utläst
kylskåpet välfyllt

nu är jag inte i fas.

jag har ingen mat. bara rester av dagens fika. morotskaka är ingen vidare föda. det ligger böcker skrivna av alla dessa mediesnubbar över hela mitt golv. högen av dagens nyheter tornar upp sig bredvid sängen. det är söndag och jag har inte ens läst fredagsbilagan. tvättkorgen väller över. kaffeglasen står överallt.
varför prenumererar jag på 3 jävla tidningar? ELLE oktober läser jag i december. dessutom lånade jag cosmopolitan av simon (han sa att det var hans tjejkompis but I doubt it) när ska jag läsa den?

markus vill att artikeln om hypnosen ska vara klar imorgon. klockan är halv 23. jag har inte börjat.
dessutom sprack mina seven-jeans igår. bajs.
 
och vad gör jag? lyssnar på ace of base.

eller?
det verkar så. jag har helt enkelt urusel karma när det gäller killar/pojkar/män. det är därför jag får utstå sånt här meningslöst dravel.

var och "hämtade mina örhängen" hos mannen i fråga häromdagen
(jag vet att du, mannen "tjuvläser" min blogg, men du får helt enkelt stå ut med detta, du vet att jag inte är arg, jag har bara ett extremt behov av att uttrycka mig).
skit. det blev katastrof av alltihop. dessutom tappade jag ena örhänget  i den där trallen eller vad det heter, mellan räfflorna, utanför dörren när jag skulle låsa upp. det är inte ens mina örhängen.

nej, det är väl som mamma sa till mig i telefonen häromdagen "du är nog helt enkelt för upptagen för att träffa någon, det är nog inte meningen så bara".
ja, det är så. jag är inte inställd på att träffa "mannen i mitt liv" just nu. men när man för en gångs skull träffar någon som det känns okej med. då funkar det inte. fast det ska kännas mer än okej. var det bara för att jag var den som var i underläge den här gången? jag satte mig själv i underläge. det var mitt fel. jag skyller allt på mig själv. för det är ju mitt fel. vi kanske borde ha dejtat först fick jag höra sen. jaha. jaja, jag trodde vi vart två om att "kasta oss över varandra".

"ta det inte personligt" "du är trevlig och söt".

nej. man kan inte vara med någon som beskriver en som "trevlig". det funkar faktiskt inte.
jag är värd 100 ggr bättre än så och det vet jag.
det mest irriterande är att han nog inte alls har fattat vad han går miste om.

nej. det här inlägget var inte särskilt konsekvent. men skit samma.

nej jag kan inte gå & lägga mig. någon idiot som ringde och viskade i telefonen nyss. utgav sig för att vara någon johan. ofta. han ville komma över. ehh....
tur att man bor i korridor. läskigt ändå. på hemtelefonen dessutom.

litar på att lelle kommer och räddar mig ifall något händer.

night night.

jag hade en blogg i mitt förra liv också. fråga mig inte vad som hände. jag menar, den ser likadan ut (rosa) och det står samma saker. kanske glömde jag lösenordet. fnissade lite när jag läste inläggen från i våras.
rejäl flashback iaf. ungefär som med lactacydtvålen (även den förpackad i rosa) som luktar engånsgrill.

kolla in! http://emmasvarld.blogspot.com/

fan emma gå & lägg dig.

när jag var tonåring tvingade jag min föräldrar att tapetsera mitt rum rött.

anledningen till varför det blev en 4:a och inte en 3:a var tydligen att min bror underbarnet var tvungen att fortsätta att ha ett eget rum för sina instrument. inget rum till mig med andra ord. inte ens ett gästrum.

snart klipps alla banden av till byhålan där jag är uppväxt.

jag växte upp i en spökstad
där torget blir ett slagfält varje natt

reagerade inte förrän min syster sa att nu finns det inget som binder oss längre. vi kommer aldrig att komma
tillbaks dit. sen gick jag in på widerlov.se och kollade på huset på "villor till salu".
då kändes det märkligt. kanske kommer fira jul bland flyttkartonger.

jag blev kär i en spökstad
du, du, du gör mig hel, eller?

nej. som tur är inte.

