festivalsommar 2009

Utan att egentligen ha planerat för det och bara glida med strömmen blev det väldigt mycket festival över sommaren 2009. Det började på Where the Actions is i juni med regn och slutade på Popaganda i augusti, med regn. Way Out West blev årets soligaste medan Stockholms jazzfestival höll sig någonstans där mitt imellan även om jag vill minnas att söndagskvällen och Erykah Badu slutade med...regn.
Här kommer hela listan...

Sommaren bästa festival:



Alla kategorier. Med inhysning hos Annika i Linnéstaden fem minuters promenadväg till Slottsskogen, permanent solsken, Emmysällskap, snygga människor en masse och årets bästa konsert blev det väldigt svårt att slå Way Out West.



Robyn och Lykke Li står i tät strid om vem som tar hem guldet för bästa konsert. Att Robyn ändå går och vinner beror på hennes totala förmåga att överraska och chockera. Dessutom hade hon alla gäster du någonsin kan vilja ha på en spelning, Lykke inkluderad. En sagolik konsert.







Sommarens bästa festival nummer två:
Popaganda. Mest på grund av sällskapet, fabulösa Lykke Li och en och annan överraskning.



Väldigt glada var vi!

Bästa konserten i sommar nummer två:



Sommarens "det här är nog inget för mig efter allt, men det var värt ett försök".
Trots fint sällskap var Stockolms jazzfestival ingen hit för mig och Erykah Badu svek. Antar att det är jag som inte förstår.



Men vi var ett väldigt fint gäng.



Divan som inte levererade.

Where the Actions is regnade bort. Jag, Åsa och Kerstin jobbade som volontärer och under 12 timmar i sträck var vi tvungna att stå ut med vän av ordning som knappt lät oss gå på toaletten. Höjdpunkten var dock Fever Ray på lördagen som riktigt smälte in i atmosfären. Något hon inte alls lyckades lika bra med på Way Out West.


Folkvandring mot Fever Ray.




Övrigt:



Röyksopp gjorde som väntat riktigt bra ifrån sig och var helt klart värda att missa Glasvegas för.


Sommarens överraskningar:
Dr Alban och Robyn sjunger No Coke
Steve Aoki - bästa dansen.

Besvikelse:
MGMT på Popaganda. Sämre än på skiva direkt från replokalen. Öva mer nästa gång.

dagarna i Oslo

För ett par veckor sen var jag i Oslo.



Jag & Jonna Berg var typ de enda utländska journalisterna. Jonna kom inte.



Anti Swedens showroom.



TSH. Sådär förtjust.



SnyggGabriella som jobbar med Oslo Fashion Fair, fotad av coolaste norska 
modebloggerskan Line.



Line visade mig de bästa butikerna i Grynerlökka.



Line igen tillsammans med en moderedaktör av ngt slag.



VIPS Organized Chaos - helt okej!



Ehh....Björn Borgs visning....det var en bra goodiebag iaf.



Jag bodde hos några 88:or till partysvensker som tjänar norsk kosing och gillar shopping.



Partysvensker på modepartaj. Nadia (t höger) och jag har numera samma hårfärg. Gult.

ett inlägg om politik

Ikväll var jag, Mona, Rolf, Torkel, Maud och Gudrun på David&Nicklas (also known as Sten&Göran) butiksöppning och sen gick vi till Lilla Hotellbaren. Har tyvärr inga bilder på balunset och jag hade ganska mycket huvudvärk så jag drack cola och åkte hem tidigt och glömde min CSN-räkning, som Gudrun varit så duktig och släpat med, i baren. Klantigt.

Matilda & Hanah var också med en stund och vi pratade om förra veckans mediadrev & vår helt oslagbara replik.
SQ2540sthlm i fokus och med övertag alltså.

Ja, jag står underskriven på den där debattartikeln och det känns givetvis bra. Jag vet vad jag har för värderingar men samtidigt är det så mycket annat att jag har svårt att riktigt brinna för politiken. Jag blir lätt lite bekväm och tycker typ att saker är bra (även om jag innerst inne vet att så inte är fallet).

Ta en sak som jämställdhet. Jag kan ofta gå omkring och tänka att allt är så himla bra och fridfullt och att jag inte är drabbad av några orättvisor. Jag tjänar lika mycket som mina manliga medarbetare och min partner lägger snarare ner mer tid än mig på jobb hemma än tvärtom. Jag är van vid saker och ting att jag inte reflekterar över det. En sak som jag dock tänkt på ganska mycket är att killar i många fall inte behöver vara lika duktiga som tjejer. Det har jag upplevt på typ alla mina arbetsplatser - exempelvis fick killarna på Topman ofta sköta sig själva utan butikschefen hängandes över dem och var de lite lata och flamsade var de bara roliga, sköna killar. Killar behöver som inte anstränga sig lika mycket. Det räcker att de är bra på något - sen om de är slarviga, inte svarar på mail, beter sig drygt och så vidare så är det ändå okej. Vi tjejer däremot - vi är så jävla anpassningsbara, trevliga och glada. Jag har exempel i oändlighet.

Life is too short to have a stupid blog?


