Nöjd.

Jag vill lära mig många saker. Allra helst att gräset inte är grönare på andra sidan. Mitt största mål just nu är att lära mig att bli nöjd. Här och nu.

Just nu lever jag i ovisshet om hur framtiden ska bli. Det är det värsta jag vet! När jag inte vet vad jag ska göra går jag och tänker på det hela tiden. Det färgar hela min värld och allt jag gör.

Well, jag är i alla fall jäkligt nöjd över mitt och Anders förhållande. Jag tror inte att man kan vara kärare än vad vi är just nu.

Jag är också nöjd över mina julklappar. Sex and the city-boxen och en Ipod från pojkvännen. En rosa yogamatta, några bra böcker och dyra lakan från mamma och pappa.En tavla från Annki. Dior-smink från systeryster. Och en massa andra bra grejor förståss! Ja, jag är materialist.




Ibland är jag...

den sloppiest person ever...

Insåg att senaste dagen till att tacka ja till kurs till våren är på torsdag. Givetvis har jag ingen aning om hur jag ska kunna genomföra detta eftersom att jag har "tappat bort" (slängt kanske är ett mer lämpligt ord) både antagningspapprena och den där koden till studera.se.
Dessutom sökte jag försent (skyller på tidsskillnaden) och är inte säker på att jag kommer in överhuvudtaget. Visserligen har jag funderat på att inte läsa den här terminen (invecklat? yes) men jag vill kunna ha alternativet.

Har också insett att om jag inte pluggar kommer jag inte kunna gå ut i Uppsala! No kårleg! Vad ska hända med högtider som valborg?!? Distanskurs är förstås lösningen. Men varför varför kunde jag inte tänkt på det lite tidigare? De enda som har platser kvar är kurser som "invandrarspråk i Sverige förr och nu". Jag har redan läst bulgariska. Det räcker.

annandag och sprudlande kreativitet

Jag har vissa dagar då jag bara vill krypa ur mitt eget skinn för att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv. Det är ingen jobbig känsla - tvärtom, den är grym och härlig. Det är dagar då jag känner mig så stark och kreativ att det känns som att jag skulle kunna åstadkomma vad som helst.
Jag får massor av ideér om allt mellan himmel och jord (tyvärr lever jag efter devisen att man aldrig ska avslöja sina ideér på grund av att andra 1) kan sno dem 2) kalla sig själva realister och negga ner en).
De här känslorna brukar vara i ungefär en halv dag sen försvinner dem och alla saker jag kommit på känns med ens inte så bra längre....
Det bästa jag kan göra är i alla fall att skriva upp mina tankar. Jag har insett att jag också måste finna vägar att ta vara på de här stunderna på bästa sätt och att komma tillbaks till det här tillståndet lite oftare.


Juldagen igår var annorlunda från alla juldagar. De senaste åren har  utgången på juldagen (och annandagen med för den delen) varit typ höjdpunkten under året. Jag har verkligen älskat det.
I år var det...sådär. Kanske på grund att jag hamnade på "fel" ställe. Förra året på katalin träffade jag så många. I år på Birjer Jarl träffade jag färre. Kanske också på grund av att jag inte känner så många längre. Det har gått lång tid nu. Det var snart 5 år sedan jag tog studenten (!). Sista året i gymnasiet var jag ute jämt och det kändes som man kände alla. Sedan kom studenten, vi skaffade kårleg och blev uppblandade med alla studenter, vi flyttade till andra städer och vi åkte utomlands. Och det är ju det som är charmen med juldagen. Att alla "riktiga" uppsalabor är hemma och går ut och träffar varandra. Men som sagt, det har gått 5 år nu. Jag känner ingen längre. Hursomhelst var det givetvis skitkul att träffa de bästa vännerna efter en termin borta. Jag kan verkligen sakna Uppsala ibland.

Ibland känns det dock som att det som är charmen med juldagen också är baksidan. Att man går ut för att "visa upp sig". Titta på mig! Jag har kommit så här långt, jag har varit här och där och pluggat det. Vem har coolaste outfitten, vem har mest koll eller snyggaste pojkvännen (givetvis är det jag, du skulle varit med älskling).
Visa upp sig och döma andra. "Vilken ful klänning hon har på sig" eller "oj, blev inte de tillsammans redan i 8:an?  De bor säkert kvar i Storvreta fortfarande".

Och jag är tyvärr inte ett dugg bättre...

jävla jetlag

Blev ingen bio. Någon gick och la sig i 3 timmar och sov.