verkar det som att jag gör allt annat än att jobba på min b-uppsats? det är ingen villfarelse...det är sant.

jaja, var iaf uppe på HUM idag och kollade gamla c-uppsatser. träffade på mr B som vanligt.
han frågade mig om vad jag dansade. han vet saker om mig. hjälp. scary.
får man dejta doktorander? eller vi kanske kan vända på frågan, får man dejta sina studenter?

nu när runar söörgard och mischa barton har fått ihop det känns det som att allt är hypotetiskt möjligt.
gå in på expressen.se får ni se.
vad är det som lockar hos runar? hans blonda, vilda hårman? usch.

på återseende.
ciao.

med lite tålamod går det mesta. efter många om & men tog jag mig äntligen till kassan. där visade det sig att man behövde HM-clubnr för att kunna beställa. vem har det i huvet? jo cajsa, räddaren i nöden.
nu är det bara för oss att vänta och längta.

fan vad jag har vänt på dygnet. måste till kulinforummet och städa i morgon. någon jävel bröt sig in där i helgen. inga pengar och en gammal skrutig dator som för övrigt är fastlåst. tji fick du.

så god natt och dröm om stella.

missa stella-releasen på hm.com?
 jaha. vi ligger visst i CET-zonen. How would I know? Jag borde fan ha vetat.

		H&M - Hennes & Mauritz We are currently experiencing unexpected demand, please try again later.

bajs.

jag tänkte att eftersom jag har skrivit så mycket om filtrocksjens är det inte mer än rätt att ni alla får se hur han verkligen ser ut. dessvärre utan filtrock- men med fluffigt hår. givetvis är det mannen till höger.

vad gäller inlägget om smeknamnen så glömde jag typ bort det viktigaste av dem alla,  räkan.
fattar inte hur jag kunde glömma räkan. kan vara för att hans smeknamn är så väl använt att jag helt enkelt har börjat tro att det är hans riktiga namn.
räkan bor i huset mittemot. räkan har rutiga gardiner. räkan har bidragit till att kvalificera många låtar till det kommande albumet "absolute studentgatehits", bland annat  "rullar fram" med fronda och "inatt är jag din" med tomas ledin. det senaste alstret som han försöker få med är whitney houstons "how will I know". denna spelar han med vidöppet fönster över hela gatan samtidigt som han plattångar håret.

varför han kallas räkan? det får ni fråga sokrates om.

hittade en bild från festivalborg.

sa Storemma till mig i våras. då hade min resa varat i två terminer. nu har den snart fortgått i tre och jag kan inte förneka att det fortfarande är en resa det handlar om.
detta tar sig uttryck i bland annat fotoalbum-issues. varje resa måste finnas i ett alldeles eget fotoalbum. där klistrar jag förutom bilder in kvitton, biljetter  och skriver in roliga citat.
jag har insett att örebroresan kommer bli ett livstidsprojekt. jag kan nämligen inte börja med ett album förrän en resa har tagit slut (det är en princip jag har, måste nämligen ha en viss typ av distans).
en resa på ungefär 2 år är i min värld typ 1000 bilder (för den oinvigde:  jag fotar jämt och alltid).
som tur är tycker jag att pyssla är ungefär det roligaste som finns. frågan är bara när jag kommer ha tid. kan liksom inte skjuta upp min oslo-resa för ett jävla fotoalbums skull...eller? det är visserligen viktiga grejor det handlar om.

örebro är alltså bara en anhalt för mig. jag skulle aldrig kalla staden för min hemstad (även om jag ibland säger "jag ska åka hem på fredag (uppsala) och sen kommer jag hem på söndag" (örebro)...förvirrande??) . fast då menar jag nog mer campus. jag känner mig exempelvis sjukt hemma i mitt korridorsrum. nuförtiden till och med mer hemma än i huset jag växt upp i. (som för övrigt ska säljas..jag är helt oberörd, kanske inte har fattat det ännu..har fan bott 16 år i det huset).

