Fullt upp med bokföring. Ciao!

Till skillnad från flera av mina kollegor och annat löst frilansfolk jag känner har jag bestämt mig för att bokföra och deklarera alldeles själv. Delvis är jag lite för snål för att hyra in en redovisningsperson och sen tycker jag att det är lite småmysigt. Eller jag trodde att jag tyckte det. Tills idag när jag upptäckte att alla kvitton låg i en enda stor hög (och inte satt prydligt instuckna i en pärm som jag hade en illusion av) och att jag inte alls visste vad debit, kredit, balansräkning och diverse begrepp betydde. Jag har svettats, slitit mig i håret och förfasats över tjeckiska kvitton med försvinnande text. Och jag som högljutt skrytit på jobbet och sagt att "det är väl bara lite plus, minus, avdrag och moms - det är väl inget"

Men ändå har jag förtjusts lite. Tänk att den där megafrukosten jag och Anders åt på ungerskt filmcafé ála bio Rio bara kostade 25 svenska enkronor (och att jag gav typ 1,50 i dricks...). Och att även en enskild näringsidkare numera kan dra av traktamente. Dessutom är det fint att lära sig saker och ha koll på sin egen ekonomi.

Så jag får säga att plussidan (kredit?) ändå vinner och att soliga helgdagar veckorna framöver kommer tillbringas vid kvittohögen! Härliga deklarationstider.

Det var längesen jag verkligen skrev något på bloggen. Bilderna har tagit över lite och jag har blivit mindre personlig. Det går väldigt upp och ner med min integritet. Ibland vill jag skrika ut saker i cyberrymden och ibland vill jag inte prata med någon. Inte ens med mina föräldrar (förlåt mamma och pappa). En person jag i alla fall kan anförtro mig bra åt just nu är Anders. Ja, frågorna har haglat de senaste dagarna sedan jag ändrade min facebookstatus (tss), så jag kan väl lika gärna avslöja det en gång för alla. Vi har hittat tillbaks till varandra. Inte för att det direkt har varit en hemlighet. Vi började ses redan för...ja, när var det nu? Ett tag sedan i alla fall och betraktar oss officiellt som ett par igen. Det känns väldigt bra faktiskt och helt utan tvivel men vi ska inte bo tillsammans på ett bra tag och vi sover ofta utan varandra. Jag är fortfarande i extremt behov av att vara ensam. Fast denna vecka råkade det bli fyra nätter i rad vilket visade sig vara supermysigt och nästan framkalla något slags beroende. Nina var nämligen i lägenheten över påsk och låste båda låsen när hon åkte tillbaks till Köpenhamn.  Min egna nyckel till underlåset hade jag givetvis inte med mig. Men idag fick jag nyckeln i ett rekommenderat brev till jobbet så nu har jag ett hem igen.

Det har sammantaget varit en väldigt märklig vecka och min hjärna står i fyra hörn. Sommaren kommer allt närmre och just nu tycker jag att det är skitjobbigt att inte veta. Jag vet ingenting. Det kanske bara är en vecka innan jag vet men det liksom kryper i kroppen och jag kan inte tänka på något annat än hur allt ska bli. Jag gör upp treårsplaner i mitt huvud bara för att lugna ner mig lite fastän jag vet att det inte är någon jävla idé. Och jag klättrar på väggarna och tänker att jag behöver iväg. Men inte till någon storstad där man konsumerar. Jag vill se något helt annat. 

Hejsvejs.

Emmy var på besök och vi gjorde heldag. Bland annat med vårens första uteserveringsfika!





Sen var vi arty och gick till Bonniers konsthall. Jag matchade konsten. För övrigt en exakt kopia av ett riktigt spindelnät.







Emma hade house warming party version mindre i sin nya fina lya!





Sara textar Toyboy...





Lotta hoppar högt.



Härlig Stockholmsdekadens.