För vissa människor kan jag nog verka väldigt oromantisk, totalt osentimental och rationell. Sanningen är dock att det under ytan döljer sig en massa känslor och drömmar om den eviga kärleken. Och jag gråter alltid till serier.

Jättetöntigt, jag vet. Jag gråter när Dan berättar för Serena varför han älskar henne och jag gråter när Betty pratar med sin psykolog om att hon vet att Don är ständigt otrogen mot henne. Man kan säga mycket om USA men amerikanska seriemakare, de vet hur man gör (inte så troligt att man skulle gråta till Andra avenyn eller Skilda världar liksom...).