örebro. jag försöker verkligen lära mig att tycka om örebro. men det går inte. idag när jag traskade in till stan tänkte jag en massa bra tankar "åh vilka fina hus" eller "det här området är lite som örebros motsvarighet till soho". men det hjälpte inte särskilt mycket. jag känner inget för staden. jag brukar känna för städer. jag har fan varit förälskad i 3 städer. kärleken brukar växa fram (förutom barcelona, det var kärlek vid första ögonkastet). jag har bott här i snart 1,5 år och jag blir aldrig kär. det kan vara så att man bara har ett begränat antal städer som man kan bli förälskad i...jag vet inte.

jo jag vet visst vad det beror på. jag känner inte staden helt enkelt. jag hittar in till stan från campus. jag hittar till H&M, fotoquick, marie kuhlers dansskola och resecentrum. that´s it. okej frimis vet jag vart det ligger också.
norr, öster, väster, söder...ingen aning. jag har aldrig fattat vad som är grejen.

jag & emma diskuterade häromdagen att det hela nog beror på att vi inte känner någon i stan.
vi hänger på studentgatan liksom. sorligt men sant. hade man hängt med några coola människor på coola förfester i schyssta lägenheter i city hade känslan säkert varit en annan.

och jag som bestämde innan jag flyttade (eller reste) att jag inte skulle bli en typisk nördig student.
finns alltför många av dem i uppsala. helt insnöade på sitt. "vaddå finns det andra uteställen förutom nationerna....ehh?". jag har blivit exakt så fast 7 resor värre. usch...

vad jag slutligen kan säga är att kärleken kan vara på väg...hänger ganska mycket med klasskompisar som är riktiga örebroare. de kanske kan få in mig på rätt spår.....jag slår vad om att jag och örebro blir tillsammans precis den dagen då det är dags att resa vidare...

första månaden den här hösten gick som på räls. den var fullspäckad. jag gjorde saker hela tiden.
plötsligt tog det stopp. jag orkade inte mer. det värsta av allt var att jag inte kände igen mig själv längre.
 det är det värsta jag vet.  jag visste inte vad jag ville. jag visste ingenting.

nu är jag tillbaka. nästan helt i allafall. det är skönt. jag har reflekterat så mycket. jag är  fortfarande mitt uppe i en period där jag  bearbetar och lär känna mig själv och mina behov. det är så skönt. det ger mig kickar varje dag.

 emmy sa till mig idag
"du verkar alltid ta tag i problemen direkt, ta reda på vad som är fel, göra något åt saker och ting. det är inte alla som gör det, du är stark även när du är svag".
och emma sa förut
"även om du mår dåligt så är du alltid en av de mest positiva personerna jag känner, du funderar alltid på vad som ligger bakom problemen och vad du kan göra för att må bra igen".

Sådana saker är så jävla sköna att höra. jag har flera otroligt bra vänner som verkligen stöttar mig i allt.
men i slutändan är det ju jag som måste få mig själv att må bra igen. det bästa någon kan säga är "du är stark, du kommer kunna ta dig ur det, jag finns här för dig, men du klarar det".

jag menar inte att ensam är stark. vill inte ens tänka på vad jag skulle gjort utan mina vänner den senaste1,5 månaden. men som sagt, det är alltid man själv som måste göra grovjobbet.
att man har ansvar för sitt eget liv är väl inte direkt någon nyhet. det  har man hört 1000 gånger.
det är nyttigt dock att då & då att tänka över vad det verkligen innebär. man kan inte skylla på omständigheter.  I am the boss. detta framkallar hos mig både känslor av behag och obehag. men mest tycker jag att det är jävligt skönt. om det går dåligt dömer jag mig själv hårt, men om det går bra- vilken belöning man får!!

tillbaks till hösten då så känns det som att det är fler än jag som varit i down-perioder.
jag har nog aldrig haft så många djupa samtal  med så många olika av mina vänner som nu.
 man kan alltså konstatera att man inte är ensam. ibland känns det som att man är den enda i världen med problem. tittar man sig omkring upptäcker man dock att så inte är fallet. de flesta bär på något som tynger dem.

det bästa man kan göra är att prata. jag har upplevt under den senaste tiden att både jag & andra blivit bättre på det. så låt oss fortsätta öppna oss och fortsätta stötta varandra.
och självklart inte glömma bort att ha lite roligt mellan varven. life can be a bitch sometimes, men ibland måste man bara släppa allt och skratta åt eländet. vafan, det man inte dör blir man ju starkare av som det heter.

