Bon Futur
Igår var jag med Maja och Nadia från SI på Berns för att dricka Absolutdrinkar och kolla på någon slags vetenskapskonstinstallation. 
Nadia var i sitt esse och berättade för oss att hon har upptäckt att all hennes favoritmat går att köpa färdig. "Köttfärssås och spagetti klar att värma (sån där korv som det ser ut som att det ligger maskar i, ni vet...). Sen stack hon iväg, var borta i typ en halvtimme, kom tillbaks och förklarade att hon hade utfört sitt uppdrag för kvällen, nämligen pratat med Leif Pagrotsky (vad gör han på alla dessa fester?), konstnären himself Theo Jansen, samt Madeleine Levy, chefredaktör på Bon ("hon sa att jag skulle maila henne").
För övrigt undrar jag vad som egentligen händer på Nya Lydmar. Kolla in Ebbot i TSOOL när han gjorde Hej konsument i DNpåStan idag.
Bästa promenad: Från Djursholm till Danvikstull.
Favoritgata: Klevgränd.
Favoritdrink: En fet Kaskelott on the rocks i nya Lydmarbaren.
Äter lyxmiddag på: Nya Lydmar.
Bästa mikromaten: På Seven Eleven mittemot nya Lydmar.
Favoritförort: Djursholm och Danvikstull.
Fikar gärna på: På krita hos nya Lydmar.
Bästa lunchställe: Nya Lydmar.
Bästa brunchen: Nya Lydmar.
Bästa kaffet: På nya Lydmar.
Bästa konsertlokalen: Tyrol på Grönan.
Bästa baren: Nya Lydmarbaren.
Här bjuder jag mamma på middag: Nya Lydmar.
Senaste Stockholmsupptäckt: Att folk forfarande inte kan slappna av.
Senast sedda teater-/dansföreställning: En påtänd snubbe som gjorde piruetter vid centralstation i lördags.
Senast sedda utställning: James Nachtwey på Hotell Lydmar.
En bra gå bort-present: En likkista i vit marmor (!)
Det måste ju onekligen vara något speciellt med placet!
visst är det lite synd om människorna
Eftersom att jag igår fick kritik för att jag inte lägger upp tillräckligt med bilder på min blogg...
Igår var vi ute och bokstavligen slog klackarna i taket på V och Solidaritet.
Kvällens kommentar :"när vi fotar så här mycket tror säkert folk att vi är några coola bloggtjejer".
Mmm..justdet.
Heidi hade varit snäll och skrivit upp oss på listan överallt så inget köande eller betalande behövdes utföras denna kväll.
Jag kom dock inte in på vår sista anhalt, Hell's Kitchen. Vakten hittade på att jag var för onykter och det fanns liksom ingenting jag kunde säga till mitt försvar. Jag hade lika gärna kunnat dricka vatten hela kvällen, det hade kvittat. Stockolms uteliv och särskilt stureplan då, innehar många rövhålsegenskaper. Igår var det jag som drabbades och det var ingen skada skedd. Men för det mesta är det inte en svensk, blond tjej som får utstå kränkning och diskriminering om man säger så. Det är som ett laglöst land mitt i det så annars rättvisa (nåja) Sverige. Och det är vanliga människor som du och jag som accepterar det här.
Jag säger som Strindberg
och ännu en vecka gick...
Annars har veckan innehållt jobb, massor av jobb. Jag har varit på möte inför modeveckan på Berns där vi fick höra allt om den lite halvhaltande Stockholm Fashion week (moderådet har för övrigt stämt Berns för att de tycker att de snott deras namn...) där vi blev bjudna på kinesiskt te och Dim Sum. Har blivit värsta innerätten. Något annat som är inne just nu är ju mellanöstern, baklava och Istanbul och igår var vi på orientalisk klubb på Kägelbanan och dansade till arabiska rytmer. Det var schysst faktiskt. Innan hade vi suttit hemma hos Niklas Olund och ventilerat SI.