Back in beautiful Sweden

Efter två dagar har den värsta jetlagen börjat lägga sig.

Flygresan var seg. Från Chicago till Stockholm var det en tjej från storvreta på planet. Vad är oddsen?!?
Var konstigt att höra folk prata svenska igen. Själv har jag kommit in i det rätt fort. Var faktiskt värre efter Dublin. Enda gången var i bilen från Uppsala (stannade hos föräldrarna för en frukost, adventsfika & lunch, riktig mat på riktiga tallrikar!) till Örebro då jag vaknade efter att ha slumrat till frågade Anders "Where are we?".

Har aldrig varit så glad över att vara i Örebro förut. Allt är så litet och pittoreskt. Jag och Anders har gått på stan, fikat på Hälls. Nu ska vi till Hamnplan och köpa en julgran! Ikväll blir det Djävulen bär prada. Finally!

Det mesta med att ha kommit hem är positivt. Men jag saknar människor mer än jag trodde. Erica, Marieke, Yuki, Verena....

Hursomhelst, det är skönt att vara tillbaks i beautiful Sweden!

sakna vs inte sakna


Saker jag kommer att sakna...

Alla matställen

Utbudet av billigare matställen/restauranger är mycket större här. Och då menar jag absolut inte bara fastfoodställen även om det finns rätt gott om dem också. Taco Bell, panda express, pita pit, subway, yc mongolian grill, pf chang's, oreganos, raw, chilis, applebees, chuckbox....listan kan göras lång.
Kommer sakna hummusen på pita jungle, oreganos chip chocolate cookie-efterrätt, subways 3 kakor för 1 dollar....Fast Sverige kompenserar upp det med mysiga kaféer. Det finns inte här. Vad som är lite synd också är att nästan alla restauranger här är kedjor! Vilket gör att de förlorar lite av sin genuinitet.

Iste

Klart man kan dricka iste hemma också. Men här finns det iste överallt, till och med på MCdonald's. Har väl med klimatet att göra antar jag. Jag dricker jämt iste! Helst osötad (det sötade smakar oftast mer som saft). Favoriterna är Liptons Lemon ice tea och det gröna isteet på Raw.

Shoppingen

I'm not crazy about A
bercrombie and fitch som alla andra. Men jag kommer givetvis sakna Victoria Secret, Sephora, American Apparel, Urban Outfitters (men det är ju bara att åka till sthlm egentligen). Dessutom finns det en mängd schyssta butiker med H&M-priser. Eller till och med billigare. Kläder här är generellt sätt billigare. Och det finns massor. Fick mig att tänka efter häromdagen dock, vem är det egentligen som slavar för säkert nästan inga pengar alls för att kläderna ska kunna säljas så billigt? Ett par skor för 150 kronor och en klänning för 100?

Att kunna gå till skolan i mysbyxor
Jag har inte sett någon i mysbyxor i skolan i Sverige sedan det var lite sådär "småinne" bland innebandytjejerna på Ärentuna. Här har till och med jag gått till skolan i mysbyxor. Man höjer knappt på ögonbrynet ifall man ser någon i pyjamas. Själv älskar jag kontrasterna man kan skapa! Ena dagen klänning och andra mysbyxor.


Saker jag inte kommer sakna

Adeplhi Commons
Also known as fängelset. Grått, sterilt och så omysigt som det kan bli. Studentgatan är en
dröm i jämförelse. Nej, jag kommer verkligen inte sakna dyngpölen (vi brukar säga att det är vår swimming pool) utanför min dörr, den enorma intorkade röda spyan som jag måste hoppa över varje gång jag ska till eller ifrån köket eller att gång på gång bli av med mat, kastruller och dylikt.

Alla brudar brutta på ASU
Givetvis kan man inte dra alla tjejer under en kam. Jag känner flera amerikanska tjejer som jag verkligen gillar. Men generellt sätt är det på en annan nivå än vad man är van vid från Sverige. Det är mycket mer yta, konkurrens och brudighet. Lite back till högstadiet liksom. Folk har inte vuxit ifrån att kalla varandra för "slut" och "whore". Känns liksom...."gäsp, vad ointressant och oattraktivt". ASU är för övrigt känt för att ha de snyggaste tjejerna av alla colleges i USA. Well, kommer man från Sverige blir man inte direkt chockad av att vandra runt på campus, men visst, folk är inte fula. Och amerikanare verkar gilla stort, fönat hår, "randiga" slingor (oh, yes it is still so hot here!) och tacky make up så jag förstår att tjejerna på ASU går hem. Men jag kommer inte att sakna dem.