de bästa smeknamnen uppkommer helt klart utan minsta ansträngning.
helt plötsligt så är en person bara a.k.a liksom.

här kommer ett gäng...

svampskallen: en kille från skrapan med frilla som en svamp (ungefär som ryan i O.C)
tillhörande citat: "du hånglar med svampskallen" "nej?!? lyllo!!!". "nej alltså DU hånglar med svampskallen!!"
varav ingrid tittar till vänster och där står svampskallen i egen hög person och håller henne i handen.

samepojken: innehar sameliknande ögon. ännu en av ingrids gamla grabbar. jobbar numera på stadium i uppsala och är ett hett byte på vip-loungerna i stan.
tillhörande citat "har du träffat den där eskimå-killen ngt mer?" (emma)

ronja:  mest på grund av sin stora vita puffiga vinterjacka och svartbågade glasögon tilldelades denna snubbe smeknamnet ronja.
syftar inte på rövardotter utan familjens katt som var vit. vi brukade säga att martin som killen hette och ronja var samma varelse. vrickat? ja. roligt? som fan.

snicksnack och kungen: carl-henrik  och gustav . lundellskans skolans största brats. den ena asnojig över att jag skulle sprida ut att han hade klängt på mig en kväll ute och skrev i ett sms "du kan gå runt och snicksnacka om du vill, det tjänar ingenting till". den andra påstod sig vara "kung på skolan". på allvar.  yeah.

kenny kräm: kenny från grillby. vi träffades på hultsfred. tillhörande citat: "man kan ju inte äta på festival, jag har bara ätit kräm", sen stod han och halsade ur en tetra med jordgubbskräm.

malfoy: holländsk spillevink som gick på samma språkskola som mig i barcelona. såg ut som malfoy i harry potter. var tydligen något av hollands motsvarighet till den nackne kocken om jag inte minns fel.

wei-lee: uppenbarligen var jag ett ganska stort fan av sunset beach förut. annars skulle jag inte uppkallat en person efter en karaktär från serien bara för att han var kines.

rödtröjan: kommer från en röd we-tishirt som denne gosse hade på sig en gång. kan också förkortas RT.
sköldpaddan: tysk utbytesstudent som ser så pass mycket ut som en sköldpadda att han tjejkompisar var tvungna att ge honom ett skalmangosedjur i avskedspresent. tror inte att han förstod dock.

ken och sekreteraren: ken kallas för ken för att han helt enkelt ser ut som ken. barbiedockan alltså.
sekreteraren var (är) kens flickvän och kallas för sekreteraren på grund av sina glasögon, frilla och kläder. har även hört att hon håller sin skrivmaskin tämligen kär.
dessa två smeknamn håller dock på att konkurreras ut av två nya kandidater sokrates och lampskärmen. tvivelaktigt är om sokrates verkligen håller då personen i fråga faktiskt heter det på riktigt (i andranamn). lampskärmen däremot funkar finfint, upphovsmannen är stefan och namnet syftar givetvis på damens frisyr som är innehar formen av en lampskärm.

filrocksjens: precis som det låter. en jens i en filtrock. kan vara dags att byta då ryktena går att det är långa stickade koftor som gäller nuförtiden.

piff och puff: två ekorreliknande utbytesstudenter på örebro universitet. väldigt söta. så söta att jag till och med har satt upp en bild av dem på min vägg bland mina vänner. har pratat med personerna typ 2 ggr. men man kan se det mer som en idolbild.

förutom hångellistan hittade jag i samma ovannämnda kartong en lista på helylle- respektive inte helylle-karaktärer i sunset beach.

jag och ingrid var nämligen helt fixerade vid begreppet helylle. vi pratade alltid om vilka som var eller inte var helylle. vi ville själva vara helylle, men var det absolut inte. vi kände några riktiga helyllemänniskor som vi avundades. nu i efterhand har jag insett att dessa människor egentligen bara var jävligt tråkiga.

definitionen var ungefär: person som alltid gör det rätta, aldrig sårar någon annan, alltid är 100% ärlig och genomsnäll.
låter inte så jäkla muntert? eller?