Svenska institutet, den progressiva målgruppen och kommunikationsplattformen. Alla hyser vi någon slags hatkärlek till detta. Jag slutar om två månader och har börjat kolla lite jobb men inser hur SI verkligen har skämt bort mig. Byta musik, mode, demokratiska värderingar och SI:s otroligt politiskt korrekta plattform mot något tråkigt kommunikationsarbete i typ teknikbranschen? Det tar emot. Helt klart. Min handledare snackar webbyråer och digital kommunikation som vanligt. Själv känner jag mig lite smått ohipp och okreativ när vi hänger på fredagsöl på Söderhavet (vår fantastiska webbyrå..) men ja kanske....
Idag vaknade jag upp för att titta ut på snöklädda tak. Snart är det advent och julmarknad. Som jag har längtat!
en bakåtsträvare med en bok i handen
Hursomhelst tror jag att min sambos förkärlek för dokusåpor i stil med Ensam mamma söker och Färjan gör att jag blir anti-tv. Hemma hos oss är det A som äger tvn och jag bryr mig inte tillräckligt mycket för att stå emot. Jag läser en tidning istället. Vilket resulterar i att jag missar en massa intressant, typ Halal-tv och Hype. Och tyvärr är vårt Internet för undermåligt för att klara alltför mycket streamat material eftersom vi har Tele2:s mobila bredband som efter två månaders användning kom på att saker skulle gå dubbelt så långsamt om man hängde för mycket på YouTube. Tele2 är ett skämt - skaffa aldrig det.
Dessutom måste jag faktiskt erkänna (trots mitt bloggande och min praktikplats) att jag har lite svårt för Internet. Jag prenumererade på Modette men orkar läsa en artikel i nättidningen, högst. Jag tycker inte om att läsa långa texter på datorn. På frukostseminariet förra veckan sa föreläsaren att man, för att hänga med som kommunikatör, borde följa 150 bloggar/nättidningar, varje dag. Omvärldsbevakning och trender är bland det mest intressanta jag vet, och jag går igång på det, men samtidigt pallar jag inte att läsa på datorn, jag vill ha en fysisk pappersbit.
Ta www.newsmill.se exempelvis. Sjukt intressanta debattartiklar. Men jag kommer till ungefär hälften innan jag ger upp.
Emma frågade mig häromdagen vilka bloggar jag läste och jag var tvungen att erkänna att jag typ inte läser några bloggar alls. Nej, inte ens Hanna Fridén...Är jag en bakåtsträvare? Filmer, klipp, musik, alla möjligheter - det gör mig lite stressad och därför orkar jag inte ta del. Men jag vill inte vara den där eftersläntraren som inte tror på det nya... men jag kanske är det. Litelitegrann. Varför tror jag så starkt på den fysiska bokens och tidningens överlevnad men inte på CD-skivans? Varför älskar jag Spotify men hatar webbtidningar? Kanske är svaret något så enkelt att hörsel är en sak men synen en annan. Kanske behöver jag glasögon ändå?
Tacka vet jag SI. De prenumererar på hundra tidningar. Som man dessutom får låna med sig hem. Nu - Fokus och Nya Gringo. Hejsvejs.
senaste nytt:
Sweden.se kom på plats nummer 12 när Internetworld igår utannonserade Sveriges bästa siter 2008. (det lite ironiska dock var att Visit Sweden kom på 1:a plats och att vi ligger under samma designmanual eftersom att vi båda tillhör Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet..)
The Sartorialist kommer att blogga för oss under modeveckan.
Igår firade vi på Anglais. Idag är jag trött.
Hejsvejs!
tisdag,onsdag,torsdag,fredag,lördag,söndag
Mediebevakningen på infopaq gör att jag vet typ allt som händer i världen just nu (känns det som iaf). Högt och lågt, stort och smått. Det mesta är visserligen konstiga lokala nyheter om fågelsjukdomar som härjar på bondgårdar eller nedskärningar på diverse vårdcentraler. Hursomhelst, i tisdags morse började jag dagen med ett en artikel om en 13-årig flicka från Somalia som stenats till dötts av 100 män inför 1000 åskådare. Hon hade begått så kallat "äktenskapsbrott", men i själva verket hade hon blivit våldtagen. Det var så sabla nedslående att hela dagen andades misstro, sorg och ilska inför den här jävla världen.
