Allt i husvagnen Dorothy var som väntat prickigt. Jag fick även post en gång.





Svenska Nina och en large pizza!




Jag flyttade till svenskägda Antrim Villas vilket också var helt okej.





Kåkstädernas barn sjöng, spelade och ville vara med på kort.



Kärlek börjar alltid med bråk...



..men slutar troligtvis inte med barnbidrag i det här fallet.





"If you ask one of the kids in the townships what they want to do when they grow up they would say they want to be white". Sad - ändå fanns här så många leenden och mycket värme.









Den mest egendomliga upplevelsen jag någonsin haft - mötet med medicinmannen. Obeskrivligt.



Från kåkstäderna, fem minuter med bil och vi hamnade på organisk vintagemarknad a la Östra London.



Vanilla Cosmopolitan = 23 rand och en engelsk brud vid namn Poppy (ja, så heter hon).





Även i Kapstaden kan man gå på reklamfest en lördag kväll.





Seal Island.



 

Taiwaneserna tog tid på sig vid fotomonumentet vill jag lova. En kamera var. Pust.

 

Obs, västra udden, så ännu har jag inte varit längst ner i Afrika.