några helyllepersoner i sunset beach var meg, caitlin och självklart den präktiga prästen vad han nu hette (även om han faktiskt hade sex med sin brors fästmö).
några som inte var helylle var gregory och annie.


ehh...vrickat bloggande kan verkligen alstras under bakissöndagar. sorry, men jag kan inte låta bli.

extrem nostalgiker som jag är sparar jag på allt. nyligen tittade jag i en av alla dessa kartonger med urskrivna dagböcker, gamla kalendrar, biobiljetter med mera som står hemma hos mina föräldrar.
denna gång återsåg jag en kär gammal vän- hångellistan.

året var 2002 och årstiden var sommar. jag och min dåvarande bästis ingrid flyttade samma dag som vi tog studenten in i en lägenhet på kantorn i uppsala. förutom vi två skulle också johan bo där, en 16årig kulting som jag övertalat på vår gemensamma arbetsplats Mcdonald´s att han skulle bo med oss så att hyran skulle bli lägre. varför vi frågade just honom är en annan historia.

att säga att det rådde kaos i den här lägenheten vore en underdrift. inte nog med att johan hade sina kulting-kompisar där för jämnan verkade det som att vårt killgäng på den här tiden hade flyttat in på obestämd framtid. att vi överhuvudtaget kom iväg till våra respektive jobb den här sommaren är ett under.

mellan mig, ingrid och johan pågick en tävling om vem som hånglade med flest, så skapades den berömda hångellistan som givetvis fick hedersplatsen på kylskåpsdörren. det roliga var att jag och ingrid hånglade med typ exakt samma personer, det vill säga johans alla kompisar. alla vi tre hade även varandra på listan. vem som vann förtäljer inte historien men jag tror att det var jag.

förutom allt detta utbytande av saliv hände det en hel del andra saker under vårt "vilda festande".
exempelvis urinerade en av våra grabb grus-kompisar i grannarnas kartonger på en fest. blev inget mer nerhissande av kakor efter denna incident (det bodde ett jättesnällt tyskt par i lägenheten ovanför oss där tanten hissade ner små paket med kakor till oss via balkongen, som tack fick de sina ägodelar nerkissade).

innan vi flyttade därifrån hann vi dessutom ha sönder (genom att hoppa i den) en soffa ("det är ingen IKEA-soffa direkt!") och ägarna av  lägenheten krävde oss på 5000 kr för denne och 3000 kr för omslipning av köksbordet där vi av någon outgrundlig anledning hade lyckats kladda med tusch som inte gick bort.
på något vänster lyckades vi emellertid slippa dessa kostnader. tror att våra föräldrar var inblandade.
i augusti flyttade vi hem igen.

i slutet av 1:an på gymnasiet träffade jag en kille som hette niklas på en fest. vi hånglade, bytte nummer, började träffas och blev tillsammans. alla mina kompisar var helt lyriska "åh, äntligen verkar det som att du har hittat någon" och "ni passar så himla bra ihop, ni har samma stil" (vi var båda små "poppare" i converseskor). förhållandet tog slut efter två veckor. jag var inte överdrivet ledsen, tyckte tvärtom att det var skönt att bli singel igen  , mina kompisar däremot var besvikna på mig, särskilt eftersom att det var jag som hade gjort slut. man skulle ha en pojkvän, så var det bara, de kunde inte alls förstå att jag kunde välja att vara "ensam" framför ett förhållande, även om förhållandet inte alls var något att hänga i julgranen.
jag var 16 år när detta inträffade, nu är jag 22. och jag kan inte påstå att det blivit särskilt mycket "bättre" sedan dess. mina vänner har för länge sedan gett upp hoppet .

under en lång period var jag inte alls berörd över att jag inte alls lyckades med att träffa någon, bli förälskad, bli kär, fira "vi har varit tillsammans i ett halvår" tillsammans med någon och så vidare.
nej, jag snarare såg ner på de av mina vänner vars årslånga förhållanden avlöste varandra, såg dem som svaga individer som var tvungna att ha någon hela tiden.
jag däremot, jag var stark och självständig, träffade en massa olika killar hela tiden och trivdes med det.

