In New York, concrete jungle were all dreams are made of. There is nothing you can't do, now you are in New York, each street will make you feel brand new, big lights will inspire you

Hurra - viruset är borta! Så himla skönt att allt löste sig utan att jag behövde typ installera om allt på datorn och allt det där. Och det bästa av allt är att jag slipper älta det och äntligen kan lägga upp bilder från NY. Det känns lite konstigt, var ju så himla längesen jag kom hem nu (nåja, två veckor) men det har liksom hänt så mycket sen dess - jag har kommit hem kl 4 på morgonen några nätter, jag har varit på bröllop, jag ska flytta (igen, fast jag vet inte var), jag har insett att jag vill vara en gypset de närmaste åren och snart ska jag ta över Ulrikas arbetsuppgifter (jag kommer jobba ihjäl mig har jag insett). Well - här kommer ett bildmedley från New York (& alla ni som redan sett bilderna på facebook kan ju blunda) - avnjuts bäst med detta soundtrack .



Vi bodde hos Kyle Travers, anonym arbetslös skypeberoende (eller förtidspensionerad börsmäklare?) i hans lägenhet på 31:a våningen. Såg här såg det ut på kvällen. Vände man på huvudet lite kunde man se Central Park.


Första morgonen skulle jag prompt äta american pancakes. Det är inte riktigt min favorit måste jag säga, blir så mycket deg liksom.



Hana och jag klädde upp oss lite för New York - paljettmössa och pälskrage. Och Seinfeldnörd som jag är blev jag överlycklig över att hitta det RIKTIGA Soup-Nazistället! Gubben i cirkeln är alltså Soup-Nazi himself, är det inte helt fantastiskt? Fast det var stängt.



Times Square låg också om hörnet.








Vi var väldigt kulturella och gick på MoMa första dagen.



På kvällen gjorde vi bästa pizzahaket i stan, skålade i champagne, gick till Meatpacking, glömde våra ID-kort (jag), drack världens starkast Apple Martini, hängde med finanskillar med fina lägenheter med hotellrumsinredning men såg tyvärr varken Harry Potter, Julia Roberts eller systrarna Olsen, bara någon slags känd basketspelare.





Dag 2: åh, bästa bagelstället.



Vi åkte tom t-bana till Williamsburg.




Williamsburg, New Yorks hipsterhäng, vi har sett det förut.



Resans skräll: vi åt på Hooters. I New York? Ja. Ska man skratta eller gråta åt denna eviga amerikanska dubbelmoral? Diskutera gick i alla fall inte, ingen hörde vad någon sa på grund av 50 tvapparater m sportevenemang på högsta volym. Och hamburgaren var äcklig. Hur vi hamnade här är en annan historia. Vi fick presenter som kompensation.




Vi tog vårt förnuft till fånga och åkte till East Village. Jag undrar fortfarande vad de har för specialiteter i den här affären.




Kvällen var ung, precis som vi.



Veckans största brunch. Frukostkulturen i New York är helt fabulös.



För att inte få semestern förstörd försökte jag att inte tänka på hur mycket sopor NY kan tänkas producera. Varje dag.



Åh, det pirrar i magen när jag ser den här bilden. Vill tillbaks.





Visst är det frihetsgudinnan där bakom allt. Observera vädret!



Finanskvarteren.



Ground Zero.



Kanske resans bästa bild.  Dagen efter sprang Lotta och hennes syster på Sofi Fahrman på Forever 21. Det är verkligen jätteroligt. Här satt vi utomhus (!) i Soho och drack vin, helt okej förutom att personalen på den här restaurangen var föga förtjusta i oss vilket resulterade i att jag inte vågade gå på toa utan fick utföra min behov i "naturen" (bakom en blomkruka påstår jag, mitt på gatan säger Hana). Det är sant. Om polisen hade åkt förbi hade jag varit körd, åkt ut på en gång, aldrig mer kunnat åka till USA. Herregud, vad gör man inte?



Pastis står ju med i all svenska reseguider så vi var tvungna att testa't. Här åt jag även ostron för första gången.



Sex and the City - vem är vem?