The cops
Jag kan helt ärligt inte komma på en enda större fest jag har varit på som polisen inte kommit och brytit upp. Amerikanare är galna i lag och ordning. Exempelvis har ASU typ 60 egna poliser. 60!?!? Why? 
Några av mina kompisar har fått flera tusen i böter för att de cyklat på trottoarkanten! I början när man inte var van var man rädd för allt. Får man bära på en påse med alkoholhaltiga drycker i på offentlig plats. Prata i mobil när man korsar gatan?

Att kunna gå till skolan i mysbyxor
Well, efter en hel termin av ASU-hoodies, korta mjukisshorts till gympaskor och Juicy-cotoure-dressar (jag hoppas ni förstår att jag inte syftar på mig nu) börjar man bli lite less på den totala brist på variation som råder. Nej. Amerikanare är inte modemedvetna. Jag tyckte inte att det var så farligt i början. Men nu har jag sett samma leggins och jeanskjolar i fyra månader. Det finns så mycket fina kläder i affärerna, men vem har på sig dem?


Om 24 timmar är jag hemma i Sverige igen....vi ses!

det så overrated starbucks

Amerikanarnas stolthet stavas starbucks coffee.
Vill man gå och fika här är det starbucks man går till. Att sitta ner och fika är dock inte så vanligt som man är van vid i Sverige. Här är det "to go" som gäller. Amerikanarna är nämligen arbetsnarkomaner och deras förhållande till tid präglas av tanken att man ska "gain time". Exempelvis är det omöjligt att få en riktig mugg eller en riktigt glas på ett kafé här. Man kan bli serverad en skummig och god chai latte, men alltid i en pappers- eller plastmugg.

Tillbaks till Starbucks då. Vi svenskar har nog uppfattningen att starbucks är något "urban" och "coolt". Starbucks konnoterar storstad och kändisar. Och visst är det så, att i Europa finns Starbucks endast i de större cosmopolitiska städerna. Vi är också vana att se bilder på det kända folket i diverse skvallertidningar där de går och sippar på sitt starbucks-kaffe i L.A eller NY.

Jag gillade verkligen starbucks i början. Men efter att ha insett att 1) så gott är det faktiskt inte 2) absolut inte prisvärt 3) det finns i varenda liten håla här, på de sunkigast bensinmackarna, på de sunkigaste ställena mitt ute i ingenstans. När jag upptäckte det förlorade starbucks all sin storstadsromantik och charm. Dessutom känns det som att starbucks har monopol. Det finns typ inget annat kaffe.
Även på andra kafeér står det "we proudly brew starbucks coffee". Why proudly? Varför är alla så fixerade vid Starbucks? Starbucks är lika mainstream som McDonald´s. Starbucks är trist.





sista helgen i amerikatt

Av min sista helg här kommer jag främst att minnas...


Legally Blonde-adventure; pedicure

I fredags morse gick jag och tre tjejer till en nagelsalong på pedikyr. Efter 4 månader i flipflops var det behövligt.  Kanske låter hemskt att säga att det inte var så förvånande att de tre asiater som jobbade på salongen inte kunde någon engelska whatsoever. Men, så var det. Fötterna blev otroligt vackra i alla fall och naglarna äntligen målade i mörk-mörk röd. Har letat efter den färgen så länge!

Efteråt gick vi till Tempes nyttigaste matställe, Pita Jungle. Där åt jag, förutom en av deras underbara pitas,  den bästa hummusen ever made. Kommer sakna alla bra restauranger här!

The last shopping; Arizona Mills (verkar det som att jag alltid shoppar? det är ingen villfarelse, det är sant)

Arizona Mills var den första "mallen" jag besökte här. Jag var inte jätteupphetsad över den upplevelsen. Jag var utan kläder (ni kommer väl fortfarande ihåg den försvunna väskan?), jetlaged och allmänt kinkig.
Arizona Mills kändes den här gången som helvetet på jorden. Det var för mycket folk, högljutt, kläder med strass i syntetmaterial, levisjeans från 1995 och så vidare.

På grund av denna upplevelse har jag aldrig återvänt till dit. Istället har jag åkt till de lite mer "fancy" köpcentren i Scottsdale och Chandler. Hursomhelst, efter att ha sett fler och fler komma tillbaks med schyssta grejor, som converseskor för 25 dollar, tänkte jag att; "fan, det kanske är dags att ta en tur dit igen".