Lite bättre blev det dock på onsdag morgon när jag vaknade av ett sms från DN:s amerikanska valvaka-service. "Republikanernas presidentkandidat John McCain erkänner sig besegrad". Jag knäppte på tv:n.
"If there is anyone out there who still doubts that America is a place where all things are possible, who still wonders if the dreams of our founders is alive and in our time, who still questions the power of our democracy, tonight is your answer"
Det här var det bästa som kunde hända just nu, ett steg i rätt riktning. Ett jävla hopp i dessa tider. Visst, Obama är långt åt höger i våra mått mätta men det var det bästa som kunde hända just nu, i den värld vi lever i.
Natten mellan onsdag och torsdag sov Emmy över och vi började dagen med ett frukostseminarie om sociala medier och förutom det vanliga "interaktiva medier kommer att ta över, om du är kommunikatör måste du kunna det här, pressmeddelandets tid är snart förbi blablabla..." så fick vi glutta på delar av Obamas kampanj som naturligtvis var banbrytande och just interaktiv och många tror att det är en bidragande orsak till hans många unga väljare. Exempelvis skapade Obamas kommunikatörer en tjänst där man kunde ladda upp ett foto och vips såg det ut som att man själv medverkade i denna musikvideo ( som för övrigt framkallar en hel del rysningar...)
kolla själva: http://www.youtube.com/watch?v=jjXyqcx-mYY
(jag har helt totalt glömt hur man lägger in klippen direkt på bloggen)
Hela fredagen tillbringades på Grand Hotell där Berghs presenterade sina tävlingsbidrag till Swedish Style i Mumbai, Brand X. Ännu en inspirationsdos. Kidsen på Berghs är duktiga, det kan man inte sticka under stol med. Ändå känner jag att det är helt okej att inte ha gått där. Jag tror man kan bli en duktig kommunikatör ändå även om Örebro universitet lärt mig ungefär noll i det avseendet.
På kvällen gick jag på Bitterfittan med mamma och Ylva hemma i Uppsala. Verkligen råvärd och fantastiskt skådespeleri med en enda skådespelare. Och på tal om bebisar åkte jag på lördagen till Suss och tittade på hennes ganska nykläckta bebis Lukas. Bebisar är fascinerande små varelser och som mamma sa vid matbordet nyss - även Barack Obama började sitt liv på det sättet. Suss var så fin i sin roll som mamma och jag tror ungen Lukas helt klart kommit till rätt plats!
Lördagkväll: födelsedagsmiddag med Elin på Il Forno. Det var skratt och tårar. Idag söndag - det har varit en innehållsrik vecka och jag ska försöka smälta lite tills en ny tar fart...
lärdomar&inspiration dagarna i ända
En riktig bra sak med Svenska institutet ( de flesta saker är iofsej bra) är alla de intressanta projekt och föreläsningar man får ta del av. Just nu pågår vårt MENA-projekt, Young Leaders Visitors Program, där opinionsbildare från MENA-regionen (Mellanöstern Nordafrika) bjudits in av SI för utbyte med svenska motsvarigheter för att diskutera kring yttrandefrihet och demokrati. Sjukt intressant men orsakar också vissa komplikationer. Bland annat skulle några av YLVP-deltagarna blogga på Sweden.se men de blogginlägg som hittills producerats har innehållt saker som en officiell landsportal inte kan stå som avsändare för. Exempelvis att Palestina är en stat eller att Egypten är ett odemokratiskt land. Detta blir givetvis lite utav en paradox när vi ordnar projekt som just handlar om yttrandefrihet och så är vi själva tvungna att censurera. Det känns som att denna problematik alltid finns hos SI, hur väljer man? Vi har vår progressiva målgrupp och kärnvärden som vi hela tiden ska jobba utifrån och emot men det politiska fungerar lite som en bakåtsträvare i sammanhanget.
Hursomhelst gästade jag en YLVP-föreläsning idag. Den hölls på Hyper Island ( verkar vara sjukt bra skola) och handlade om hur man skapar opinion. Föreläsare var en av initiativtagarna till Gringo och Miljonkulturell ungdom som båda har arbetat/eller arbetar för att förändra bilden av invandrare och förorten. Det är så sjukt intressant och verkligen viktigt. Miljonkulturell ungdom verkar ha så mycket spännande projekt. Jag gick direkt tillbaks till kontoret och blev medlem. Bragrej, bli det ni med, helt gratis!
