ett stort förlåt till alla mina vänner som är en del av ett par.

förlåt för...

att jag har varit skeptisk till er kärlek

att jag har tänkt tankar som "de är tillsammans bara för att de inte har något bättre för sig"

att jag suckat åt att ni tvunget måste ringa varandra sjuttiåtta gånger om dagen för att prata om ingenting

att jag har utbrustit "gud vad ni är tråkiga!" när ni ska ha ytterligare en filmkväll.

alla tankar jag har tänkt, ni vill egentligen inte veta, men de är många och ganska elaka.


jag hoppas att ni förlåter mig för jag tror er nu. och jag förstår.

ärligt talat hade jag helt och hållet tappat hoppet. jag har alltid haft drömmen om den stora kärleken och att det ska vara som på film. misslyckade relationer och frånvaro av känslor gjorde mig dock alltmer skeptisk.
jag trodde knappt på kärlek ett tag. jag förstod inte vad som var grejen. var det här allt? kunde jag tänka.
jag var inte bara skeptisk emot kärlek där jag själv var inblandad utan även emot andra. jag trodde inte på att folk verkligen var kära, för det fanns ingen kärlek. jag tänkte att folk bara var tillsammans för att de inte hade något bättre för sig ungefär. men det hade ju jag. så jag var inte tillsammans. jag lovade mig själv att inte utbyta min frihet vidare det inte kom något som verkligen var värt att göra det för. det fanns inga gråskalor. det var allt eller inget.  som på film eller ensam resten av livet. 


sen helt plötsligt var det precis som på film. det var precis så som jag fantiserat om det.
kärlek vid första ögonkastet, enorm attraktion, ett otroligt begär att hela tiden vara med personen, att  längta efter att höra personens röst, att älska allt den gör och säger vad det än gäller, att verkligen tycka om någon precis som den är, att inte få nog. kärlek.
om jag någonsin trott att jag varit det minsta kär förut fick jag tänka om. det här liknande inte något jag någonsin varit med om.

tre veckor har gått och det känns som att jag och anders har känt varandra hela livet. jag lever fortfarande i chock. hur fan kunde detta hända? jag har fortfarande inte riktigt förstått. men jag börjar förstå vad allt går ut på. att inget annat egentligen spelar någon roll.

hjälp vad längesen det var jag skrev. det är inte så att jag inte velat blogga. faktum är att om jag hade tiden hade jag kunnat producera tio blogginlägg om dagen.  min rosa bok är fullklottrad av saker jag vill blogga om...kruxet är att många av dem är färskvaror och måste skrivas direkt för att fylla något syfte.

 blogga är inget jag prioriterar just nu och det har verkligen sina anledningar...anledningar som jag inte kan göra något åt. det är inte mitt fel. jag kan inte välja att inte vara med honom. det är inget alternativ, även om jag hjärnan ibland inte så vill inte hjärtat  jag måste vara med honom!..därför får bloggandet stryka lite på foten för tillfället. men jag lever fortfarande efter mottot att man hinner allt man vill.

nu ska jag äntligen svara på din utmaning micela.

Challange!

Jag har blivit utmanad av:  Micela


Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.

1) Mitt förhållande till magasinet ELLE:

Jag prenumererar på ELLE vilken jag anser vara sveriges absolut bästa magasin. ELLE innehar alltid enormt intressanta och välskrivna reportage, det senaste trenderna, snyggaste layouten och så vidare. så varje gång ELLE kommer blir jag helt salig. MEN, kärleken till denna tidning har gjort att jag absoiut inte kan läsa den i vilka omständigheter som helst. jag måste städa först. det får absolut inte vara stökigt. jag kan heller inte läsa den på kvällen. det är en omöjlighet. som ni alla vet är mitt schema rätt pressat och det kan gå veckor innan jag hittar det perfekta tillfället att läsa min tidning på. ibland har jag inte läst ut ett nummer innan nästa kommer. jag kan heller inte låna ut den till någon annan innan jag läst den själv. gör jag det får jag enorm ångest. en gång när jag inte kunde sova började jag läsa ELLE mitt i natten. i ett stökigt rum. jag fick ingen ångest. det var konstigt.

2) kontrollbehov

jag avskyr att inte ha kontroll på tillvaron. en gång när jag gick i gymnasiet tappade jag min kalender i fyrisån. jag höll på att gå under. jag måste skriva ner allt jag ska göra även om jag har det i huvudet. och jag tittar i min kalender 14 gånger om dagen. om något ställs in eller inte blir som jag tänkt det kan jag bli galen.

3) prestationsångest

alla mina dagar är inrutade. jag är extremt strukturerad. varje timme måste bestå av något betydelsefullt. har jag inte något att göra kan jag inte bara sätta på tv:n och göra ingenting. jag måste känna att jag åstadkommer något. detta kan vara att bara ringa en kompis. för övrigt planerar jag in mina telefonsamtal. pratar en kompis längre än den tiden den personen tilldelats i mitt schema blir jag direkt stressad.

4) nya kläder/smink/skivor/andra prylar

om jag köper något nytt måste jag städa garderoben/toalettskåpet eller vad det nu kan vara. jag avskyr tanken av att ha nya kläder liggandes på gamla och då bli skrynkliga, fula och oanvändbara.

5) kortfascist

jag tar alltid massa bilder. spar på allt. skriver dagbok varje dag. är rädd att jag ska glömma saker jag har gjort annars. är inte särskilt bra för det är svårt att leva i nuet. om jag är på exempelvis en fest kan jag inte slappna av förrän jag har fotograferat. att inte hinna skriva dagbok en dag inger dödsångest.

det var det. jag hoppas att ingen blev helt uppskrämd och nu inte vill umgås med mig. jag vet, det låter som att jag är värsta galningen. det är jag inte. jag har distans till mitt handlande och brukar mest skratta åt mig själv. ni behöver inte vara oroliga!

jag utmanar: Malin, Suss, Malin Åland och Hanna.