Det har förresten hänt en hel del andra saker på sistone också. En del för jobbiga att blogga om, andra roliga & häpnadsväckande saker jag bara inte hunnit med...Känner helt enkelt att jag ligger efter i bloggeriet men jag känner även att jag inte vet vad bloggen ska spela för roll längre. Life is too short to not have a beautiful blog och jag har ju varit en så oslagbar kombination. Men jag vet inte om vi är det längre.

Jag har börjat skriva lite dagbok igen.

slut som 25-åring

Ibland får jag för mig att jag inte uträttar något. Det är nog för att min tidsoptimistgen krockar med min brist på karaktär och lathet. Jag skriver alltid upp typ tio saker i min kalender och sen kanske jag gör fyra av dem. Klart man förblir onöjd.

Året som 25 är slut och jag tycker liksom att det var så himla nyligen jag fyllde. Det var ju alldeles nyss jag hade min lägenhetsfest på Åsögatan och allt det där. Det fanns storslagna planer för det här året (precis som det alltid finns i min värld) men har jag uppnått någon ut av dem?

Nåja, sen tänkte jag efter och kom fram till att jag ändå gjort några saker under året, typ gått upp med c-uppsatsen, praktiserat på Svenska institutet, jobbat på Svenska institutet, jobbat 1 år på Infopaq (hjälp), läst en termins journalistik på Poppius, blivit red.assistent + webbreporter på RES och startat eget. Okej då.

Det är något fel på mig. Jag måste sänka ribban eller i alla fall lära mig att bli lite nöjd med tillvaron! Det där med nöjdhet funderade jag mycket på idag när jag var ute och promenerade bland kolonilotterna i Eriksberg. Men det tar vi en annan gång. Måste sova nu eftersom mamma,pappa och Erik ska sjunga för mig imorgon. Jag vet, blivande 26 fyllda men fortfarande ett sådant barn.

Imorgon måste jag betala fullpris på pendeln.

Sommarens i särklass bästa vykort till min samling



Gubbarna på Smögen alltså...

egentligen vill jag bara sitta och dricka kaffe...

Läste i Kupé att Camilla Läckberg skulle titta på tv hela dagarna om hon fick bestämma själv. Jag är exakt likadan. Så himla lat egentligen, allt handlar om någon slags vilja som tvingar mig till att göra saker. Men helst av allt vill jag bara sitta och dricka kaffe. Hela tiden.

bloggeri bloggera

Jag vet. Dåligt bloggande. Vet inte när jag hann blogga så mycket förut. Ändå ska jag envisas med att behålla det här underverket. Jag menar, har ju haft det i fyra år nu.

Skulle ut och jogga ikväll men blev helt paff när det mörknade redan vid nio. Var liksom inte inställd på det. Men jag tycker alltid att det är lite bra när hösten kommer, särskilt nu när sommaren varit så bra. Nu är det bara några sensommaraktiviteter som fattas sen är det fulländat. Jag har fått som jag vill och hunnit allt man ska. Godnatt.

bäst just nu

Mitt bästa magasin just nu är The Monocle. Jag önskar så att jag kunde skriva journalistiskt (och inte bara enligt Cambridge Exam-mallen) på engelska. Då skulle jag lätt skriva för The Monocle i framtiden.




En riktigt bra grej är också Monocle Weekly som man kan ladda ner till sin Ipod eller lyssna på direkt på webben. Detta är magasinets egen spaning om omvärldens trender. Ska bli mitt nya söndagsnöje när det sätter igång igen efter sommarupphållet.

Måste förresten också komma ihåg att köpa DI:s weekendbilaga som denna vecka har Kinaspecial. Viktigt.

Oslo moteuke

Ja, jag är i Oslo & hänger runt, går på flotta modespektakel & lär mig saker om norsk design. Just det. Dåligt med rapportering, jag vet. Imorgon åker jag vidare till Göteborg & Way out West. Så på bussen kanske.

Ha de!

tankar om möten, från min innergård.

Sitter och dricker kaffe på min innegård och jobbar medan skymningen faller.

För snart en vecka sedan intervjuade jag STGK i Uppsala. Vi pratade om familjeband, reggeamusik och Uppsala. Jag frågade om framtiden och de svarade att de alla ville fortsätta med musiken och att den främsta drivkraften var möten med människor. För dem var det vad musik handlade om - att förstå och beröra andra som de kanske inte hade kunnat göra på något annat sätt.

När jag kom hem efter mitt möte med Stenhagenkillarna insåg jag att möten med andra människor är anledningen till varför jag vill göra det jag vill också. Skrivprocessen i all ära men kicken jag av få fördjupa mig i något som förut har verkat obegripligt och gräva allt längre ner i samhällets och människan komplexitet. Det är det jag tycker är verkligt intressant.

tillbakablicken: bästa high school-filmen och ASU

När jag gick i högstadiet hade jag Can't Buy Me Love inspelad på video. Såg den säkert 20 gånger. Jag var väldigt fascinerad av allt som hade med amerikanska tonåringar att göra på den tiden. Och visst är de tidiga high school-filmerna lite bättre? Dessutom är kläderna helt fantastiska.




Kaktusarna och fotbollströjorna får mig att tänka tillbaks på ASU. Nu är det snart tre år sedan jag var där och det hela känns märkligt långt borta. Tempe och ASU - vilket ställe det var! Jag minns värmen bäst. Det går inte att beskriva. Hittade den här filmen från campus:


hits