Med risk för att låta klyshig och klämkäck måste jag ändå uttrycka min glädje över att det finns engagerade människor i världen. Det glädjer oerhört men också inspirerar. Inspirerad blir jag av mycket nuförtiden. Jag vet inte vart min energi kommer ifrån men den verkar outömlig. Jag har aldrig varit så aktiv som nu men jag känner mig nästan aldrig trött.
Inspirerad blev jag idag också när jag satt och sysslade med det roliga typiska praktikantgöromålet "lägga upp events på Sweden.se". Bounce StreetDance Company har snart en ny föreställning och jag kunde inte låta bli att surfa runt på diverse dansskolor i Stockholm och drömma mig bort lite. Jag har en så ambivalent förhållande till dansen. Ibland får jag för mig att jag saknar det men samtidigt blev jag så less på presterandet. Men vem vet, har jag 6000 kr över någon gång kanske jag köper ett klippkort på Danscenter...
Chic? eller inte...
kina och bilismen
När jag var i Kina, andades den dåliga luften och såg förödelsen förstod jag att det såg rätt illa ut ( om än inte så illa). Vi diskuterade ganska mycket, jag och de jag träffade där, hur tusan man skulle tackla problemen. Sarah från Canada och Lynnette från Skottland resonerade som många andra - " man kan inte neka kineserna att köpa en varsin bil när de äntligen har råd när vi i Väst har kört omkring i våra bilar under snart ett sekel". Häromveckan läste jag en intervju med en svensk miljöforskare som fick just frågan om Kina och bilar i rättvisans namn. Han sa en så jäkla bra sak som etsats sig fast hos mig:
"tyvärr missade kineserna bilismens epok, att äga en bil är ingen mänsklig rättighet".
Rätt.
den där hösten 2008 som ingen minns vart den tog vägen...
Jag vet inte alls vad som hände med hösten. Särskilt inte oktober och igår var det årets värsta väder. Jag bokstavligen kämpade mig till Gamla stan för att fika med Åsa sen eftermiddag.Då hade jag inte borstat tänderna, hade ingen bh på mig och samma tröja som jag sovit i. Min hellediga fredag ( jag tog ut flex, hur vuxet låter inte det?) hade förvandlats till någon slags grå sörja med huvudvärk och en ansökan som skulle in men som inte alls blev bra. Fikat i källarvalvet blev dock mys och sen blev det bara bättre. Men jag och Anders struntade ändå i Veronicka Maggio på Nalen ( jag känner en sådan samhörighet, Uppsalapatriotism), vägen dit var för lång så vi lagade mat, drack vin och kollade på "Mia och Klara" istället.
Lördag och ljuvligt väder! Jag och Ingrid har hängt i typ fem timmar. Promenerat, lagat höstsoppa och ätit tantkakor, köpta på konditori för 2 kronor styck, råvärt. Vi pratade om att det är så himla synd att min hemsida från 1:an på gymnasiet totalt har försvunnit i periferin och om Tomas som rånade konsum i Storvreta ungefär vid samma tid som hemsidans existens. Tomas avslöjades genom namnlappen som satt fast på den jacka han slängde av sig i skogen efter rånet. Det tänkte han inte på, att hans mammas omtänksamhet skulle leda till hans undergång.
Kvällen är ett ganska oskrivet blad. Heidi, Kerstin och Åsa kommer hit. Lotta är även hemma från London och hennes pojkvän DJ:ar på Yes! ikväll.
Eftersom det plötsligt blivit vinter blir det lite bilder på hösten som gick...
Vi hade röda/orange strumpbyxor och håret bara växte och växte...nej jag har fortfarande inte klippt mig...
...vi drack öl på diverse tillställningar...
..och på Riche...
Vems är de där glasögonen egentligen?
Vi gick på 25-årsfester...
...Hanna prenumererar såklart på Stoff & Stil. En påminnelse om den stundande julen. Hur kan tiden gå så fort?