men man blir less på det också, efter flera år av en jävla massa strul, misslyckade 2-månadersförhållanden har jag verkligen börjat  längta efter att hitta något med mening i.

faktum är att det är så jäkla svårt. jag förstår bara inte hur alla andra lyckas. dessutom är folks förhållanden nu när man börjar komma upp i den här åldern riktigt seriösa, flera av mina riktigt bra vänner har liksom hittat den som de vill dela livet med.
visst jag har träffat killar som jag verkligen trivs med, har roligt med och så vidare, men när allt kommer omkring vill jag ändå bara gå hem på morgonen, äta frukost ensam och läsa tidningen.
har jag blivit för självständig och för bekväm? hur ska jag någonsin kunna anpassa mitt liv efter någon annan? förhållanden kanske bara är helt fel konstruerade för mig helt enkelt.
fast visst borde man kunna välja själv hur man vill att ett förhållande ska se ut? vem har sagt att det ska vara på ett visst sätt egentligen? men jag tror att det är den pressen jag känner. jag jämför mig för mycket med mina vänner och deras förhållanden, hur det "ska" vara. det generar stress och krav. kan man inte få ha det på sitt eget sätt? jag kanske bara vill umgås på nätterna, kanske inte vill baka bröd och gå på promenad hand i hand. måste jag det då? måste jag gå runt med inställningen att det här ska vara för evigt? kanske bara vill träffa personen i 1 månad tills något annat dyker upp. är det konstigt, är det fel?

jag är nog helt enkelt för uppe i mig själv. mitt uppe i självförverkligandet. för egoistisk. stannar inte på en plats mer än 1 år. men man kan väl vara värd lite kärlek för det?
jag vet inte. jag är bara förvirrad.

var hemma i veckan för att plugga till en tenta. var rätt schysst faktiskt, hängde mest på juridikum med alla coola juridikstudenter och kände mig lite som en uppsalastudent.

för övrigt bodde jag givetvis hemma hos mina föräldrar i storvreta. att bara vara hemma under några dagar kan vara nog så påfrestande. faktum är att jag brukar vänja mig  när jag bor hemma under längre perioder.

den första knäppa kommentaren fälldes i bilen hem. pappa frågade om jag fortfarande var involverad med "de där stipendiaterna".
efter en stunds betänketid förstod jag att han syftade på utbytesstudenter. det mest komiska var att han inte fattade att jag inte förstod vad han menade på en gång. enligt honom var det självklart att utbytesstudenter är lika med stipendiater, de går ju på stipendium.

annat som retar gallfeber på mig hemma är pappas daltande med min lillebror erik.
exempelvis glömmer erik nyckeln till skåpet i skolan titt som tätt. han har alltid varit en liten slarver, typ tappar bort sitt busskort, glömmer kvar sina instrument på konstiga ställen och så vidare. att detta fortgår på grund av detta evinnerliga daltande verkar dock inte ha slagit min ömma fader.
nej, han åker utan minsta betänksamhet hem från jobbet till storvreta (1,5 mil) där han hämtar nyckeln och forslar den sedan till lundellska skolan som ligger på andra sidan stan. dessutom åker han buss, det tar typ en och en halv timme. ibland händer det att han tar fel buss och hamnar i en helt annan stadsdel och sedan går. allt detta bara för nyckeln till skåpets skull. det ska tilläggas att min lillebror är 16 år. jag menar hur många gånger glömde man inte skåpnyckeln i gymnasiet? det är inte så att man klarar sig utan böcker under 1 dag?!?

 
igår kväll när jag inte orkade stå i kö till kåren gick jag hem och läste bloggar under lika lång tid som det hade tagit för mig att komma in. det vill säga i 2 timmar.

mina favoriter har jag länkat. de två mest givna är ebba von sydows och sigge eklunds. de kompletterar varandra utmärkt, ebba för det yttre och sigge för det inre.

har spenderat otaliga timmar med bloggläsning och insett att alla andra typ bloggar 100 gånger oftare, bättre och mer avancerat än jag gör. det måste bli ändring på detta. jag vill inte vara en usel bloggare längre. I refuse.