Jag ångrar det inte! Tyvärr har min kamera pajat (bajs) så jag kan inte lägga upp några bilder, men vilket fynderi som inträffade denna lördag! Heels för 19 dollar! (har försökt hitta några som liknar de jag köpte, men har inte lyckats), två underbara klänningar varav en liknar den Sofi Fahrman hade på sig på sin förra outfitbild på aftonbladet.se. Jag vet att klänningar har varit på tapeten ett bra tag nu men det är verkligen mitt nya! Varje gång jag kommer med en ny klänning frågar folk "men kommer du verkligen kunna ha på dig den där i Sverige?". "Ehh...yeah, I can wear like thick tights and a warm sweater...hrm..". Jag tror att jag förträng hur kallt det är hemma under vintern. Jag skrev att det var kallt här för ett tag sen..men jag menar, det går inte att jämföra!

Pluggsöndagen som förvandlades till någon helt annat

Klockan 1 vaknar jag och tänker "man kanske skulle gå upp och plugga". Pratar med Anders på skype samtidigt som jag kollar min mail. Jag har fått mail från min lärare. "Hon ska säkert informera om något för den kommande tentan" tänker jag. Nehepp. Tji får jag. Eller snarare en chock. Det visar sig att jag har missat tentan! Jag har klantat till det och fått 12/7 till den 12 december. Hursomhelst, efter ett mail tillbaks ("I'm a stupid exchange student", "your class is my favorite") kommer vi överens om att jag får skriva tentan på onsdag istället. Härliga tider! En extra pluggdag än förväntat.

På eftermiddagen går jag med Marieke och Verena till Dunkin Donuts för första (och förmodligen sista) gången
I Barcelona fanns Dunkin Donuts i varje gatuhörn därför var jag rätt förvånad över att det fanns så få här! Jag frågade en tjej i min klass om detta och hon sa att det berodde på att folk blivit mer hälsosamma de senaste åren. Really? Ja men kära amerikanare! Ni tror väl inte på allvar att Frappuccinos med vispgrädde är hälsosamt? Jag ser minst 10 sådana varje gång jag har lektion. De amerikanska bruttorna älskar verkligen sina frappucinos. Försökte dricka en liten en gång men mådde illa efter halva.

Som vi alla vet älskar amerikanare (förutom frappes) tacky christmas decorations. På kvällen skjutsar Mariekes "pojkvän" Dave oss till ett neighbourhood i Chandler för att titta och ta kort på hus med crazy christmas lights. Här snackar vi rader med hus med 10 000 lampor, stora plasttomtar och renar som rör sig. Vissa har till och med julkrubbor med Josef, Maria och co i människostorlek på gården! I en trädgård ser vi en uppstorad snöglob med hela nalle phu gänget som snurrar. Galet.

Innan vi åker hem tar vi en tur till downtown Phoenix där jag får bekräftat för mig att det inte är något att se.
Ett gäng skyskrapor fulla med kontor, en hooters restaurang samt en liten park med ännu fler lampor.

Sista helgen i Tempe har gått till ända. Konstigt.


10 dagar kvar

Känns nästan lite overkligt att det bara är 10 dagar kvar!
Idag hade jag min sista lektion. Skönt! Inga fler tortyr-tidiga mornar!

Som ni nog förstår längtar jag hem mycket. Det blir så när man har sin fästman på andra sidan jordklotet.
Just nu går dagarna nästan skrämmande sakta för att jag längtar så mycket. Hursomhelst har jag massor att göra (förutom 3 sista final exams ska man ju göra allt en sista gång, sen ska det packas, städas och inhandlas presenter/julklappar) så det borde inte vara några problem att få dagarna att gå.

Eftersom det var en av de sista dagarna med mycket folk på campus idag passade jag på att fota lite.

17031-135

Utanför Memorial Union där alla matställen ligger.
Närmast med gula parasoll är mitt favoritbagelställe - Einstein bagel.

17031-136

Jag och kaktusen!

17031-137

Okej jag erkänner jag har inte tagit den här bilden själv. Tydligen hade jag bara fotat Hayden library med min systemkamera. Hursomhelst, Haydens kafeteria är mitt favoritpluggställe.

Kommer nog sakna campus lite! Är så annorlunda från Örebro universitet. Inte bara för att det finns kaktusar & palmer, utan för att också för att det är så mycket folk i omlopp hela tiden. På ÖU händer det ibland att man är helt ensam i en korridor eller fik. På ASU händer det saker hela tiden. Band spelar på skolgården, folk säljer porslin (det är sant, det vara några som gjorde det idag), någon kristen fundamentalist står och propagerar mot abort.