Frukost utanför NYU. Den stora frågan är: varför gick man inte i skolan här? Försökte spotta Blair och Dan men såg inte till dem (jag vet, för att inte ha någon teve är jag oförskämt besatt).



I mysiga Greenwich Village hittade jag bokaffären i mitt hjärta.



Cupcake Melissa - hålet i väggen m världens minsta muffins. Hana fick för övrigt höra många  gånger vilket fin kappa hon hade, en man öppnade bildörren och ropade på typ 30 meters avstånd.



Sista dagen och promenad i parken.



Jag vet, en riktig klyscha till bild.

Sydafrika del II - Dorothy, Nina, Antrim Villas, Townships & Godahoppsudden.



Allt i husvagnen Dorothy var som väntat prickigt. Jag fick även post en gång.





Svenska Nina och en large pizza!




Jag flyttade till svenskägda Antrim Villas vilket också var helt okej.





Kåkstädernas barn sjöng, spelade och ville vara med på kort.



Kärlek börjar alltid med bråk...



..men slutar troligtvis inte med barnbidrag i det här fallet.





"If you ask one of the kids in the townships what they want to do when they grow up they would say they want to be white". Sad - ändå fanns här så många leenden och mycket värme.









Den mest egendomliga upplevelsen jag någonsin haft - mötet med medicinmannen. Obeskrivligt.



Från kåkstäderna, fem minuter med bil och vi hamnade på organisk vintagemarknad a la Östra London.



Vanilla Cosmopolitan = 23 rand och en engelsk brud vid namn Poppy (ja, så heter hon).





Även i Kapstaden kan man gå på reklamfest en lördag kväll.





Seal Island.



 

Taiwaneserna tog tid på sig vid fotomonumentet vill jag lova. En kamera var. Pust.

 

Obs, västra udden, så ännu har jag inte varit längst ner i Afrika.

 






Sydafrika del I (eller tiden med Sony)




Första dagen och Table Mountain nästa med en oändlig utsikt över Kapstaden och havet.









Bo Kaap, Kapstadens muslimska område. Färgerna symboliserar, enligt vår pladdriga guide (som för övrigt frågade mig ett tiotal gånger om jag hade "made any friends", tyckte att jag såg ut som en vilsen liten flicka) olika yrken.





Men självklart hade jag "made friends". Jag hängde med Janet och Vincent från Holland.



Rätt långt bort är det.



Sonymiddag med lokal mat & dans. Såklart. Carina, Sonys PR-person från Danmark.



Daniel & Jacob also known as Pablo & Igor.





Okej, jag tar mycket kort men här låg man i lä.



Dag två. Eventdags och safari.









Hundra kameranördar och en fotbollsmatch.







Cape Town

I en annan del av världen I Cape Town är alltid väldigt bra. Jag klantade till det och glömde sladden till min dator hemma så det blir ett kort inlägg. Sitter just nu i min prickiga husvagn och lyssnar till sorlet av Afrikaans utanför. Här ska jag sova en natt och imorgon flyttar jag till svenskägda Antrim Vila. Sonyeventet var helt över förväntat med asuppstyrt program, trevliga människor, lyxigt boende och mat. Och jag har till och med börjat gilla min Sony Handcam. Igår var vi på safari och såg elefanter, antiloper, noshörningar, flodhästar och sebror. Men vi missade lejonen eftersom att vår safaribil fick slut på bensin. Sen var det fotbollsmatch i skymningen mitt bland Sydafrikas berg och vider med djuren i bakgrunden. De närmaste dagarna betyder jobb, Godahoppsudden, kanske någon val, designhotell, stränder, kåkstadsbesök och lokala marknader.

Åhh resa.

Husvagnsflärd

En eller ett par av mina nätter i Cape Town ska jag bo i en av husvagnarna på Grand Daddy's coola trailer park.
Dock infann sig beslutsångesten så smått när jag skulle bestämma vilken av dem jag skulle välja. Allesammans är verkligen sjukt snygga och ganska långt bort ifrån de sjaskiga hostelrum jag brukar övernatta i när jag reser. Till slut valde jag det prickiga rummet. Det kändes mest speciellt.







hits