Inget ont om kårens eller krakas mat (men om Forumhusets, blä!) men på ÖU kan man inte få en fortune cookie där det står "your financial outlook is excellent" (jag fick det idag, som ett brev på posten, har oroat mig för min rasande ekonomi senaste vecka och fortune cookie-lappar tror jag blint på) , Starbucks coffee eller äta så mycket man orkar av en kakbuffé.


Sista bokstaven på sista ordet på sista uppsatsen...

Nu har jag skrivit klart min sista paper. Kan inte med ord beskriva hur skönt det känns.
Visst, jag älskar att skriva, men inte för att jag måste. Inte om baletten "nötknäckaren" och helst inte på akademisk engelska heller.

Just nu håller mina ögon på att falla ihop men tiderna börjar bli bättre här.
Mindre plugg & mer bloggande åt folket!

I will be back! Och det snart. Ska bara sova först.



En bättre bild.

17031-134

Flooding in Adelphi


Klockan 2 pm idag när jag satt och pluggade knackade en excited Marieke på dörren.
"Emma there is something you have to see". Hm...eftersom min käre vän Marieke är som ett litet barn ibland och blir exalterad över det mesta blev jag inte sådär jätteupphetsad men jag följde med henne. 

Hela Adelphi was flooding!
Tydligen  var det något som hade gått sönder i vattenledningarna under Rural road som går precis bredvid Adeplhi Commons. Vattnet bara fortsätter att forsa...väntar med spänning på vad som ska hända härnäst. Eftersom jag bor på bottenvåningen och vattnet börjar stiga allt högre har jag plockat upp allt från golvet. Om de inte får stopp på det snart är det bara en tidsfråga innan det börjar komma in vatten på mitt rum.
Yeah!


17031-132




17031-133

Bilderna är 3 timmar gamla så det är ganska mycket värre nu...

Thanksgiving & Santa Fe

Förra helgen firade jag thanksgiving för första gången.  Erik som också är utbytesstudent från Örebro Universitet i North Carolina tog orden ur munnen på mig så jag citerar honom.
 
"Thanksgiving var kul värre även om jag aldrig fick någon 100%-ig klarhet i vad det egentligen är man firar. Men såvitt jag förstod är man tacksamma över att några indianer bjöd de första pilgrimerna på middag innan de senare började sätta dom i reservat och döda deras bufflar, så det vill man ju förstås inte missa att fira!".

Min enormt generösa vän Megan bjöd hem mig och flera andra utbytesstudenter till sin familj för thanksgiving dinner.


17031-129

Tilläggas bör är att Megan tillsammans med sin syster och mamma har gett ut 2 kokböcker som tillsammans har sålts i mer än 2 miljoner exemplar! Ni kan ju tänka er att maten var helt okej...

17031-130

Jag placerade mig strategiskt framför kalkonen!


Dagen efter thanksgiving day åkte jag & 10 andra till Santa Fe i New Mexico. Jag var väl kanske inte sådär jättepigg på att åka till en stad med halva Örebros invånarantal men mina vänner övertalade mig med kommentar som "Santa Fe är en av de mest välbesökta städerna i USA" & "Santa Fe är den äldsta staden i USA" (so exciting, eller hur?) . However, efter några om och men (varför åker vi inte till Las Vegas??) svalde jag min stolthet och följde med på den sammanlagt 18 timmars bilresan (dit & hem). Crazyness.

Well, Santa Fe var rätt mysigt efter allt. Och jag har ju varit i några storstäder nu. Santa Fe kändes som en blandning av vilda västern, indianreservat och Mexico vilket var rätt coolt. Hela staden var dekorerad i lampor och det var kallt. Första julkänslan infann sig!

Vi gick på museum (New Mexicos historia, åååhhh så iiiintressant), kollade kyrkor och givetvis shopping - utbudet som bestod av 1) indian art craft 2) cowboystövlar 3) konstiga prylar som...

17031-131

...de här...men vem vet, någon kanske kommer få ett porslinsskelett i lilla huset på prärien-mundering i julklapp...


Vad ar...

det mitt vanstra oga skadar?!?!

En sarskrivning pa min sida. Skriven av mig sjalv. Allt uppsatsskrivande pa engelska kanske paverkar mig mer an jag tror.


hits